Privat roll mellan ginnyw123 och Shaunee

Jag förstår inte heller vad Miranda har emot mig. Liksom, är det fel på mig? Jag vet inte vad jag ska säga, jag har alltid varit dålig på såna här saker.
Mirandas ord ekar i mitt huvud. På vilket sätt hade jag egentligen förstört? Jag hade ju inte gjort nånting? Det enda som hon kunde stört sig på var väl att jag sa att någon hade knuffat mig. Och det var väl inte ens hennes problem?

Jag ställer mig upp och tittar ut genom fönstret. Det är inte en enda person ute. Angel kommer fram till mig.

får jag ge ett tips

Jag slår hjälplöst ut armarna.
"Det är nog bäst att jag går" säger Ellie och vänder isg mot mig. Jag nickar och ger henne en kram.
Hon skyndar ut ur rummet och jag önskar av hela mitt hjärta att det här inte förändrat något mellan oss.

Jag drar upp dörren och slänger mig på sängen. Någon sitter på stolen bredvid. Miranda.
"Vad gör du här?" frågar jag hotfullt.

Jag ser eftertänksamt mot dörren dit Ellie och tidgare Miranda försvunnit. Sedan vänder jag mig mot fönstret och tittar ut.
Efter en stund får jag en deja-vu känsla. Jag försöker leta efter minnet.

Hon svarar inte.
"Vad gör du här?" upprepar jag, denna gång lite högre.
Miranda ställer sig vid fönstret.

Sedan kommer jag på.
Det var en höst för flera år sedan. Ellie och jag hade varit på en fest... Ett kalas, det var en Conta som fyllt 12 år. Sista året att ha kalas.
Efter festen hade vi gått till våra egna rum och jag hade precis som nu tittat ut över den tomma skolgården. Jag hade känt mig iaktagen, men jag hade skakat bort det och kallat mig själv paranoid. Sedan gick jag och lade mig.
Jag skakar på huvudet. Varför kom jag och tänka på det minnet?

"Miranda?" frågar jag, ovanligt högt.
"Jag trodde vi var vänner" säger hon tyst.
Jag nickar. "Ja, vi är vänner, men, du har förändrats." börjar jag "Är det något fel på Angel eller?"

Jag lutar mig mot det kalla fänstret.
Pang!
Jag skriker till och ramlar baklänges. Jag stirrar på mig hand, den är blodig, men inget sår finns. Jag sväljer högt och känner försiktigt efter i pannan. Strax hittar jag såret, som tur är, är det inte så stort.
Varför händer det här mig?