Harry och gänget möter marodörerna

Ja, längtar!!

Ja!!!

Längtar till nästa kapitel♥

JÄTTEBRA

Du är bäst jag gråter! Du har humor!

Sorry för att det inte kom någonting igår, sov över hos en kompis så fick ingen chans att lägga upp det

Kapitel 11

Remus suckade men kunde inte låta bli att dra på mungiporna åt deras barnsliga uttryck. Julaftonsuttrycket, som han kallade det.

- Berätta, befallde han men de båda flinade retsamt mot honom. "Det får du se".

De båda gick genast bort till Sirius säng och började prata lågmalt. Antagligen planerade dom. Remus gick ut till sällskapsrummet igen och kikade ut över det. Men vart var Peter? Han såg honom inte någonstans. Antagligen stuckit iväg till biblioteket, fast nä. Där var det ju han själv brukade hänga, inte Slingersvans.. Mysko. Fast det skadar ju inte att kolla? Han tog en snabb titt på klockan och konstaterade att den var lite över sju. Han hade gott om tid på sig innan biblioteket stängde. Närmare sagt tre timmar. Han sprang nerför stentrappan med två kliv i taget och stegade sen iväg mot porträtthålet. Han klev ur genom det och började sedan gå upp för alla trapporna. Väl framme steg han in. Letade emellan alla bokhyllorna, men nej, ingen Peter. Med en snabb kik på klockan igen såg han att visarna pekade på klockan åtta. Tog det verkligen så lång tid att komma hit upp? Som han lovat sig själv att gå och lägga sig tidigt idag gick han tillbaka till sovsalen.

Hermione låg i himmelsängen, funderade och bet sig i läppen. Stirrade upp på det mörkröda tyget med guldbroderier. Var det verkligen smart att bli vän med Lily?

Vid frukostbordet nästa dag satt James och fingrade nervöst på bordsdukens fransar. Han tittade hastigt upp, och där, där kom den han hade väntat på. Lily. Han drog hastigt handen genom håret och ställde sig genast upp. Gick fram till Lily som hade stannat och stirrade på honom. Sedan bugade han sig djupt för henne och sade "Kära vackra fröken, skulle ni vilja besvara en ytterst enkel fråga?" Lily stirrade fortfarande vantroget på honom medans en röd färg började leta sig fram på hennes kinder "Kör på". "Vill du gå på julbalen med mig?" frågade James och tystnaden i Stora Salen bröts. Enstaka fnitter hördes. Lily kastade en sista blick på honom och suckade.

Varför kunde han inte sluta? Göra till sig, skämma ut henne inför hela skolan.. Okej, hon gillade honom. Gillade kanske var lite väl vagt, hon var kär. Men när men nobbat samma kille i ett år redan kunde man inte hokuspokus sluta och sedan falla rätt in i hans armar som en dreglande hund. Speciellt inte framför någon. Om det var en eller hundra personer spelade ingen roll. Lily hade ofta börjat gå omkring ensam, bara för att hoppas att hon skulle stöta på James någonstans, men icke sa Nicke. Till slut, vem var den där Harry? Kanske en avlägsen släkting till James? Fast varför liknade han någon så mycket då. Det var någon hon kände, men Lily kunde absolut inte sätta fingret på det.

- Nej, blev hennes svar och hon gick tillbaka till sina vänner. James såg en aning besviken ut men dolde det snabbt igen.

Nu var det lugnt igen i Stora Salen, alla åt med god aptit. För maten på Hogwarts var ju känd, och inte för att den var äcklig precis. Harry och Ron satt bredvid Eddie, som dock halsov och inte var särskilt mycket till sällskap. Deras första lektion var trolldryckskonst. Glädjerop!

- Harry, Vilken lärare tror du vi ska han när professor Snape inte är det? frågade Ron med munnen full utav äggröra.

- Snigelhorn borde det vara, han sade att min mamma var en utav hans bästa elever. Men vänta lite nu, Snape, han går här nu. Helvete...

Efter att de ätit upp gick de med Hermione ner till fängelsehålorna. Där utanför stod redan ett antal Gryffindor och Slytherinelever. Bland dem Lily, Sirius, James, Remus och..Snape. Harry kom på sig själv att stirra fientligt på honom, Som tur var så märkte han det inte, däremot gjorde Lily det. Hennes blick vandrade undrande mellan Sirius och James, Harry och Snape.

En liten stund senare dök professor Snigelhorn upp. Han såg likadan ut, fast tja, hans mage var mindre och rynkorna de med. Han hälsade glatt på alla och låste upp dörren till Trolldryckskonstsalen, visade med en svepande gest att de skulle gå in och sätta sig på tillgängliga platser. "Hrm, ursäkta professorn. Vi har tyvärr inga böcker." sade Hermione och tittade på Snigelhorn.

- Åh javisst ja, miss...

- Granger, sir.

- Miss Granger, har har du och dina vänner era böcker, avslutade han och öppnade ett skåp där de fick ta varsin bok. De gick och satte sig vid varsitt bord och Snigelhorn började "Idag ska ni få göra en fridsdrog, men var försiktiga. Den kan bli lika stark som Levande-Död-Brygden vid minsta lilla fel. Såså, sätt igång". Harry och Ron kunde inte låta bli att titta på varandra och flina. Snape hade sagt exakt samma sak senaste trolldryckslektionen.

Visselpipor ljuder högt som för att säga att det är förbjudet att skriva så här bra. AWESOM!!

Jättebra!!!

Alltså, åååhh. Blir så sjukt glad av era kommentarer!