Vamäxan Sarah

SUUUPER!
Det är en sån grym och eftertänkt story, och du är så bra på att beskriva och AAAALLT, den äger!

JätteBra!
När kommer nästa kapitel?

Vet inte riktigt. Kommer bli två delar. Men senaste på Torsdag!

SENASTE NYTT!
Nu finns Vamäxan Sarah ute på Fanfiction.net! ^^
(Länk kommer när jag har fixat allt som det ska och så! )

Okeij! Bra!

Okeij! Ska kolla! (Tror jag)

Du är asm på typ allt!!

Nu vill jag inte vara jobbig eller så, men sen det blev 2012 räknas det som spam om man citerar men inte skriver något.

UNDERBARISAR SOM ORKAR LÄSA DENNA INTE SÅ SPÄNNANDE FF:EN! ♥

Btw, orkade inte greja det där med Fanfiction.net. Det var för komplicerat och så!

Kapitel.13 (En tredje del av det. Kapitlet blir så långt annars, så jag delar det i tre delar! )

Det första jag gjorde när jag vaknade var att titta på klockan. Nu igen. Den var 05.43. Det var inte första gången jag vaknade den här natten. Jag var alldeles för nervös på morgondagen för att kunna somna, och om jag lyckades somna vaknade jag upp om en timme eller två. Så när klockan äntligen blev 7 steg jag upp och började dubbel kolla att jag hade med allt i min koffert.
Och redan då hade jag en gripande panik i magen som jag inte kunde bli av med, det var som ett håll i magen som ville suga ner mig.
När jag sedan hörde hur Alice var nere och plockade fram frukost förstod jag att jag kunde gå ner nu. Så jag släpade med mig kofferten och gick ner till köket. Mamma satt redan där.
”God morgon, Sarah” hälsade Alice och jag nickade svagt till svar. Efter det lilla jag sovit inatt var jag så trött att jag bara vill lägga mig ner på golvet och sova. Alice ställde ett par rostade bröd på bordet och jag tog ett och satte marmelad på den.
Efter att vi hade ätit började vi packa in allt i Alices bil. Och när jag frågade hur mamma ens skulle hitta till Maxime Station sa hon att det hade kommit med en karta med brevet.
Och sen var det iväg, vi satte oss alla vi bilden och åkte iväg. Och där satte vi i timmar, mest i tystnad, eftersom alla var så trötta. Jag började allvarligt undra om de ens hade sovit något alls de själva.
Men efter vad som kändes som en evighet kom vi då till Maxime Station, och det var enormt. Ett stort hus med enorma väggar mot vägen, nästan som ett slott. Men ändå inte. Alice hjälpte mig att ta ut kofferten ur bakluckan och sedan började vi gå mot Maxime Station.
När vi kom in vimlade det med folk, och när en man i svart kappa sprang förbi kom jag på att detta ställe måste vara gömt för mugglare. Och undrade också för en sekund hur Alice kan se det då, men kom på att hon var en vampyr och inte en mugglare.
Och sedan började vi leta efter vakter som kunde visa oss vart vi skulle fara. Men det fanns verkligen inte många av dem. Men vi lyckades på nått sätt ändå hitta en bredvid en kiosk.
”Ursäkta” började mamma och petade till vakten med armen. ”Ursäkta, vart ska man gå om man vill komma till Beaxubatonsvagnen?” frågade mamma lite högre för att överrösta alla andra röster i den här stora lokalen, bara ett rum. Så det ekade verkligen bra här inne.
”Beaxubatonsvagnen?” frågade vakten oförstående. ”Hur kan man missa det? (Han rynkade ihop ögonbrynen och log sen) dit åt” sa han och pekade i en riktning.
Jag vände mig om mot det hållet ha hade pekat och tappade fullkomligt hakan. Bakom oss hade det stått en jätte vagn hela tiden, med jätte hästar längst fram.
Vagnen var brunröd, och hade med blåa bokstäver format ordat Beauxbatons vagnen. Där fanns massor med fönster och en dörr som hade en bred trappa ner till oss.
Mamma, Alice och jag började tränga oss fram genom trängseln och försöka ta oss fram till vagnen, vi hade ungefär en kvart på oss. Så vi hade inte all tid i världen.
Efter 5 minuter hade vi knuffat oss fram till vagnens trappa. Mamma vände sig mot mig.
”Se nu till att få många vänner. På jullovet vill jag inte höra att du hade suttit ensam hela resan” sa mamma strängt och gav mig min koffert, vände sig om och började redan gå mot dörren ut ur byggnaden. Men Alice stannade kvar för att krama mig och säga att jag inte skulle bry mig om ifall jag fick några vänner eller inte. Sedan började jag gå upp för trappan med min koffert efter mig.
När jag kom upp såg jag en massa bord och soffor, en kafeteria, och en WC-dörr, och en dörr som troligen ledde till lärare och annat.
Jag stod stilla en stund för att tänka efter var jag skulle gå och sätta mig, det fanns ett ledigt bord vid ena kanten, med ett fönster till och med. Jag började snabbt gå ditt med kofferten släpande efter mig.
Jag satte mig längst in på soffan, längst mot fönstret, och knuffade upp kofferten på en hylla ovanför mitt huvud. Det verkade finnas en sådan hylla ovanför alla soffor i detta rum, eller egentligen var det ju en sal. Lika öppet som rummet/salen den stod i.
Det fick mig att titta ut genom fönstret och kolla runt i salen, här uppe ifrån såg man mycket bättre. Det mesta av alla folk hade börjat dra sig mot vagnen för att vinka farväl till sina barn, eller gått till andra änden av rummet, vid kiosken. Och när jag kollade runt på alla ansikten som stod närmast vagnen, såg jag mitt i allt ett mycket bekant ansikte. Alice. Hon var fortfarande kvar här.
Jag började vinka med handen mot henne och jag stålade med hela ansiktet, hon såg mig i fönstret och log hon med, och så stod vi och vinkade tills jag hörde röster bakom mig.
”Och vad tror du att du gör?” frågade en kylig röst bakom mig. Mitt hjärta tog ett extra -skräckslaget - hopp när jag hörde dess vassa ton. Jag vände mig om och stirrade in i det elaka ansiktet.
---
Så för det första: Varför tror ni att det kan heta Maxime Station? xD

Och sen vet jag inte om ni som inte läst Vamäxan Nessie vet det, för jag vet inte om jag skrivit det här, men Alice är ju en vampyr. Precis som hennes mamma också, de båda är vampyrer!

Och för det andra: Tycker ni att man klara sig bäst i en skola om man är populär och så? O_o

ASM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
bäst!

Du är jätteduktig!!! Nej, jag har inte läst Vamäxan Nessie, men jag vet vad den handlar om!!!

Tack ni. ♥

Och Linnéa, sånt kan hända ibland! xD

Btw, ingen svarar på mina frågor! O_O xD

superawesome!

På fråga 1 svarar jag: för att, i HP böckerna, heter rektorn på Beaxubatons madame Maxime, kanske? xp

På fråga 2 svarar jag: Nej! Man klarar sig minst lika bra om man inte är populär som när man är det (iallafall på skolan där jag går ), det är ju en risk att man blir retad, men om man står upp för sig själv så klarar man sig galant!