Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag kände hur färgen försvann från mitt ansikte. "Och tänker du låta det ske...?" frågade jag, rädd för svaret.

"Jag har inget val...även fast far är oerhört snäll så bestämmer han ändå över mig tills jag gift mig med någon...". Hon svalde hårt. "Jag vill inte det men jag har inget val...".

Lösningen slog mig som en hammare i huvudet. "Men då gifter vi oss!" ropade jag högt och tog Adeles små händer i mina grova. "Vi gifter oss och sticker långt här ifrån", sade jag och log.

Adele kunde heller inte låta bli att le åt iden, och rodna svagt. "Vi?". Det lät som en underbar ide, men kunde hon fortfarande bara lämna sin familj? "När?" frågade hon sedan och tittade ner på deras händer.

"Precis när vi vill", svarade jag och kysste henne fjäderlätt på kinden, rädd för att hon skulle försvinna om jag tog i.

"Då kanske vi kan vänta ett litet tag? Bara någon vecka, jag vill inte lämna far allt för snart, och morbror". Då han kysste henne på kinden blev rodnaden mörkare men hon tog mod till sig, ställde sig på tå och tryckte lätt sina läppar mot Ethans.

Jag skulle precis svara Adele när hon överumplade mig med en kyss. Jag slöt ögonen och drog henne närmare medan jag besvarade hennes kyss.

Adele blundade också och fortsatte kyssa honom tills hon inte kunde hålla balansen på tårna längre och de drogs ifrån. Hon mindes halsbandet föreställande en månskära i sin hand och tryckte det in i hans hand. "Den här är nog din" sa hon och log.
Sedan la hon huvudet mot hans bröstkorg och blundade igen samtidigt som hon log för sig själv.

Jag slöt fingrarna om mitt halsband och log. Jag fortsatte att klappa Adele som om det var det mest naturiga någonsin. Med ett belåtet smil på läpparna stoppade jag bestämt halsbandet i min ficka och blundade.

Adele ryckte till smått då han råkade nudda vid hennes arm som var skadad. Då dykt tankarna på vargen upp igen. Hon tittade upp mot Ethan med en något orolig blick.
"Men hur blir det med vargen?" frågade hon och syftade på Ethans varulvsform. Ärligt talat var hon rätt så rädd för den.