(prs)Mellan mig och Yes

" Så du menar att jag sa göra allt själv sa Elias iriterat

"Jag har ju get upp." Svarar Sofia och ler överdrivet.
"Så, ja är nog svaret på det."

" Jag viste från början att en tjej som du skulle ge upp lätt sa Elias ilsket

"Det visste jag också!" Svarar Sofia.

" Patetiskt sa Elias utan att tänka efter

"Tack." Svara Sofia och kan inte låta bli att känna sig sårad.
"Men nu är det så att jag bara bryter ihop, blir rädd, och sedan sitter och klandrar mig själv, så jag tycker faktiskt inte det här går någon vidare för min del!" Säger Sofia och vänder sig bort från Elias.

" bra gör det bara och jag hoppas din syster får veta hur feg du är sa Elias och vände sig bort från henne

"Jag går." Säger Sofia. Nu hade han sagt för mycket. Hennes systers åsikt om henne var faktiskt en av det få saker hon brydde sig om.
"Sitt kvar här du och tyck jag är patetiskt, det tycks vara en sak vi är överens om." Säger Sofia och går mot dörren.

" Gå ut och bli dödad du det bryr jag mig inte om sa Elias innerst inne brydde han sig om det men just nu var han sur för att det verkade som om han skulle få lösa allt själv

"Okej. Hej då Elias." Svarar Sofia. Hon vet att det här är idiotiskt, men vad ska hon göra? Sitta och vänta på att en bra plan kommer ner från himlen?
Det var lika bra att hon gjorde något.
Direkt efter att hon stängt dörren till rummet hör Sofia Freddy Krugers röst.
"Så du kommer ut."
"Du borde verkligen byta repliker då och då." Säger Sofia i ett försök att intala sig att det här inte är så farligt. Hon vet dock att hennes attityd kommer dö totalt så fort något händer. Hon kommer gå tillbaka till att rulla ihop sig till en boll på marken.