Murderous private roleplay.

"Hoppas GMC Terrain funkar." Säger tjejen och Kazou betalar, snappar åt sig nycklarna, tackar och sedan sticker han bara ut. Han sa inte ens när han skulle lämna tillbaka den. Nu är det bara att sticka. Bilen är i toppskick och den har en skön känsla. I nästa stund gasar han bara ut, som värsta fartdåren.

Azura satte på musik, hon behövde koppla av och musik var det bästa sättet. Hon gillade stora bilar, dem fick henne att känna sig säker och Humern kunde ta sig fram överallt. Hon lämnade staden bakom sig och hon kände sig lite sorgsen. Hon hade bott där hela sitt liv. Hon tittade på skyltarna och undrade vart hon skulle åka och bestämde sig för att köra mot Kanada

Kazou kör vidare, han tänker bara på nuet och letar sig till motorvägen. Det spelar väl ingen roll för en död man var han ska ta vägen? Han måste skaffa ett nytt namn, ska han vara irländare? Det var roligt förra gången, eller kanske något lite närmare... nah, inte en själ bryr sig väl om en irländare? Speciellt om irländaren ifråga ser till att inte sticka ut alltför mycket.

Azura hade aldrig varit i Kanada vilket resulterade i att ingen skulle känna henne. Hon kom fram till gränsen och betalade avgiften. Hon var ovan vid det mer vilda landskapet i norra USA och södra Kanada. Hon bestämde sig för att köra till närmaste stad och ta in på hotell.

När natten kom närmade sig en stad. Hon körde in och hittade snart ett hotell som hon tog in på. Hon fick en nyckel och gick upp till rummet

I bilen så tränar Kazou på sin dialekt, irländska var svårare än vad han trott - han har glömt för mycket av det. Ett halvår sedan var en lång tid för språk, tydligen. Kazou kör vidare och innan han vet ordet av är han vid gränsen, men han betalar bara och kör vidare. När det börjar mörkna så kör han helt enkelt in på en parkering och sover i bilen. Han ids inte med hotell.

Azura vaknade på morgonen. Hon var tvungen att välja om hon skulle stanna eller inte. Hon bestämde sig för att stanna dagen ut och vila. Hon var fortfarande skakis efter gårdagens händelse. Hon borstade håret och tog på sig en enkel klänning som inte stack ut. Hon lämnade rummet och gick ut på gatan. Hon hade frågat efter vägen till ett café. Hon steg in och beställde en lättare frukost.

Kazou vaknar med den snart välbekanta smärtan som dunkar i revbenen och flinar.
"Morron, Richard O'Donnel." Hälsar han på sig själv med ett snett smil och har lust att skratta åt sitt namnval. Det var ett korkat val, men igår natt tycktes det vara bra. Aja, det spelar ingen roll. Kazou reser sig, tar sig ur bilen och till förarsätet där han bestämmer sig för att köra vidare in mot staden.

Azura smuttade på teat och tuggade ointresserat på en smörgås. Hon undrade vad hon skulle göra. Hon skulle hon stanna i stan, skulle hon skaffa ny identitet. Hon ställde ner koppen och reste sig upp. Hon skulle börja med att handa nya kläder så hon kunde börja om sitt liv.

Under tiden som han kör ringer han till sin "papperskille" som säkert kan ordna nya papper åt honom - eftersom papperskillen inte ens vet vem han verkligen är. Nytt nummer och allt!
"Åh, tjenare. Richard O'Donell behöver papper - alla sorter." Säger Kazou med sin irländska dialekt och papperskillen "mm:ar" och säger att han ska skicka dem till honom inom några dagar. Kazou berättar stadens namn och papperskillen svarar att papprena kommer till postkontoret. Hittills går det som smort, men han måste skaffa ett nytt nummer... och ändra utseende. Kanske kan han bli en rockare till irländare? Det låter skojigt.

Azura gick in i en butik och såg sig omkring, hon skulle överge den finare stilen hon ville ha en mörkare stil. När hon var mindre hade hon velat bli gothare men hon hade inte kunnat, inga kunder hade velat ha med henne att göra då. Hon gick fram till en svart klänning med något som skulle likna bloddroppar. Hon tog på sig den och log, den passade henne perfekt. Hon köpte ett par höga platåskor och några andra småsaker och kläder. Hon bytte om till de nya kläderna på toaletten och lämnade sedan butiken. Hon hoppades att mördaren inte förföljde henne fortfarande.