This feeling I have...Could it be... love?

Superdupermegaawesome!!!

Tack ^^

Azome!

Skiiitbraaa! ♥

mer

Mer kommer nu :3
Random inlägg men jag hade idétorka så... Detta är vad som händer när Dragon har IT och är random 8D

Tack för att ni är så tålmodiga och väntar på att den sega lilla Dragon ska skriva mer ♥

---

Kapitel 19 - Tröst

James Sirius Potter

Jag lät mina ögon dröja vid Roses rygg då hon stegade iväg i korridoren, med tårarna rinnande nerför kinderna. Hennes steg ekade mellan väggarna också efter att hon hade försvunnit. Jag kände hur jag började ångra det jag sagt och gjort, men inte så mycket. Jag hade haft all rätt att skälla på henne om Malfoy, eftersom jag visste att han bara tänkte sno hennes hjärta med falska löften och handlingar och sedan såra henne så djupt att hon aldrig skulle komma över det. Jag ruskade på huvudet, för att mota bort de jobbiga skuldkänslorna som började gräva sig ut från mitt hjärta. Jag hade haft all rätt. All rätt. Men hennes tårdrypande ansikte kunde inte försvinna från mitt huvud. Jag bestämde mig för att gottgöra det. Och det genom att få ut Scorpius ur hennes liv, en gång för alla.
Bestämt vände jag på klacken och styrde stegen mot Gryffindors uppehållsrum.

Scorp

Jag trummade med fingrarna mot den grova träbänken. Rose var sen ikväll. Vi hade stämt träff i uggleboet, precis som första gången vi hade träffats intimt. Klockan nio skulle vi mötas bland ugglorna. Hon skulle ha kommit för en kvart sedan, men än så länge hade jag inte sett till henne.
Plötsligt kände jag ett vinddrag bortifrån dörren. Jag satt som hon hade suttit första gången jag hade kommit hit för att möta henne, med ryggen mot dörren. Jag hann inte vända mig om tillräckligt snabbt för att hinna se Roses rödgråtna ansikte innan min kind vättes av salta tårar då hon pressade ansiktet mot min axel. Jag stirrade chockat på hennes hjässa ett ögonblick innan jag la ena handen på hennes hår och den andra runt hennes midja och höll om henne. Hon hulkade och snyftade i min famn en stund innan hon slutligen såg upp på mig, med kinderna röda och antagligen svidande av de många tårar hon fällt. Jag smekte henne över håret och kysste henne lätt på läpparna innan jag talade.
”Vad har hänt, Rose?” frågade jag, och försökte lägga in så mycket ömhet i rösten som jag kunde. Det var ju inte mitt fel att jag hade fötts med en röst som en isskärva.
”D-det är J-James, Scorp. H-han är en sån jävla i-i-idiot” pressade Rose fram genom de fortfarande rinnande tårarna. Jag hyssjade henne och smekte henne på kinden, strök undan några tårar från dem.
”Hur då?” sa jag som följdfråga, undvek att säga vad jag tänkte, ”Det är han väl alltid”, högt. Det skulle nog såra henne även i hennes nuvarande tillstånd.
Rose snörvlade och torkade sig i ögonen med vänstra handen, den som inte höll om min midja.
”H-han tycker inte att jag b-borde vara i-ihop med dig” svarade hon, med lägre röst än förut, som om hon skämdes. Jag pressade ihop läpparna, som i en reflex. Inte på grund av hans trevliga tillit för mig, nej, men för att han hade sårat Rose så djupt med sina ord. Fast jag – måste jag erkänna – kände en viss glädje över det svar hon antagligen hade gett honom eftersom det betydde att hon faktiskt kände samma sak för mig som jag kände för henne. Även fast jag visste att vad hon än kände för mig så älskade jag henne minst hundra gånger så mycket.
”Och vad svarade du på det?” frågade jag, med dämpad röst. Rose såg lätt irriterat på mig.
”Vad tror du? Att jag ville vara tillsammans med dig så klart, och att han kunde gå och dö” sa hon och log svagt mot mig. Jag besvarade leendet.
”Och Rose… Får jag fråga dig en sak i så fall?”
Hon log osäkert och nickade med en axelryckning. Jag log igen, lutade mig närmare.
”Om du nu vill vara tillsammans med mig, får jag då kyssa dig?” mumlade jag i hennes öra. Hon slöt ögonen och nickade igen. Så jag tryckte läpparna mot hennes.
”Min ängel” tänkte jag vagt i bakhuvudet.

Awesome!!!

Tack ^^ För att vara ett slarvigt inlägg med en grund av idétorka så är jag faktiskt rätt nöjd

azome!