Gatubarnens överlevnad

"Mm." Säger Ashton med en nick. Hinken flinar förnöjt. Ashton låter håret hänga framför ansiktet och han tittar ned i marken för att inte visa upp sin riktigt ogillande min. Kanske en onödig artighetsgest men det är nog bäst att hålla sig på god fot med Hinken utifall att han skulle behöva göra fler affärer med honom. Ashton går lite på stället som för att försäkra sig om att de fungerar.

"Härligt" ler Fredrika mot honom och ser sig om, "Då tar vi oss här ifrån, här är ingen plats för små flickor." säger hon allvarligt och vänder sig till Hinken, "Hej då, vi hörs." ler hon och tar sig bort från människorna, där hon inte vill att de andra två skall vistas, de fick inte uppleva hennes erfarenheter.

"Låter som en plan." Säger Ashton med en nick och följer efter Fred när han går vidare. Ashton känner en enorm tillfredsställelse över att faktiskt kunna gå utan att falla omkull eller snubbla runt. Plötsligt tar någon tag om Ashtons veka handled och snurrar runt honom. Det är en äldre man, andedräkten stinker av alkohol och avskyvärt nog så är han väldigt mycket starkare än Ashton som försöker dra sig ur greppet om och om igen.

Fredrika vänder sig tvärt då någon tar tag i Asthon, "Släpp henne." säger hon skarpt till mannen som hon har sett förr men knappast haft kontakt med förr, hon tar ett steg mot hono, ingen skulle skada Asthon sålänge hon var i närheten.

"Å va' ha'ru med de här att gö'a?" Frågar mannen med en grov dialekt, eller så svamlar han bara. Ashton vrider handen i hans grepp och försöker få loss den. Vrider, vänder, drar. Hur stark är den här mannen egentligen? Ashton kommer inte på något, fortsätter bara rycka och dra för att komma loss.

"För hon är med mig och du släpper henne." morrar Fredrika till svar och knuffar till mannen, medveten om att hennes styrka knappast går att mäta sig med mannens. Det enda som händer är att han flämtar till, men snabbt knäar hon honom i skrevet och han faller ner kvidande på knä.

Ashton kör in sina naglar, som egentligen inte är speciellt vassa men tillräckligt nu för att han ska ta sig loss. Nästa punkt på listan, skaffa ett vapen. Kniv eller vadsomhelst. Ett vapen, det behövs. Ashton plockar upp en faktiskt uråldrig hink från marken och dunkar den i huvudet på mannen för att han inte ska resa sig och få spel.
"Tack." Säger Ashton till Fred.

"Inget att tala om." säger Fredrika, "Kom vi sticker." säger hon sedan, för mannen kunde säkert komma åter och då efter dem. Fredrika ville inte möta honom igen, då hon varnken kunde försvara sig själv eller de andra mot honom.

Ashton nickar och betraktar den nu avdankade mannen, chansen att han vaknar snart är ganska hög när han uppenbarligen varit sjukligt tjockskallig. Ashton börjar gå, vägen ut kan han. Det var bara vägen runt som han inte var lika säker på. Den här gången ser han dock till att vara lite försiktigare runt vem han går i närheten av och är en aning mer vaksam än innan.

Fredrika följer efter Ashton ut, han verkar ju ändå veta vägen ut, så då var det ingen fara. De gick ut och snart var de ute i de vanliga gränderna och de vanliga bakgatorna.
Sedan stannar hon upp och ser på dem och särskilt på Ashtons tröja över klänningen. "Jag har en större än den där om du vill ha." säger hon, för den hade hon innan hon fixande pojkkläder till sig och den var ändå på tok för liten för henne. Den låg på ett ställe där hon förvarade sådant hon dagligen inte orka bära med sig.