Inez Malfoy är tillbaka! ~2

AWESOMEEEEEEEEEEEEEEEE z♥♥♥♥♥♥

Som vanligt tack till alla kommentarer!! ♥ Nu kommer nästa del!

Del 9 Hogwartsexpressen

”Åh Melanie! Jag har saknat dig så”
Jag borrade ner mitt ansikte i Melanies axel när vi träffades på Kings Cross tågstation. Det kändes som om vi varit ifrån varandra i en evighet även om vi pratades vid dagen innan. Jag ville helst aldrig släppa taget om henne, jag ville bara stå där, på tågstationen och känna att allt just för tillfället var bra.

Men tillslut blåste visslan och vi var tvungna att gå på tåget. Det var väldigt många elever som skulle med och det var inte lätt att hitta en tom kupé. Jag och Melanie fick trängas en lång stund efter att tåget börjat köra innan vi ens fick möjlighet att se in i någon av kupéerna. Helt plötsligt var det någon som stötte till mig i ryggen och jag vände mig förvånat om.
”Hej Inez, vart tog du vägen på världsmästerskapen? Jag trodde jag skulle möta dig under matchen.”
Mina ögon möttes av en lång kille som jag kände igen som ingen annan än Cedric Diggory som jag stött på på vägen till Världsmästerskapen. Jag kom ihåg hans hår som låg lite rufsigt på hans huvud och hans breda axlar. Han log stort och väntade på ett svar ifrån mig.
”Ehm... jag... jag var tvungen att åka hem, familjegrej... du vet” tvekade jag och log försiktigt.
”Cedric! Kommer du eller?!” ropade en stor kille längre bort i tågkorridoren. Cedric svarade att han kommer snart och tittade sedan snabbt tillbaka till mig.
”Ehm... vi ses senare, på Hogwarts”
Jag såg på medan som 7:e årseleven gick bort mot sina coola vänner och jag försökte fortfarande förstå varför han ens tittade på mig. Men jag blev avbruten i mitt tänkande av en annan välbekant röst som kom från andra änden av tåget.
”Inez!” Ännu en gång vände jag mig om men denna gången möttes jag av en lite kortare kille med långt rött hår, en massa fräknar på kinderna och en röst som skar sig.
”Hej Ron” sa jag och log eftersom jag hellre stod och pratade med honom än med Cedric. Men då kom jag plötsligt ihåg allt som hänt bara några dagar tidigare och blev plötsligt orolig och bombarderade Ron med tusentals frågor om vad som hänt den där kvällen vid Världsmästerskapen och om alla var oskadda. Ron förklarade allt och även att ingen hade blivit skadad, men att de hade fått leta länge efter Harry. Han berättade även om Dödens märke som stod högt på skyn när de lämnade platsen.

När jag och Ron tillslut pratat klart och han slutat stamma om något han försökt fråga mig, så gick jag för att leta upp Melanie som redan hade hittat en kupé. I kupén satt även den där blonda tjejen som jag mötte på Världsmästerskapen, Luna. Och även en annan kille i hennes ålder, han var ganska kort, hade hade rufsigt blandfärgat hår och störa nyfikna ögon.
”Hej, jag heter Colin, Colin Creevey” sa killen och sträckte fram sin hand. Jag skakade den och sa även mitt namn men självklart så visste han ju redan vem jag var.
”Jag har hört att du inte alls är som din bror, eller resten av din familj” utbröt Colin med stor entusiasm och nyfikenhet. Men han ställde inte det han sa som en fråga, utan mer som ett påstående som han ville få godkänt.
”Jag.. jag vill helst inte prata om det just nu” svarade jag och tittade ut genom fönstret.

Det kändes som om vi åkte i en evighet, som om vi aldrig skulle komma fram till slottet. Och att lyssna på Colin och Melanies eviga samtal om Qudditchmatchen som faktiskt ägde rum den där dagen då min far och de andra dödsätarna skapat kaos, så blev man lite trött, eftersom jag tyckte det var högst ointressant. Luna bara satt och läste i en tidning som hon höll upponer, vilket fick mig att tycka att hon var ännu konstigare än jag redan trodde!
Så tillslut så bestämde jag mig för att gå ut och se om jag kunde hitta den där godistanten och köpa lite ”bertie botts every flavored beans”, så att jag i alla fall fick uppleva något spännande under den resan.

Jag lämnade kupén och började gå genom korridorerna. Jag lät bli att kolla in genom de andra kupéerna eftersom jag inte orkade med att möta en massa blickar. Tillslut så såg jag godisvagnen lite längre bort och började gå lite fortare. Men sedan stannade jag plötsligt när jag såg en speciell person som stod där och skulle köpa något.
Harry Potter stod med pengarna klara men verkade inte alls vara så intresserad av godiset utan mer av en viss svarthårig tjej som också stod där och fnissade när hon köpte sina pumpapastejer.
Jag såg hur Harry såg på tjejen som såg mycket äldre ut än jag, mycket snyggare och finare. Jag kände en direkt smärta och avund i mig men vände snabbt och glömde vad jag precis sätt och känt.
Sluta nu Inez, inte du och Harry, det funkar bara inte..., intalade jag mig själv när jag satte mig i kupén igen i hopp om att vi skulle vara framme snart.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jättebra!!! Åhå, vad var det Ron hade tänkt fråga? Är han möjligvis lite intresserad av en viss Inez? I hope so ^^
Längtar efter mer ♥

Tack! Hihi ja man vet aldrig ♥
Ska försöka skriva så snart som möjligt!!

Hmmm... Du är jätte nra: men ett tips: svara på koments! Det är roligt att se att författaRen till en ff man gillar har svarat på sin kommentar!

ibland är det så många kommentarer att jag hoppar över att svara men jag försöker så ofta jag kan Men tycker du att jag ska svara på alla så ska jag det!! Allt för mina läsare!! ♥ ♥ ♥
så tack för kommentaren och tack för din åsikt!! ♥

Ska snart läsa och kommentera

Jättebra! Tur att alla klarade sig! Men...
Cho! Hon får inte komma och förstöra allt! Gå och dejta Cedric istället, och lämna Hinez ifred!(samma för Cedric, lämna Inez ifred och gå till Cho!)

Kag fattar inte hur någon kan skriva så bra som just DU, Inez*Malfoy!
Det är faktiskt helt OBEGRIPLIGT!
(())_(())
( ^.- )

Molly Evans tack Stressa inte ♥

Sofia Albuslover tack och ja visst var det tur! ♥ Jag måste säga att jag håller helt med! Cho och Cedric kan ju gå till varandra istället för att förstöra Hinez! ♥

Chilnava Naaaaaw!!! Tack såååå mycket!!! ♥ Alltid kul med nya läsare och du gör mig verkligen glad!! ♥ Tack sååå mycket!!
Och söt kanin
(())_(())
( ^.- )