Rostbiff och Stuvad Potatis [SV]

BRA!♥

Brabrabra!!!!

BRAAAAA!!!

Kapitel 33
Pansy:

Jag vaknade av solljus på morgonen.
Lektionerna hade blivit inställda på grund av det här fåniga discot, så många elever planerade en liten sovmorgon. Jag var inte en av dem. Jag hade ju inte ens ordnat en dejt till discot.
Jag klädde mig i den vanliga skolklädnaden och sprang iväg mot Stora Salen. Men en bit från Slytherins sällskapsrum stod Harry.
När han fick syn på mig vinkade han mig till sig.
"God morgon.", sa han snabbt. Jag muttrade lite till svar. Harry hade mörka ringar under ögonen och såg väldigt trött ut.
"Var ska vi?", frågade jag när Harry greppade min hand och drog iväg mig i de tomma korridorerna.
"Någonstans där vi kan prata.", sa Harry snabbt och det ryckte i hans mungipor. Jag ryckte på axlarna och hängde med honom så fort jag kunde. Vi stannade i en avlägsen och tom korridor som jag inte riktigt kände igen.
"Nå?", frågade jag medan jag envist trampade med foten i golvet.
"Du vet drycken...", började Harry snabbt.
"Ja. Jag har fixat ingredienserna.", avbröt jag. Harry gav mig en osäker blick, men fortsatte.
"Jag är inte så säker.", försökte han igen.
"Med vadå? Tycker du att lilla Vesslan och Draco ska vara tillsammans?", utbrast jag förvånat. Harry ryggade nästan för mina ord. Jag hade själv funderat på att backa ur. Men jag trodde inte att han skulle göra det. Av alla mina år på Hogwarts hade jag aldrig tänkt på Harry Potter som en person som backar ur.
"Nah... Jag vet inte.", sa Harry och drog handen igenom hans rufsiga, svarta hår. Jag hade svårt att motstå impulsen att själv snudda vid det ostyriga håret.
"Men bestäm dig.", suckade jag. Jag visste att jag lät riktigt elak mot honom.
"Ja. Men om en lärare kommer på oss då?", frågar han tyst.
"Den enda lärare som typ skulle komma på att straffa dig, den kände Harry Potter, är väl professor Snape. Och jag är ju med. Han kommer inte vara något hot för oss.", sa jag. Det sista ordet kändes så konstigt att säga högt.
"Jo. Okej då. Du har rätt. Men om du vill göra det. Så får du brygga drycken.", sa Harry och betraktade mig.
"Nähä? Är inte du med i Snigelklubben och är så fantastiskt duktig på trolldrycker.", retades jag.
Harry log motvilligt. Och ruskade sedan på huvudet så att det svarta håret flög omkring ansiktet.
"Slut ögonen.", sa Harry.
"Va?", undrade jag förskräckt. Men jag lydde.
Efter en stund kändes det väldigt fånigt.
"Kan jag öppna dem?", frågade jag.
Tystnad. Jag öppnade ögonen och kikade runt i korridoren. Harry var försvunnen. Han hade gått.
Kanske var det bra. Han ville väl inte ses tillsammans med mig. Och nu måste det krylla med elever som ville ha frukost.

BRA!

älskar!

Bra!!!!

Superbra! MER?

Kapitel 34:
Draco:

Idag är det disco. Alla på skolan pratar om det men jag vet inte om jag längtar till det eller bara vill att tiden ska gå långsamt. Jag går ner mot stora salen när jag ser Pansy står och blundar helt för sig själv. Det ser ganska löjligt ut, jag skrattar till och fortsätter gå. Jag hör steg bakom mig, det är Pansy.
"Vad är det?" frågar hon.
"Äsch inget." småskrattar jag.
"Jooo!" envisas Pansy, hon är alltid envis.
"Du står där helt forever alone och blundar." svarar jag.
"Jaja får man aldrig göra så eller?" fräser hon.
"Jorå." skrattar jag fram.
"Kom nu, nu äter vi frukost." Pansy går fort emot Stora Salen och jag följer efter. Vi sätter oss vid Slytherin bordet och tar för oss av frukosten.
"Såååå, ser du fram emot discot Pansy?" Crabbe kommer emot oss och sätter sig bredvid Pansy. Ingen av oss svarar så han tittar otåligt på mig och sen tillbaka på Pansy.
"Visst lite kanske." säger Pansy sen reser hon sig upp och går ut genom salen. Crabbe tittar på mig, rycker på axlarna och sen går han också ut.