Älskar du mig?

Okej, förlåt. Vet att jag inte borde skriva ett till inlägg för att det räknas som spamm men vill bara reda ut det här lite snabbt.

Vi är ABSOLUT inte ovänner! O.O

Förstår helt vad du menar...

En liten utfyllnad, snart kommer mycket bättre kapitel. Inte alls nöjd med detta kapitel faktiskt. Kritik?

Kapitel 9: Dagdrömmar och helt vanlig Neville-förvirring

Luna…
- Miss Lovegood, är det något fel? Professor Flitwick, som försökte lära Ravenclawarna och Hufflepuffarna att utföra en komplex besvärjelse genom att tänka den, klappade Luna lätt på axeln. Hon hade visst suttit och dagdrömt igen.
- Nej, det är finfint. Jag är lite borta bara. Flitwick mumlade lite för sig själv, Luna kunde uppfatta orden ”som vanligt”, men hon bara log åt professorn innan hon började öva på besvärjelsen. Så fort han gått därifrån så började hon dagdrömma igen och satt bara där hela lektionen ut.

Neville…
Det var dags att börja gå på lektionerna igen. Efter mycket om och men hade Madam Pomfrey släppt ut Neville från sjukhusflygeln, hon hade behövt kolla hans lungor tre gånger först och sedan hade hon gett honom lite värmebrygd. Nu var han på väg ned till lektionen i Vård och skötsel av magiska djur som skulle hållas med Slytherinarna. Han gillade inte tanken att behöva vara i närheten av Malfoy, utan Luna vid sin sida… ”Just det, Luna…” Hans hjärta började bulta hårt, han hade länge tänkt på det Hermione och Ginny sagt åt honom. Var det verkligen så att han var kär i Luna? Är han kär i en av sina bästa vänner? Tankarna bara snurrade runt och runt i huvudet på honom.
”Jag får helt enkelt… fundera på saken…” tänkte han för sig själv.

När han väl kommit ned till lektionen i Vård och skötsel av magiska djur så var Draco inte där. Det var en omedelbar lättnad för Neville som just då inte ville diskutera med honom. Ron, Hermione och Harry hälsade glatt på honom och frågade om han pratat något med Luna ännu.
- Nej, inte än… Hans mage vred och vände på sig som om alla hans inre organ ville hoppa ut. Deras blickar brände i honom, han visste inte vad han skulle säga härnäst. Men tack vare Hagrid, som avbröt deras konversation genom att ropa åt sig alla elever, så slapp han säga mer. Han kunde istället rikta sin uppmärksamhet mot sin lärare som babblade på allt vad han kunde. Luna fick han oroa sig om senare.

Awesome!!!!

Inget kritik alls!
Det var asbra! ♥

Super!

Tack :"D Mer kapitel kommer när jag gjort klart mina sista skolarbeten!

Skynda dig isåfall!

Jag tar den tid jag behöver, annars kommer ni få läsa skitdåliga kapitel. X) Kvalité före kvantitet!

^Så sant som det är sagt!^^