Roll spel med PeLo

Jag såg att Cedric stod där borta med sina kompisar och jag kände hur Penel tog tag i min hand och började dra mig.

-Vad gör du nu har du ju chansen att prata. jag såg frågande på henne men det var försent Cedric hörde min röst och kollade upp mot oss.. nu har jag verkligen ställt till det, Jag gav Penel en snabb blick innan jag låtsades studera mina skor

Självklart skulle Dakota prata i normal ton istället för att viska, nu tittar hon på sina skor också. toppen... Fan nu kommer han hit vad ska jag säga? tänker jag medan mitt grepp om Dakotas hand blir hårdare för varje steg Cedric tar mot oss.

- Vad ska jag säga? viskar jag i Dakotas öra

Jag kände hur hon började krossa min hand. Jag svalde hårt och tittade på henne.

-Det vet du, sa jag och tog tillbaka min hand och gick förbi Cedric jag kastade en blick över axeln och hoppades på att hon skulle förlåta mig. Jag skulle bara vara i vägen och störa därför hade jag lämnat henne där..

Dakota lämnade mig ensam ståendes mitt i korridoren med Cedric två steg från mig, hon gav mig en förlåtande blick över sin axel. Jag drog ett djupt andetag och stog still, väntande, hoppandes att detta inte skulle bli allt för jobbigt.

- Hej Penelope. säger han när han kommer fram till mig,
. Hej viskar jag tillbaka, jag kan redan känna hur mina kinder började hetta och allt runt oss blev suddigt. Han tog min hand och ledde iväg mig genom en lite korridor till vänster. vi fortsätter ytterligare en korridor till vänster sen till höger och sen var vi ensam i en övergiven del av skolan där få elever och lärare någonsin gick.

- Jag förstår ingenting.. börjar han och suckar djupt.
- Vad förstår du inte Cedric? Frågar jag nervöst. Jag känner mig yr och ostabil, han påverkar mig på ett sätt som ingen annan någonsin gjort.
- Varför undviker du mig?
- JAg,, jag undviker inte dig...
- Penelope, sluta nu. Jag tittar upp i hans vackra ögon och jag känner hur en tår strilar ner för min kind. Han stryker försiktigt bort den med sin tumme men jag vänder bort mitt huvud innan han hunnit stryka bort den helt och en till trå strilar ner i den föra tårens rand.

- Har jag gjort något fel? Frågar Cedric och jag hör att han är lite nervös, eller kanske orolig.
- Du ahr inte gjort något fel Ced... Han skrockar lite åt mitt smeknamn för honom.
- Vad är det då Penelope?
- Mina känslor för dig.. de skrämmer mig.. jag vet inte om jag kan.. ge dig det du vill ha... Cedric tittar på mig med sorgsna ögon, det är som om han kan läsa allt som finns gömt djupt inne i min själ och jag undrar vad Dakota gör, jag vill inte känna mig så här sårbar jag vill inte såra någon som betyder något för mig, jag vill inte såra honom...

Jag kände ett hugg av hat vad har jag gjort varför lämnade jag Penel där borta ensam kanske skulle jag gå tillbaka och hämta henne eller? Vad ska jag göra vi skulle börja om tio minuter. Jag sjönk ner på golvet och kände mig illa till mods..

- Vad menar du med det? Du ve titne vad jag vill. säger Cedric och vrider tillbaka mitt ansikte mot sitt med sin hand under min haka.
- Kan du låta bli att undvika mig? Det sårar...
- Jag vill inte såra dig, det är inte min mening Ced. Förlåt.

Han tittar på mig, hans ögon varma och glada. Han tar ett steg närmre mig och lägger sin arm runt min midja och rygg. HAn tittar mig rakt in i ögonen och lutar sig långsamt framåt...

JAg får panik, vi kan inte kyssas inte nu, inte såhär.
- Ced, nej, sluta. Jag kan inte. Han stannar inte, han fortsätter att närma sig mig tills hans läppar möter mina och allt försvinner, inget spelar någon roll, han är det enda som finns...

Jag reste mig upp igen och gick tillbaka till Penel då jag kom runt hörnet och såg henne kyssa Cedric. Jag stannade upp och först så stod jag som fast frusen sen så fick jag vettet tillbaka och vände mig om och gick mot örtläran som började snart. Äntligen så vågade Penel tänkte jag och log..

Hans mjuka läppar lämnar sakta mina och jag vill inget hellre än att kyssa honom igen. Jag öppnar min ögon och ser rakt in i hans. JAg kan inte hejda mig, det är som en kraft inom mig har väntat på honom hela mitt liv och nu är han här och jag vill kyssa honom igen, jag tänker kyssa honom igen, jag kysser honom igen och han snirklar sin armar runt min kropp och lyfter upp mig och snurrar ett varmt hela tiden med mina läppar på hans.

- Det var väl inte så farlig. Skrattar Cedric fram när han släppt ner mig och brutit vår andra kyss. Jag ler lite nervöst och mina kinder blir röda.
- Jag älskar när jag får dig att rodna. Du är så söt.

Att höra honom säga ordet älskar och ordet dig i samma mening blir för mycket, jag kan inte andas, jag måste sätta mig ner.
- Penelope? Är du okej? Du kanske borde sätt dig ner? säger Cedric och leder mig till en bänk under ett stort fönster.
Förlåt, det blev bara lite mycket helt plötsligt. Jag hör hur klockan ringer, skit också jag är sen. Jag tittar på Cedric men han ser inte ett dugg orolig ut över att han är sen.

- Vi är sena, borde vi inte gå? Säger jag lite andfått.
- Nja, jag spenderar hellre några timmar ensam med dig... Jag vet att Dakota förmodligen är orolig och undrar vart jag är men jag hoppas att hon kan komma på någon ursäkt till varför jag missar lektionen... Undrar om hon sitter jämte Draco på örtläran..?

Jag kollade efter Penel innan jag gick in i salen. Hon måste ha gått med Cedric istället för att komma till lektionen tänkte jag dystert. Nu kanske hon inte har tid med mig längre men vad ska jag säga till Professor Sprout?

-Idag ska vi studera djävulsväxten sa hon och log mot alla.
-Jag vill att ni ska vara med en elev i det motsatta elevhemmet så en Ravenclaw och en Slytherin. hon kollade ut över klassen som bara stönade. Jag höll mig i bakgrunden för att bli med den som blev över.
Då kände jag någon som la en kall hand på min axel jag vände mig om och såg ett par blågråa ögon som täcktes lite av den blond luggen. Draco.

-Vill du vara med mig? mumlade han.
-Visst, jag hade inget vall.
-Är jag jobbig han såg lite fundersam då han studera mig.
-Nej verkligen inte jag bara tänker sa jag lungt.
-På vadå? man märkte att han blev lite nyfiken.
-Inget glöm det kom så går vi till hörnan där borta sa jag och pekade. Han nickade och följde efter mig. Vi satt oss ner och började läsa i våra böcker då jag kände en kall hand i min. Jag kollade upp på honom men han såg inte åt mitt håll utom fortsatte att läsa. Jag små log för mig själv han var inte så dum ändå.

-Ursäkta mig Ms. Zookels det var Professor Sprout som hade kommit fram till mig.
-Ja, professorn? jag blev orolig då hon stod där vad har jag gjort nu tänkte jag. Draco kollade upp på professorn.
-Vet du vart Ms.Lovegood är? jag blev lugn då det inte handlade om mig men vad ska jag säga. Jag kände hur Draco kollade på mig.

-Hon gjorde illa benet i trappan och uhm.. gick tillbaka till Gryffindors sällskapsrummet jag kollade ner på min och Dracos hand som döljdes under bordet.
-Jaha, då får vi hoppas på att hon blir bättre, sa hon och gick sen tillbaka för att kolla dom andra.
Draco kollade fortfarande på mig.
-Vart är hon egentligen? frågade han.
-Hon är med Cedric mumlade jag och åter gick till att läsa. Draco och jag pratade inte så mycket mer den lektionen men hans hand var fortfarande kvar i min.

När lektionen var slut så släppte han min och väntade på att klassrummet hade tömts på elever då vi gick ut sist. Han kollade runt hörnet så att det inte var någon där och han kollade också bak för att försäkra sig att ingen kom. Han vände sig om och hans gråblåa ögon glittrade jag hade aldrig sätt något så vackert hos någon. Han lutade sig mot mig samtidigt som han hade sin arm runt min midjan.

Jag visste inte om jag ville det här.. Jag såg han djupt i ögonen och såg tveksamhet han var inte säker på det här men då plötsligt snuddade hans kalla läppar vid mina och jag stod som fast frusen då jag försiktigt la en hand runt hans nacke..

Cedric och jag spenderade hela den missade lektionen med att prata, bara prata, om allt och inget. MEn vi har nte sagt om vi är tillsammans eller inte. JAg tittar på honom där hans sitter mitt emot mi på bänken.
- Du, jag måste gå nu. jag kan inte vara borta längre. Dakota undrar nog vart jag tagit vägen och jag vill inte att hon ska tro att hon inte är viktig för mig längre.
- JAg måste också gå, men när får jag träffa dig igen? JAg funderar en stund,
- Jag vet inte riktigt, vi får väl se. Svarar jag och reser mig upp. Ced reser sig också upp, vi kramas och jag går tillbaka mot klassrummet.
de lutar sig närmre och närmre tills de kysser varandra, jag kommer på mig själv med att stirra och backar sakta tillbaka runt hörnet och väntar en minut innan jag tittar fram igen.
När ajg rundar hörnet ser jag Dakota och Draco stå väldigt nära varandra och