Lily~James - Always and forever [SV]

Nu när jag läser om ser jag ett par fel.

Äh, men whatever.

Superawesome! Men hur vet James hur man ringer någon?

Han kanske har mugglarvänner...?

Lily är mugglarfödd, hon kanske har berättat

Just det.
Seriöst, hur dum får jag vara -.-

Hur mycket man vill xD

Superduperbraaa!!!

Jätteotroligtsuperduperbra kapitel

Jag tror inte jag skickade hela kapitel 13. Jag skickar om det...


Kapitel 13
Längtan, skolavslutning och trevliga nyheter
Juni-juli 1977


Det var ganska sent en lördagskväll. De flesta gryffindoreleverna hade gått in till sina sovsalar för att göra sig iordning och sova, det var bara James och Lily kvar i sällskapsrummet. De visste att de egentligen borde göra läxor, eller sova för att orka ta igen med alla läxor dagen efter, men de hade sällan tid att träffas så de tog hellre tillfället till att prata.


-Jo, jag tänkte… sa Lily plötsligt.
-Vad? Undrade James snabbt.
-Jag tänkte att kanske… efter skolan… jag vet inte…
-Jomen säg, envisades James.
Lily tog ett djupt andetag, och sa sedan:
-Jag tänkte att du och jag kanske kunde fortsätta vara ihop…
-Jamen det är väl klart! Sa James glatt. Hur kunde hon tro att de skulle göra slut bara för att skolan slutade?
-…och kanske bo ihop…
James blev tyst. Såklart! Detta borde han kanske tänkt på innan de köpte huset. Det är väl klart att bo med Lily skulle kunna vara ett alternativ? De hade ju varit ihop i flera månader! Gud, varför tänkte han inte på det?
Lily märkte att James tvekade och tittade snabbt ner i marken.
-Det skulle vi självklart kunna göra… sa han långsamt. Det vill jag jättegärna. Men sanningen är att… jag, Sirius, Remus och Peter har faktiskt redan köpt hus.
-Åh, jaha…
-Det är fyra hus utanför London… de ligger i samma trädgård och har samma terrass och så, men det är olika hus.
-Det låter fint, sa Lily och log, men James skymtade något sorgset i hennes ögon.
Det kändes hemskt att han gjorde henne ledsen, att han inte hade tänkt på det innan… Det som gjorde Lily mest ledsen var nog inte att han inte ’’ville’’ bo med henne, hon kände sig säkert mer förödmjukad… att liksom, få nobben sådär…
-Vänta lite, så James plötsligt. Husen är jättestora.
-Okej, sa Lily bara.
-Du… kan du… Lily, skulle du vilja bo med mig där? Det är… inget jättespeciellt… det är ganska stora tvåvåningshus, men både gästrum och stort sovrum i varje.
Lily tittade upp i James ögon. Han hade svårt att tolka hennes reaktion, om hon var glad över erbjudandet, ledsen, arg, rörd….
-Alltså, jättegärna, sa Lily. Men jag menar… om det var tänkt att du och dina vänner skulle bo i husen, vill inte jag förstöra era planer…
-Du förstör de inte, sa James bestämt. Du gör de bättre!
-Är du säker? Frågade Lily ängsligt.
-Absolut. Men jag kan prata med de ikväll om du vill.
-Gör det, sa Lily och kramade om honom. Jag bor jättegärna med dig. Men då tänker jag hjälpa till med att betala.
-Gör inte det, sa James och viftade lite med handen. Vi märkte att vi hade långt ifrån pengaproblem… husen har varit till salu länge och priset har sänkts för varje månad.
-Nä, men ändå. Mamma och pappa har sparat ungefär 8000 pund åt mig jag skulle få efter skolan, till boende och så. Jag åker till Gringotts efter skolavslutningen och växlar det till galleoner.
-Är pund typ mugglarpengar? Frågade James nyfiket.
-Mm, skrattade Lily.



-Så… vad skulle ni tycka om att Lily flyttade in i mitt hus efter skolan? Sa James samma kväll. Hans vänner hade gått och lagt sig när han kom in, men ingen hade somnat än. Nu reste sig alla tre upp med ett ryck.
-Hade du planerat det när du visade oss husen? Sa Sirius. För då hade du kunnat säga det då.
-Nejnej, absolut inte! Sa James snabbt. Vi pratade om vår framtid nu ikväll, och jag tänkte att om inte ni hade något emot det så skulle det inte vara så dumt att bo med henne. Jag menar… jag har ju varit ihop med henne i flera månader.
-Vi, eller okej, jag i alla fall, skulle inte ha något emot att Lily flyttade in, sålänge det inte betyder att vi aldrig kommer att få se röken av dig.
-Klart ni kommer, sa James. Det kommer bli precis som vi hade tänkt, fast en till. Vi kommer ju umgås alla fem helatiden, eller okej kanske inte helatiden, men i alla fall varje dag! Vi kan väl bestämma att vi alltid äter middag tillsammans?
-Det l-låter g-ganska trevligt, sa Peter.
-Ja, sa James. Och vem vet, någon av er kanske hittar en trevlig tjej ni vill bo med också. Det kommer bli jättebra dethär.
-Förresten, sa Remus. Jag måste be er om en sak. En liten tjänst.
-Visst, vad är det? Undrade Sirius.
-När vi har flyttat in… jag kommer nog att bygga ut lite. Eller… bara ett pyttelitet rum egentligen. Tjänsten jag vill be er om är att låsa utifrån varje fullmånekväll. Och gärna låsa upp på morgonen om det inte är för mycket begärt.
-Du menar att vi ska låsa in dig där under förvandlingen? Sa Sirius och Remus nickade.
-Du har tänkt på allt, Måntand, sa James. Detta kommer bli jättebra. Vi fyra och Lily. Det är precis som det alltid har varit, fast bättre. Inga lärare, lektioner, läxor, regler.
-Fast det finns ju samhällets lagar också, sa Remus. Det skulle vara bra att försöka att inte bryta de så fort vi kommit ut från skolan.
James suckade åt sin vän och kröp ner i sängen. Nu hade han bara saker att se fram emot.


De närmaste veckorna var det svårt att prata om något annat än framtiden.
-Vem ska bo i v-vilket hus? Funderade Peter.

-Jag och Lily kan ta Svangården, sa James. Eller vad tycker du?
-Svangården definitivt, sa Lily, nickade och log. Det låter mest romantiskt.
-Tagghorn och Tramptass kommer ju springa hos varandra stup i kvarten, så isåfall är det nog bäst om du tar Trollsländan, Tramptass, sa Remus med ett leende. Jag ska ju bygga ut lite, så det kanske är bäst att jag tar något av husen på sidorna. Ni tar ju Svangården, så jag tar väl Traneboet då.
-J-jag tar K-körsbärshuset, sa Peter. Det b-blir jättebra.
-Då var det fixat, sa Sirius. Få se nu… vi sa ju att vi först skulle åka hem och packa, och sedan mötas tre dagar senare. Vi har inte pratat med dig om det Lily, funkar det för dig?
-Det funkar utmärkt, sa Lily och storlog. Men jag tror att jag och James kommer behöva några dagar till. Det tror jag ni också behöver. Till att köpa möbler, till exempel?
-Hon har en poäng... vi behöver nog en vecka ungefär, sa Remus.
-Vad sägs som såhär; började James. När skolan är slut och våra föräldrar hämtar oss på perrongen, åker vi hem. Dagen efter samlas alla i Diagongränden, vi kan väl säga klockan tio? Den dagen ägnar vi till att köpa möbler och allt vad vi behöver... och tar sakerna vi köpt till husen. Sen åker vi hem och packar alla våra grejer... sen möts vi vid husen fem dagar senare.
-Det låter som en utmärkt plan, sa Remus.
-Jag kan säga redan nu, att jag kommer kräva att vi installerar en telefon, sa Lily strängt. I alla husen.
-Vad sjutton är en teflon? Är inte det typ stekpanna? Det behöver väl inte installeras, herregud, sa Sirius och suckade.
-En TELEFON, Tramptass, sa Remus, den enda av vännerna som läste mugglarstudier. Det är en apparat som mugglarna har för att kunna kommunicera med varandra. Det är som en liten lur man håller mot ena sidan av huvudet, någonting som man hör med och någonting som man pratar igenom... och sen har personen man pratar med en likadan.
-Hur vet man att någon söker en då? Undrade James.
-Alla har ett nummer, och vill jag prata med t.ex dig och vi är i olika hus, slår jag ditt nummer. Då hörs det signaler i din telefon. Då kan du ta upp den och då börjar vi prata, förklarade Lily.
-Om man inte är hemma då? Eller om man inte svarar?
-Då kan man lämna ett meddelande.
-Smart.
Lily nickade och skrattade lite. Hon längtade, precis som de andra, tills skolan var slut och livet kunde börja på riktigt. Och till att kunna träffa James helatiden, utan att hon egentligen borde göra något annat.


Proven kom och var som en enveten fluga som inte ville försvinna.
De fyra, eller nuförtiden fem, vännerna klarade sig alla ganska bra.
-Yes! Sa James när resultaten kom, näst sista kvällen på Hogwarts. Ett D i Trollkonsthistoria, annars var allt godkänt! A i Örtlära, U i Förvandlingskonst, trollformellära och Försvar mot svartkonster, Ö i allt annat.
-Jag f-fick D i Trollkonsthistoria och F-försvar mot svartkonster, sa Peter och lät ganska stolt. Annars fick jag A i allting utom Förvandlingskonst, där fick jag Ö.
-Ack Slingersvans, kan du inte försvara dig mot svartkonster? Bäst du blir ond då, och kan utöva de istället...
-Haha, sa Peter ironiskt. J-jätteroligt, Tramptass. Hur g-gick det för dig då Måntand?
-A i trollkonsthistoria, trolldryckskonst och örlära, U i försvar mot svartkonster, trollformellära, förvandlingskonst och talmagi. Ö i allt annat. Vad fick du då, Tramptass?
-Samma, fast inte talmagi då. Och så fick jag D i trollkonsthistoria.
-Ingen bryr sig om trollkonsthistoria, det är bara Måntand, sa James och skakade på huvudet.
-Jag fick också A i trollkonsthistoria, sa Lily.
-Fick du? Vad fick du mer? Sa James nyfiket.
-A i trollkonsthistoria, U i Försvar mot svartkonster, trolldryckskonst, förvandlingskonst, trollformellära, forntida runskrift. Ö i talmagi, skötsel och vård av magiska djur och örtlära.
-Är du besviken på mig för att jag inte fick högsta betyg i Trolldrycker, efter alla timmar du suttit och hjälpt mig plugga? Frågade James Lily, försökte se ledsen ut.
-Nejdå, sa Lily och skrattade. Du fick Ö. Hade jag inte hjälpt dig hade du fått D.
-Hon har rätt, sa James. Jag har tyvärr aldrig haft särskilt bra betyg i trolldryckskonst. Ö är det bästa jag fått. Vänta lite... mår du bra Lily?
Lilys ansikte hade på några sekunder blivit blekt, nästan grönaktig, och hon var rödögd.
-Jag mår... lite illa... sa hon. Hon reste sig upp, och vinglade sedan till i samma sekund. Hon tog ett steg, innan hon vacklade till och ramlade ihop i en hög.
-Hon har svimmat, sa Remus när de gått fram till henne.
-Vi måste få henne till sjukhusflygeln... sa Sirius.
-Jag gör det, sa James och lyfte upp Lily. Remus svängde upp porträtthålen åt honom och han klättrade ut med Lily i famnen.


Sista middagen på Hogwarts, dagen efter provresultaten kommit, var fylld av tårar. Lilys alla vänner, och resten av tjejerna i sjunde årskursen, både i Gryffindor och i de andra elevhemmen, grät, och James tyckte nästan att han skymtade något blankt i sina vänners ögon också.
-Vi har ju typ växt upp här, sa Sirius och tog en kycklingklubba. Det har ju varit vårt hem. Jag har hatat att vara hemma med familjen, men alltid älskat att vara här.
-Sant, sa James. Men nu är det bara sex dagar till hemma. Undrar var Lily är förresten... synd om hon missar sista middagen.
I samma sekund slogs dörrarna upp. In kom en strålande glad Lily. Hon log så stort att James hade kunnat tro att hon vunnit en miljon galleoner, och hon gick snabbt fram till James, omfamnade honom, och kysste honom på kinden.
-Hur smakar vaniljpajen? Frågade hon och slog sig ner jämte honom.
James tuggade klart pajen och svalde.
-Jättegod, sa han. Men alltså... hur mår du?
-Bättre än någonsin, sa hon och fortsatte le när hon bytte ämne. Måntand, var citronfromagen god?
-Väldigt god, svarade Remus. Men vad sa Madam Pomfrey, är du sjuk eller något?
-Nejdå, bara en normal svimning. Hur var kycklingen, Tramptass?
Sirius hann inte ens öppna munnen för att svara innan James började prata igen.
-Det är inte så normalt att svimma Lily, seriöst, kan du inte berätta?
-Jag berättar sen, sa hon och viftade med handen som om frågan var en irriterande fluga. Få se nu... jag tror jag börjar med kycklingen.
Hon tog för sig av kycklingbenen som låg på guldfatet framför henne, och tittade sedan upp.
-Vad? Frågade hon när hon upptäckte att alla stirrade på henne. Får man inte vara glad för lite kyckling eller?
-Ehm... det beror väl på vem man frågar. Men du verkar väldigt glad, innan du fick syn på kycklingen också. Och jag har aldrig sett dig le så att kinderna spricker över kyckling förut. Så jag undrar, vad har hänt? Och vad sa Madam Pomfrey egentligen?
Lily sa ingenting, utan fortsatte le och tog för sig av ruccolan.
James insåg att det var inte någon idé att fortsätta tjata, så han blev tyst och bytte ämne.
-Herregud Lily, du verkar gilla kycklingen? Du äter ju typ dubbelt så mycket som du brukar göra.
-Det kanske behövs, sa hon och fortsatte le finurligt.
James, Sirius och Peter fattade ingenting. Vad var det för fel på henne?
Remus frös plötsligt till i en rörelse. Han tittade upp på Lily.
-Du menar inte...? viskade han och hon nickade. Han såg ut som om han inte visste vad han skulle säga, men det slutade med att även han sprack upp i ett leende.
-Vad roligt! Sa han. Gra...
-Okej, uppenbarligen är Tramptass, Slingersvans och jag lite efterblivna, så jag skulle uppskatta om du kunde säga vad det är som händer? Sa James och satte gaffeln i en ny bit paj.
-Tro mig Tagghorn, du vill hellre veta det sen. Om inte du, Tramptass eller Slingersvans kommer på det innan middagen är slut.
-Okej då, sa James surt och öste på med grädde på sin paj.
-Nu vet jag också! Sa Sirius plötsligt och kollade surt mot Lily och Remus.
-Gör du? Frågade James snabbt. Säg då?
-Det är någonting konstigt i den här vaniljpajen, sa Sirius. Lily var den enda som åt av den igår eller hur? Det är säkert krossade spindlar eller nåt i den... det var därför hon blev illamående! Och nu skrattar de åt oss för att vi sitter här och äter den utan att veta vilka motbjudande ingredienser som egentligen finns i den!
Lily och Remus ramlade nästan av stolen av skratt. James förstod att denna teorin var felaktig, så han kunde inte låta bli att flina han heller.

Middagen följdes av Dumbledores hejdå-tal, och sedan var det bara att gå upp till sina rum och packa ihop sina grejer för sista gången.
James tänkte fråga Lily vad som var ''felet'', men hon försvann snabbt upp till tjejernas sovsal med Alice och Mary. Eftersom James hade allt för lång erfarenhet av vad som hade hänt ifall han följde efter, tänkte han att det inte var någon idé att försöka få reda på det nu. Han gick istället upp till sovsalen där hans vänner redan väntade. Innan han kom på...
-Måntand! Sa han direkt när han slog upp dörren. Berätta nu!
-Jag tror Lily vill berätta det själv, sa Remus och tog sedan upp en brun strumpa. Är det här din Tramptass?
-Ja, sa Sirius och tog emot strumpan. Är du säker på att det inte var detdär med vaniljpajen?
-Absolut, sa Remus. Vänta lite... vad ska vi göra med Marodörkartan?
Alla fyra blev tysta och funderade. De skulle ju inte direkt ha någon användning för den, men det var ju ett ganska meningsfullt minne...
-Vi tänker på det sen, sa Sirius. Lägg den i sängbordslådan sålänge.
Remus nickade och lade ner pergamentbiten på mahognybordet bredvid hans säng.
-Jag är jättetrött, sa James och gäspade.
-Samma här. Det blir en lång dag imorgon. Har alla packat färdigt? Sa Remus.
-H-helt klar, sa Peter och vek prydligt ihop sin skjorta och lade ner den i kofferten.
-Jag med, sa James. Det är bara kläderna jag har på mig, pyjamasen, trollstaven och tandborsten som är kvar.
-Mina herrar, det har varit ett sant nöje att bo med er i sju år, sa Sirius och kröp ner under täcket. Sista natten här nu då.
-Det känns jättekonstigt, sa Remus och tog av sig slipsen. Att efter denna natten ska vi aldrig mer sova här. Liksom... farväl, barndomshem.
James skrattade och tog av sig glasögonen.
-Nå, sen är det ju sju dagar kvar tills vi nästan bor tillsammans igen, sa Sirius och vände på sig i sängen. Så vi behöver ju inte gråta.
-Tänk, att om bara tre månader är detta någon annans hem... och kommer vara det i ytterligare sju år... tills vi är tjugofyra! Sen kommer några till... och då är vi trettioett! Sa Remus filosoferande.
-Sluta prata om ålder, sa James, knäppte sista knappen i pyjamasen och lade sig i sängen. Jag får rynkor.
Sirius flinade retsamt åt honom.
-G-godnatt då, sa Peter och släckte sin lampa.
-Godnatt, sa James och släckte sin också.
Han tänkte tillbaka på sin tid på Hogwarts. Den hade varit hyfsad, men han önskar att han fick tillbaka alla de år när han försökte vinna Lily genom att mobba hennes bästa vän. Vilken idiot han hade varit.
Fullmånenätterna skulle han aldrig glömma. Det hade varit ett äventyr, något utöver det vanliga som alla andra gjorde... deras egna hemlighet, ett farligt uppdrag som måste göras en gång i månaden.
Remus tänkte också på fullmånenätterna. Han tänkte på den där kvällen, hans åttaårsdag. Kalaset, som hans mor hade planerat i dagar, blev inställt, åttavåningstårtan, som Remus önskat sig så mycket, slängdes i soporna. Mamma grät, pappa grät, Remus grät. Med tårarna som rann ut försvann också allt hans hopp, alla hans drömmar om att få gå på Hogwarts. Bli en trollkarl och kunna utöva magi. Istället kom ett nytt, hemskt liv, ingen människa någonsin skulle önska sitt värsta fiende. Ett liv i isolering, där ingen vill vara med en, ingen vill ha en, ingen vill vistas i närheten...
Han mindes den kvällen där brevet kom. Brevet från professor Dumbledore, där hoppet och drömmarna kom tillbaka. Han skulle få gå på Hogwarts! Mor och far grät igen, men av glädje denna gången.
Han mindes den kvällen där hans vänner ställde honom mot väggen och frågade om sanningen. Han mindes hur lycklig han blivit när han fick deras reaktion – de ville fortsätta vara hans vänner! Det måste väl finnas fler av denna fantstiska sort människor på denna jord?
Han kanske trots allt skulle få fler vänner, en flickvän... som ville ha honom fast han var sjuk?
Han mindes kvällen då hans vänner kom in i sovsalen och sa att de blivit animagusar – de skulle inte bara vara hans vänner, de skulle dessutom följa honom vid förvandlingen varje månad!
Han mindes alla andra trevliga kvällar han haft i denna salen – och detta var slutet på det. Det kändes jättesorgligt, men sorgen försvann snabbt när han tänkte på allt han hade framför sig.
-Vänta lite, sa James plötsligt. Och reste sig snabbt upp. Om det här är vår sista kväll här borde vi göra något kul.
-Din sorts ''kul'' brukar sällan bli så kul, suckade Remus.
-Pfft, vad kan de göra, relegera oss? Eller okej ja de kan de men jag menar whatever? Vi missar typ sex timmar... sa Sirius.
-Eller så kan vi göra något annat kul, sa James. Vi kan vara uppe hela natten!
-Förra gången vi skulle vara uppe hela natten hällde du en hink vatten i varje säng utom din, sen somnade du själv efter tio minuter och vi låg där dyblöta tills gryningen, muttrade Remus.
-Men kom igen nu, sa James och tände sin lampa. Detta ska bli en minnesvärd kväll. O vänta lite... han reste sig upp och rotade lite i sin koffert innan han fiskade upp det han letade efter.
-Aha! Sa han. Bertie Botts bönor i alla smaker -Extra äcklig edition- vem vågar?
-Hit med en! Sa Sirius och reste sig upp med ett ryck.
James kastade kartongen till honom. Sirius stoppade ivrigt en i munnen och spottade ut den ögonblicket efter.
-Otur? Skrattade Remus och reste sig upp.
-Kackerlacka, sa Sirius och sköljde snabbt munnen med vattnet som stod på hans sängbord.
-Ge mig l-lådan, sa Peter, som också satt sig upp, och tog emot asken som Sirius kastade till honom. Han tog upp den och tog upp en gulgrön. Han studerade den tveksamt innan han stoppade den i munnen.
-Snorkråka, sa han, men han svalde flitigt och kastade lådan till Remus, som fiskade upp en knallröd.
-Stor risk du tog där, sa James. Det kan antingen vara körsbär, eller...
-Blod! Tjöt Remus och spottade ut den i en näsduk. Han kastade asken till James, som drog upp en illgrön.
-Jag tror det där är granbarr, sa Sirius. Utmana inte ödet, James.
James lyssnade inte utan stoppade bönan i munnen. Han tuggade fundersamt och kollade sedan på sina vänner.
-Jag tror det var ruccola, sa han med en grimas.
Sirius vek sig nästan dubbel av skratt.
De skickade runt asken till den var slut. James lyckades få några riktigt smaskiga – tvål, havsvatten och solrosolja, medan Sirius hade tur och mest fick grönsakssmaker som tomat, morot och gurka. Remus fick ett helt badrumsskåp – raklödder, parfym, tandkräm och hudkräm, men de var alla överens om att Peter lyckats få de absolut äckligaste. Navelludd, hundkiss och avloppsvatten var några av godingarna han lyckades fiska upp.
-Vem är redo för knallkort? Sa Sirius när godiset var slut.
-Jag! Skrek James och hoppade ner på golvet med en duns. Sirius satte sig mitt emot honom, och det dröjde inte länge tills Remus och Peter också anslutit sig till spelet.

När klockan var sju på morgonen, låg alla marodörerna på golvet och snarkade högljutt. James och Sirius hade lyckats hålla sig vakna tills dess. Remus hade somnat vid femtiden och Peter hade bangat redan vid midnatt.

-Hallå? Jag tror ni har försovit er lite, hördes en vänlig röst en dryg timme senare.
James vaknade till och tittade upp.
-Lily? mumlade han.
-Svara ärligt nu, sa hon, satte sig på huk och började plocka ihop knallkorten. Hur länge var ni uppe?
-Jag och Sirius somnade klockan sju, Remus somnade fem, Peter orkade inte längre än till midnatt... vad är klockan? sa James yrvaket.
-Klockan är tjugo över åtta. Om tio minuter stänger frukosten. Om fyrtio minuter går tåget.
-Ånej, sa James och var plötsligt klarvaken. Han satte sig upp med ett ryck. Nejnejnej. Dethär händer inte.
-Jag väntade i upphållsrummet, vi skulle mötas där, men jag förstod att ni säkert hade försovit er, så jag gick upp hit.
-Vakna killar, vakna! Sa James och ruskade om Sirius. Han ställde sig upp och gav Remus och Peter varsin lätt spark i sidan. Klockan är tjugo över åtta! Skynda er då!
Hans vänner vaknade genast upp och såg sig yrvaket omkring.
-Du kan gå ut sålänge, vi kommer om en minut, sa James till Lily. Tack för att du väckte oss.
-Det var så lite, sa Lily och gav honom en snabb kyss på kinden. Och godmorgon förresten.
-Godmorgon, sa James, men Lily var redan borta. Han klädde snabbt av sig pyjamasen och krängde på sina kläder. Han drog en hand genom håret, tog på sig glasögonen, och de var alla fyra snabbt ute genom dörren.



Väl i kupen på Hogwartsexpressen kunde de alla fem pusta ut.
-Hejdå Hogwarts, sa Sirius.
-Ja, hejdå Hogwarts, jag skickar ett vykort, sa James sarkastiskt.
Lily, Remus och Peter skrattade, men Sirius tittade bara surt på honom.
-Vänta lite nu, sa James plötsligt. Nu måste du ju berätta vad det var igår.
-Jaså, du har inte kommit på det än? Sa Lily och flinade åt honom. Lägg ihop två och två... jag blev yr, jag måste äta för två personer...
James frös till och tittade rakt på Lily.
-Du menar inte... sa han. ...är du... ska vi bli föräldrar?
Lily nickade med ett stort leende och James hoppade snabbt upp och omfamnade henne.
-Då blir vi sex personer, sa Sirius med ett leende och kollade på Remus, som nickade glatt.
-G-grattis! Sa Peter.

James lutade sig bakåt och tittade ut genom fönstret. Han kom plötsligt ihåg att för prick 10 månader hade han suttit här och tänk att hans sista år på Hogwarts skulle bli det bästa någonsin. Och se- han hade ju rätt.