The 64th annual Mugglis Games [SV]

Tack alla Alla kunde inte vara med i första kapitlet Ni kommer med hög säkerhet att vara med i nästa då Mer kommer när jag skriver mer, för att fatta mig kort ;D

"Lova... Lova att du kämpar för min skull."

~ Sahara Potters sista önskan och ord.

Jättebra kapitel!!

Det låter som en bra idé

'
Japp! Ska bara se vem jag ska sponsra...

Ja, det kan ju vara smart att vänta typ till nästa kapitel med att se, för att nu kan det ju vara ganska svårt att avgöra vem som behöver vad - om det är det du menar ;D

Aa, det kan nog vara smart

Jaha... DÖD!

VI ÄR BÄST!

Kapitel 4

"AAAAAAAAAH!"
Sauceisgoodforyou sätter sig spikrakt upp för att titta vart skriket kommer ifrån. Han möts av en hemsk syn. Hans Distrikt-kamrat Celest Gaunt ligger inlindad i ett grönt, tunt spindelnät, och upphovet till nätet spinner fortfarande...
Det känns som om Sauceisgoodforyou fått ett lass med sten på sig. Det är en mutant, en spindelmutt. Han har sett de förut...
Han minns dagen så klart. Han och hans farbror vandrade i bergen runt Distrikt två, och helt plötstligt dök en halvmeter-stor spindel upp. Den började direkt spinna ett grönt, tunt - men extremt starkt - nät runt hans farbror. Hans farbror sa åt honom att springa, och han hade inget val...
Sauceisgoodforyou vet att hoppet är ute, att Celest Gaunt kommer dö. Ellie Lovegood är den som förmår sig att döda spindeln. Inom loppet av fem minuter har Celest Gaunts hud hunnit bli lila, och hon ligger orörlig på backen...
Kanonskottet gör alla kvicka igen. De är uppe på benen och förstår vad de måste göra. Fem minuter senare har karriäristerna och cannedcorn förflyttat sig, och Celest Gaunts kropp har hämtats upp och förts bort.

Erica och Chlekins vandrar tyst sida vid sida. De vet båda att förr eller senare kommer de bli tvungna att döda varandra. För att det ska gå snabbt drar Erica fram en kniv och trycker den i magen på Chlekins.
"Förlåt", viskar hon med tårar i ögonen.
Efter det vänder hon sig om och går utan att blicka tillbaka.

Kanonskottet gör nästan så att AlvaRawenclaw trillar ner från trädet hon befinner sig i.
Vem dog? Tänker hon.
Helt plötsligt ser hon AlexZz gå förbi. Av en ren impuls säger hon:
"Hördu!"
AlexZz tittar uppåt mot där ljudet kom från.
"Va?" säger hon.
"Ska.. Ska vi vara bundsförvanter?" frågar AlvaRawenclaw försiktigt.
AlexZz tittar upp på den lilla flickan som sitter uppe i trädet. Okej, hon kanske inte är så mycket yngre än AlexZz, men mycket mindre i längden.
"Okej, då", säger hon.
AlvaRawenclaw vågar gå ner till AlexZz, och de fortsätter norrut.

Katla hör ett prassel i buskarna nära sig. Hon spänner pilbågen och kikar upp från sitt gömställe. Det var ett väldigt bra ställe. En grop ner i marken, halvt dolt av en tjock trädrot. Ut kommer Lupinfan. Katla suckar lättat och sänker pilbågen.
"Hittade du något?" frågar hon.
"Jo, lite vatten och de här nötterna", svarar Lupinfan.
"Men är de ätbara?" undrar Katla.
"Det får vi snart reda på", säger Lupinfan.
Katla kan inte hålla sig för skratt. Hon tar också några nötter när det visar sig att det inte var giftigt. Hon ångrar inte att hon ingick i den här pakten med Lupinfan natten tidigare.

LunaLovegood1 har inte druckit något sedan innan spelen började. Det inser hon nu vara ett stort misstag. Hennes mun är väldigt torr, och det kommer inte ens något saliv som håller munnen det minsta fuktig.
"Snälla", ber hon. "Vatten."

En till som är i stort behov av något drickbart är sanna1324567. Hon ligger och rullar sig i den stekheta sanden i ren panik. Hennes andetag har börjat bli ganska rossliga.

-Patronus- däremot, är väldigt lycklig. När hon vandrade under natten hittade hon en källa med ljummet vatten intill en grotta. När hon gick in i grottan fann hon ett bord där en rykande, färsk kalkon väntade på att bli uppäten. -Patronus- hade ätit lite grann, men sparat en hel del också. Sen hade hon hittat en skattkista som var bra dold. I den hade hon gömt undan kalkonen för vilda djur, men också hittat tre flaskor med iskallt vatten. Mot kvällen sticker hon ut huvudet ur grottan för att titta på vem som dött.

Nationalsången spelades, och Celest Gaunt och Chlekins ansikten projicerades upp på himlen, som fortfarande var ljus tack vare midnattssolen.