LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

"Det vill du inte veta." svarar Tamara honom och lägger sig ner på sängen igen och hoppades att huvudvärken liksom bilder från gårdagen skulle försvinna ut ur hennes medvetande.
Dock vänder hon sig om på sidan och ser mot honom, "Gissar att det var du som fick mig i säng igår, tack." ler hon utan att avslöja att hon inte legat däckad hela natten så som han trodde. Hon följer honom med blicken då han klär på sig och släpper honom inte med blicken försen hon kommer på sig med att stirra och hon vänder genast bort blicken, vad hade hänt med henne egentligen?

"Det var inget", svarade Daeron och satte sig tillbaka ner på sängen för att dra på sig läderstövlarna. "När du känner dig tillräckligt bra kan du komma ner för morgonmål. Jag föreslår att vi försöker ta oss in i borgen idag, ta reda på om en av ringarna verkligen finns här", avslutade han och ställde sig upp för att spänna fast sitt bälte med den krökta dolken.
Vissa herrar hade sina portar öppna hela dagen, så vem som helst kunde ta sin in till borggården, och därifrån var det betydligt enklare attt smita in än om lorden höll sina portar stängda. Fast Dareon befarade det andra alternativet, speciellt om lorden hade en av ringarna.

Tamara nickade han hade rätt även om hon vill dra täcket över huvudet och bara somna om så var de här av en anledning, och det var uppdraget Elrond skickat dem på. Att finna och förstöra ringarna, de var deras uppdrag och då skulle hon fokusera allt på det som hon brukade annars även om det nu tycktes svårt för henne.
Hon slänger åter benen över sängkanten och letar på stövlarna utan att allt för mycket se i golvet och få yrsel åter. Det sista hon kände för nu var något att äta, hon hade inte ätit något igår heller och druckit på fastande mage vilket inte hade varit hennes smartaste drag.

Daeron lämnade rummet för att låta Tamara byta om i fred. Krogen var betydligt lugnare nu än föregående kväll. Några bord var upptagna av större grupper, och ensamma morgontrötta personer stirrade ner i koppar och skålar här och där.
Daeron gick rakt till disken och bad om två koppar kaffe och morgonmålet, som för dagen var en gråaktig gröt. Daeron tog brickan med sig upp till deras rum och knackade på innan han steg in, för att försäkra sig om att Tamara var klädd.

Då Daeron hade gått drog on av sig tunikan, hon var tvungen att linda om brösterna igen tyget hade glidit ner då hon sovit. Hon betraktar sig i spegeln och hatar vad hon ser, ärret längst med bröstet och fula märken över kroppen sen deras hårda händer. Det mesta hade försvunnit eftersom det var ett par år sedan det hände. Men vissa märken satt kvar, de hade inte vart snälla mot henne.
Då hon hör Daerons knackning hade hon precis fått tunikan över huvudet och han hinner komma in för att hinna se en bit av överkroppen innan hon snabbt får på sig tunikan och ser skamset ner i golvet i hopp om att han inte märkt något...eller ville hon det?

Daerons blick föll på Tamara, och han hann se bar hy, hy som såg fel ut, missfärgad. Daeron lyfte lätt på ögonbrynet, han undrade när hon hade fått blåmärkena, de såg stora ut, och gamla.
"Är allt okej?" undrade han, utan att veta om han syftade på blåmärkena, eller hennes huvud, som måste sprängas efter allt hon druckit föregående kväll.
Daeron lade brickan på det skrangliga bordet mellan deras sängar och smakade försiktigt på gröten. Det smakade ingenting, så lättat slevade han i sig resten och tog en av kaffekopparna.

"Mmmm" mumlade Tamara fram åtan att veta vad hon nu syftade på, hon ljög vare sig det var om den bankande huvudvärken eller hennes kropp som hon gissade på hans uppträdande att han gjort det. Men hon svarade inte mer tillfredställande på det, att prata om vad hon egentligen kände låg inte för henne, hon var van att ingen brydde sig och att ensam var man stark.
Hon gick fram till sin säng och försökte få värken i huvudet att avta vilket var lika troligt som om det skulle serveras god mat här, tänker hon och ser ner i den gråa sörjan. Hon var inte alls för att äta, hon visste att hon borde men nej.....Tamara tar koppen istället men inser att det inte är artigt mot Daeron och börjar motvilligt få i sig gröten.

Daeron följde Tamara då hon tvekade med gröten, och brast oförvarnat i skratt.
"Jag vet bättre än någon annan att man inte vill äta något efter en ordentlig natt, minst av allt något som det där", sade han muntert. "Drick kaffet du." Med det sträckte han sig fram och tog grötskålen från henne. Det tog honom tio sekunder att tömma skålen och sedan lägga den tillbaka på brickan.
Då också kaffet druckits ställde Daeron sig upp och drog på sig sin jacka. Han rullade ihop resemanteln och band den fast i sadelväskorna. Då han även plockat fram staven, som han hållit gömd under sängen, vände han sig mot Tamara.
"Redo?"

Tamara ser roat på honom eftersom att det var så fullkommligt oväntat att skrattet skulle komma flinar även hon upp. Men hon är glad att slippa gröten och dricker upp sitt kaffe, det är i alla fall starkt och gott och hon känner sig lite bättre. Hon visste att det inte hjälpte att bara ligga och vänta på att huvudvärken skulle försvinna. Så Tamara ställer sig upp och sätter på sig bältet där hon hade sina dolkar och sitt svärd och sätter på sig jackan. Hon ser på Daeron, "Tror du vi kommer tillbaka ännu en natt?" säger hon och menar om de skall behöva släpa på packningen, hon hoppades på det för hon var verkligen inte pigg på att rida, men fick de tag på ringen, och blev upptäkta var de ju tvungen...Hon suckar hennes tankar var verkligen inte så klara och kvicka som de brukade vara.

"Vi kan inte ta risken att lämna sakerna här ifall vi måste lämna staden snabbt. Men om allt går bra, kan vi kanske återvända", svarade Daeron och log kort. Han kom att tänka på den söta glädjeflickan, och vände sig leende till dörren.
Stallpojkarna gjorde Tamaras och Daerons hästar snabbt klara, men Daeorn var tvungen att spänna om sadeln då pojkarna misslyckats med uppgiften. Då allt var klart hoppade han dock upp på Horus och samlade tyglarna. Vädret var molnigt, men det skulle nog inte börja regna den dagen.