Striden om Friedewi. (Roll för alla)

Dropp...Dropp...
Susi slår upp ögonen och ser sig omkring. Hon känner genast igen den starka kvinnan som helade hennes sår,
men inte den andra. De pratar i låg samtalston, men det är inte det som att henne vakna. Dropp... Det låter som vatten.
Susi sniffar i luften innan hon kommer ihåg att hon inte är varg längre och häver sig upp på armbågarna. "Vatt...en..?" väser hon hest åt kvinnorna.

Lia plockade upp den lilla flaskan med vatten i ur sitt bälte. Hon gick fram till flickan och räckte fram den till henne och log vänligt. Hon reste sig sedan upp och ställde sig i ett hörn.

Susi dricker girigt upp vattnet i flaskan innan hon kastar iväg den.
Den går sönder med ett ljudligt KRAS!
Det ska säkert locka dit en eller annan vakt.
Susi reser på alla fyra och stönar när musklerna växer och sträckts ut.
Hennes vackra ansikte byts ut mot ett skräckinjagande vargansikte med blottade huggtänder och brunröd, tjock päls växer ut över hela kroppen.
Den nyformade vargen ställer sig att vänta på sitt byte vid fängelsedörren och spänner musklerna inför en attack.

Zia ser åter kvinnan förvandlas till en varg och ler, "Bra, du hoppar på dem, de har tagit mina vapen." säger hon och menar att hon är ganska så försvarslös. Sedan ser hon på den andra kvinnan, "Förvandla dig till något litet så kan du gömma dig i mitt hår." ler hon samtidigt som hon sköljer sina skadade handleder i vattnet som fanns kvar.

Merenwen hörde feen på hennes huvud och nickade lätt. Ja, det skulle kunna stämma.
"Synd bara att hon tog den. Det var den enda saken jag hade för att bära runt mitt vatten", suckade hon och drog på munnen. Hon betraktade stilla kvinnan framför henne.

Susi ignorerar kvinnans försök att prata med henne och koncentrerar sig på dörrens handtag. Plötsligt knycker hon med örat åt höger och förbereder sig.
Fotsteg hörs i korridoren och sakta höjer Susi sin styva svans.
"Varför lät det så då?" muttrar en mansröst.
"Jag vet inte. Klaffen nu", svarar en annan surt. "Tänk om de rymmer då, översten dödar oss!" gnäller den första.
Susi morrar när hon hör att en hand läggs på handtaget och en nyckel som vrids om i låset. Dörren går upp med ett knarrande och den första soldaten hinner inte ens öppna munnen för att skrika innan Susi har tagit ett språng upp i luften och satt tänderna i hans hals.
Han faller handlöst bakåt mot en förvånad kompanjon och hostar till.
Sedan är han död.
Susi tittar upp med blod droppande från käftarna och morrar hotfullt åt han andra.

"Vem tog vad då"? Frågade Zifone och tittade upp utan att druckit av vattnet. Hon granskade kvinnan, det var ganska konstigt att hon bara sagt så rakt ut.
"Är det någon anan här förresten, som du pratade med alltså"?

Merenwen nickade tyst och greppade löst tag om feen för sin andra gång. Hon visade den för Zifone.
"Det var en Vattennymph som tog min vattensäck", förklarade hon.

Zifone funderade men kunde komma på att hon hört ordet förut.
"Och vad är en Vattennymph för något"? Frågade hon och drog sig undan från vattnet eftersom ordet Vattennymph lät olycksbådande.

(Jag hoppar av, jag hinner inte vara med och ja jag har tappat bort mig för länge sedan)