Gladiatorskolan (Privat)

Bellona var otroligt tacksam då hon hörde Gaius ord och kröp in under täcket vid honom. Hon la sig i hans famn och drog över dem täcket.
"Tack, tack för allt." fick hon tyst fram och kände någon lugnande trygghet i att ha honom där att känna hans armar om sig.
Hon var dock osäker på om hon ens skulle kunna sova den natten. Antingen skulle hon vara död eller Marcus, varför måste det vara så?
"Det finns ingen chans att bara skada honom?" viskar hon nästan ljudlöst fram för att det inte skulle höras för andra än Gaius. Men hon visste själv, det var leva eller dö och hon ville inte dö, men inte heller döda.
Trots detta sluter hon sina ögon, försöker sova, försöker åtminstone vila. Dagen imorgon var en viktig dag. Hon kröp mer i hans famn och kände hans armar om sig. Hon önskade att det bara kunde fortsätta att vara så. Trots allt som skulle hända morgondagen lyckades hon somna. Hon sov en lätt och orolig sömn där hon kvidande rörde sig fram och åter. Hon mumlade osammanhängande om sin far, att hon skulle skärpa sig.