De fem rikenas undergång. (privat)

Aliena kallsvettades fortfarande, men det gjorde inte längre lika ont och det gungade inte lika våldsamt.
"Tack", viskade hon hest och öppnade sakta ögonen. Hon såg på henne och log vagt.

"Du är inte fullt helad?" frågar jag chockat då hennes röst är så svag, precis som hennes leende. Jag ställer mig upp, lägger försiktigt ner hennes huvud och bryter av en gren igen och återupprepar processen. Tur att jag inte är lika trött längre.
"Känns det bättre?" frågar jag när det tredje trädet har vuxit precis intill henne.

Aliena kände sig genast mycket bättre och blev med ens piggare.
"Jo, det... det är okej, tack", sa hon och satte sig upp. Hon såg storögt på trädet som bröt fram ur jorden.

Jag ler och skrattar lite när jag ser hennes min. Med ens kommer jag på att jag inte ens blev förvånad när jag jag såg det första trädet. Jag kanske har gjort det här tidigare som barn, fast inte kommer ihåg det? Vem vet.
"Bra", säger jag. "Den där killen är inte värd att riskera livet för, om du frågar mig... Vi kanske ska gå någon annanstans?" undrar jag och biter mig i läppen medan det sticker till i hjärtat. Jag har hemlängtan men vet att jag inte kommer kunna återvända hem. Inte efter att jag har gått och v praktiskt taget vänt ryggen åt alla som behöver medicinsk vård.

Ramuh log lite men då första mannen, vildingen var framme vid honom tvekade han inte men Ramuh hade ingen styrka. Yxan träffade hans ben och Ramuh föll till den hårda marken med en liten duns. Han slog i huvudet i något och försvann in i ett mörker.

Aliena nickade åt Angel efter att hon slitit blicken från trädet.
"Min far och bror undrar säkert vart jag är. Om du vill kan du övernatta hos oss", föreslog hon och reste sig upp på benen.

"Jag vill inte göra intrång", säger jag och menar det. Jag har blivit väluppfostrad, åtminstone tills mor dog, jag återuppväckte henne och hon blev... smått galen.

[Har ni det där samtalet mitt i kriget med vildingarna???]

Marion slog ner en vilding och såg till att han var död innan hon sjönk ner bredvid mannen. Han blödde från benet och från pannan. Inga vildingar var kvar så Marion kunde i lugn och ro plocka fram sin läderpåse med läkande örter och en vit sjal som hon hittade i sin ficka. Hon lindade in några blodstillande örter i sjalen och lindade den kring hans ben. Sen tog hon ett läkande löv och baddade hans sår i pannan. Patty kom framsmygande bakom dem och tittade storögt på.

[De är inte där våra karaktärer är. ^^ Utan typ i skogen. (jag hatar ordet typ x) )]

[Exakt! Vi har lyckats fly till skogen, väldigt långt ut också xD ]