Ett plus ett är lika med fyra

"Jag har fler och det är bara en mantel, jag har lärt mig att inte fästa för stor vikt vid ägodelar" sa han och ryckte på axlarna och nickade sedan.
"Bra, då lämnar vi den här skogen. Den gör mig obehagad" sa han uppriktigt.

"Inte fler här med dig." Protesterade Aravis men nickade sedan. Han hade rätt att man inte skulle det även om hon gjorde det. Eller ja om en sak ett förgyllt löv som hängde i en kedja om hennes hals. Hon hade fått den i bröllopsgåva av Cor och hon skatta den högst av allt hon ägde även om hon hade mer nytta av hennes vapen.

"Hade den betytt mycket för mig hade jag inte gjort sönder den, så oroa dig inte över det" sa han och log när han såg hur träden började ta slut. Han gick ut på en kulle och fann till sin förvåning en stad.
"Vi kan säkert få tag på hästar där" sa han leende.

Hon log, "Sanningen att säga skrämde skogen mig." Sa hon erkännande men med rynkad panna då hon inte gillade att erkänna sådant fast han hade ju gjort det. "Hästar och jag tänker byta ut mina kläder. Kommer vi till rätt köpare så borde vi få bra pris, det är exklusiva tyger siden här där inte många har det." Säger hon fundersamt och betraktar staden från kullen. Och sen då, vad skulle de då göra? Frågorna var många men de fortsatte, Aravis lite efter då foten hindrade henne att gå i snabb takt.

"Det låter som en bra ide, jag vill gärna ha två svärd" sa Zuko och log emot henne. "Och ja nya kläder hade nog inte varit fel i ditt fall" sa han och de gick in i staden. Det var inte en jätte stor stad, och personerna i den verkade rädda för främlingar.

"Jag klarar mig med mina vapen." ler hon lätt och såg sig sedan om i staden. "De kanske har något vid hamnen. Eller längre in där köpmanshusen brukar befinna sig. Eller ja, så är det hemma hos mig." säger hon och ser på Zuko, de övriga i byn verkade inte glad över att de var här.

Zuko nickade och såg på vapnen, de var inga dåliga vapen.
"Jag klarar mig egentligen med elden, men det känns bättre att ha svärd också, ett extra skydd. Sedan ger det mer respekt och jag slipper kanske elda upp fler människor" sa han lågt och tittade på henne.
"Jag vet inte, hemma hos mig har vi torg mitt i städerna, ibland flera olika torg" sa Zuko som studerade människorna runt dem.
"Vi verkar inte välkomna" sa han.

Aravis nickade fundersamt, det var sant bar man ett vapen fick man respekt direkt. Eller ja för hennes del då hon bevisat att man kunde, så var det hemma med kvinnor och vapen vem visste hur det var här? Men tanken på kvaliténs på vapnen var oroande, "De är vana vid krig och överfall." sa hon och menade då även fientligheten mot främlingar. "Byter vi till kläder till mig får vi kanske över till vapen med." sa hon fundersamt, hur skulle de kunna få allt? Och vad skulle de göra i denna värld egentligen?

Zuko nickade, han såg på Aravis kläde,r han var inte säker på vad de var värda.
"I värsta fall får vi skaffa pengar på mindre hederligt sätt" sa Zuko bara när de kom fram till en gata med affärer. Han studerade den, det var ett annorlunda sätt att ha affärerna på men han såg det smarta i det. Alla människor som ville in i staden var tvungen att passera affärerna.
"Vart skall vi börja?" frågade han.

Aravis såg sig om, affärer var för henne något nytt. Marknadsstånd och knalare var det hon visste om. "Sälja mina kläder, har smycken med." sa hon och höjde sin arm som rasslade av armband. Hennes far hade spökat ut henne för han ville visa vilket välbärgat hem hon kom från. Hon pekade på en affär som tycktes sälja kläder och liknande, eller ja tyger. Sydde de upp kanske?