Meeting of the worlds [Begränsat]

"To the airport" sa John och satte sig bekvämt i taxin.
Chauffören nickade och började åka.
När de stannade i en bilkö såg John ett konstigt dörr liknande hål i väggen i en gränd. Det var som om det bara var en avgrund, men det var bara svart. Efter en halvtimme i bilkön blev John otålig.
"Excuse me, I'm just goin to to get some air, I'll be right back" Sa John till chauffören. Han nickade igen.
John går ut och ställer sig brevig bilen. Han kom ihåg den konstiga dörr saken och kollade efter den. Den var fortfarande där i gränden. Han började går mot den. Han stod framför den och betraktade den. Han tog tag i kanten, böjde sig inåt kollade ner, det var bara tomt. När han skulle böja sig in igen tappade han greppet och ramlade in i hålet! Han föll länge...

Han såg upp mot klotet och kände genast igen det. Den existerade inte, ändå kunde man se den. Eller, den existerade inte än. Sedan gick han in igen och beställde en banan-paj, men dem hade ingen.
"Your service really stinks." sade han surt och satte sig i ett hörn.

När John vaknade var han i en skog. Han kollade omkring sig med såg ingen, men det såg ut som att det hade varit nån eller några här. Det var en stor sten med någon sorts kossad metal sak under. Han hade ont huvudet och satte sig ner vid ett träd. Han kom inte ihåg hur han hade kommit hit, men sedan kom han ihåg gränden.
"Well this is odd, very odd" mumlade han för sig själv.
Han blundade och hörde jätte svaga röster ganska långt bort. "Maybe they know whwre we are" tänkte han och började gå mot rösterna.

Doktorn gick ut från värdshuset och tittade upp mot himmelen igen, och såg att månen nu syntes på dagtid också. Den växte inte, det såg han själv. Han kände vibrationerna av månen som närmade sig mer och mer. Snart hörde han fotsteg bakom sig och vände sig om, en man gick mot staden. Han såg ut att komma från människornas såkallade nutid. Doktorn sprang fram till honom.
"Hello! I'm the doctor, fancy a cup of tea? How did you get here? Do you also have a Portal Gun?"

John såg en man rusa fram mot honom.
"Hello, I'm John, John Watson. And a cup of tea would be great." sa han till honom.
"And I have no idea how I got here. First was I in the middle of London, and and them suddenly, I'm in a forest!" sa John förvirrat.
Han kollade omkring sig och såg att det fanns hus här.
"And how did you get here? And whats a portal gun anyway?" sa han, han hade tusen frågor i huvudet.

"Splendid!" utropade han och hällde upp ett lock te till mannen. "Interesting. Very. I got here in my Tardis." han såg mannens frågande min. "Time And Relative Dimensions In Space? No? Well, you're not a timelord from another world then. A Portal Gun is a device that rips a hole through time and space, in layman's terms, creates a portal. And a Tardis is, in the short version, a mix of a time machine and a spacecraft. So what's your speciality?"

"Thank you" sa John och tog emot locket med te.
"Ok, all that's new for me, time machines and portal guns, a lot to take in" sa han med ett skatt.
"Speciality? I don't know, but you're talking to a old army doctor, that's sure" sa han.
"How many more is there here?" frågade han och kollade på husen.

"You're also a doctor? Well, I'm not that kind of doctor, I don't really heal people. There are five others here at the moment, but there seems to arrive more and more people. By the way, I just had a thought, do you have an arch enemy, a nemesis or something similar?" frågade han och drack lite te direkt från termosen.

Han kollade lite underligt på honom när han sa att han var en annan sorts doktor. "Ok, are the other five people in the houses?" frågade han när John inte såg någon annan.
"And arch nemesis, no, I don't think so. Or there is a man, but... No" sa han och tänkte på Moriarty. Han drack upp sitt te och gav tillbaks locket.

"Thank you. Yes, the others are in that tavern over there." sade han och pekade. Han såg upp mot klotet igen, han visste inte vad det innehöll, men hoppades för allt i världen att det inte var samma sak som sist han sett den.