Förbjuden kärlek

Egeria klev in och såg Isis vita klänning, "Ska jag byta?" frågar hon och ser på sin egen vita om Isis inte ville att de skulle bära samma färg. Sedan stängde hon dörren för att inte objudna öron skulle höra, "Skräddaren kommer snart." sa hon ganska så högt och gick sedan närmre henne. "Hur hade du tänkt dig det hela?" frågar hon sedan Isis.

"Nej det spelar ingen roll" sa Isis och tittade på Egeria och borstade klart håret och nickade sedan. "Tack" sa hon och log sedan.
"Det är inte så svårt. Du väntar i Lancelots rum, Fai väntar i mitt. Sedan byter vi kläder och jag går tillbaka till mitt rum. Innan gryningen så går jag tillbaka till Lancelots rum" sa hon och log enkelt. "Klarar du av det?"

"Din mor kommer tyvärr att deltaga under provningen." säger Egeria med en grimas som säger exakt vad hon tycker om frågan. Dels tyckte hon inte om Isis mor och dels när hon och skräddaren satte igång blev det gräsliga klänningar. Hemska med så mycket kraffs att det var hemskt. Egeria ansåg att hon hade mycket bättre smak än dem tillsammans.
"Men självklart klarar jag av det." säger hon och ler glatt men stannar sedan upp och ser på oroligt Isis.

"Det är något jag får stå ut med, efter i morgon behöver jag aldrig mer se henne!" sa hon bestämt. Hon var glad över att slippa träffa sina föräldrar igen, efter allt de gjort henne skulle hon bara vara glad att komma undan.
"Du är en modig kvinna Egeria" sa Isis och såg på henne. "Varför ser du så oroad ut?" frågade hon vänligt

Egeria skakade på huvudet åt att hon var modig, hon ville det och att hjälpa Isis ville hon med. "De vill ändå se bevis på din oskuld och det kan jag hjälpa dig med." säger hon, för de ville ha bevis, blod på lakanet.
"Är inte oroad, mer det att om jag skulle bli med barn vill jag inte att de ska födas utom äktenskap. Jag vet hur det är att vara oäkting och det vill jag inte att någon ska behöva uthärda." säger hon allvarligt till Isis.

Isis nickade
"Du är en sann vän" sa hon och log sedan "Det kommer inte hända, jag kommer se till att ditt barn får det bra. Vi löser det på något sätt, jag lovar" sa hon och suckade när det knackade och hennes mor och skräddaren kom in.
"Isis" sa skräddaren och hon log enkelt och klev upp på pallen och de började ta hennes mått. De tog fram tyger och hon valde och de började sy.

Egeria ler men är inte övertygad på det hela, Vad än Isis kunde ordna så kunde hon inte stoppa ont förtal och onda blickar. Men hon nickar och ler, "Den dagen, den sorgen." säger hon bara men tystnar och ställer sig tyst längst väggen med sänkt blick under provningen. Hon kastar upp en skygg blick då och då när ingen ser och kunde inte annat än tycka att klänningen skulle bli annat än gräslig. Det var sällan snyggt med så mycket tyg i olika lager, spetsar, pärlor och liknande. Oftast var det enkla med det lilla exklusiva så mycket finare.

Isis stod tålmodigt och väntade på att de skulle bli klara.
"Du blir så fin gumman" sa Luu och Isis såg bara på sin mor utan att säga något. Hon tittade på klänningen, den vita klänningen som hon bara skulle bära en gång i sitt liv aldrig mer. Hon funderade på att bränna den först men bestämde sig för att ha kvar den. Det kunde knappast skada. Skräddaren såg på henne och nickade sedan.
"Den är klar, ni kommer bli en strålande brud, ers höghet" sa skräddaren och hon nickade bara. Hennes mor log innan hon gick.
"Snart slipper vi det här stället" sa Isis leende till Egeria.

(så här ser klänningen ut )

(Vilken avslöjande xD)

Egeria såg upp och av förvåning såg hon att skräddaren hade ändrat sin stil. Den var mer, ja i hennes smak och Isis mor verkade också gilla det. Kanske för att hon gillade det som var mordet men sällan visste vad som var det.
Egeria står som en orörlig tyst staty under hela provningen, precis som en lydig tjänare. Sådana skulle bara synas men inte höras, helst inte synas heller utan bara finnas där för sitt herrskap utan att störa.
Hon nickar och ser på klänningen då de avlägsnat sig, "Den blir vacker." säger hon och ler, "Ja, och det ska bli skönt." säger hon och ser sedan på Isis. "Eftersom jag ändå inte får vistas på bröllopet eller på festen för din moder. Kan jag då får tillåtelse att lämna slottet för att besöka graven?" frågar hon vänligt hon var ganska glad att få slippa bröllopet även om festen sedan skulle hon inte ha något emot.
"Men jag är självklart i Lancelots rum när ni skall gå till sängs." säger hon leende.

(Men den är jätte snygg )

"Tack, jag förväntade mig en som jag inte skulle trivas i men jag gillar den här" sa Isis och log. "Självklart får du besöka graven och jag litar på att du är där när jag behöver dig" sa hon och suckade sedan.
"Jag måste kontrollera allt som rör bröllopet. Det förväntas av mig som bruden. Följer du med?" frågade Isis