Rollspel från 9 3/4

Josephine såg att Alex tittade mot godisvagnen och Ty. Hon tog fram några silvermynt ur fickan.
"Öh... Ska jag bjuda på en kittelkaka?", sa Josephine och räknade mynten för att se om det räckte.

"Åh, nej det behövs inte!" Utbrister Alex och rodnar. Hur kan hon vara så korkad ibland? Hon återhämtar sig snabbt och skruvar lite på sig.

"Jo, kom igen nu!", sa Josephine glatt och drog med sig Alex till tanten.
Två kittelkakor och två pastejer tack!", sa hon och räckte fram siklarna. Tanten nickade och räckte henne sakerna. Josephine tryckte en kittelkaka och en pastej i handen på Alex och tog en tugga av sin kittelkaka.

(Sorry att jag inte har skrivit, fast ni skev väldigt mycket på kort tid )

"Äntligen är ni klara" sa Ty medan han tuggade på en lakritsstav. "Varför tog det så lång tid?"

Josephine skrattade.
"Vi pratade lite", sa hon bara och slängde de sista smulorna av kittelkakan i munnen.

Alex smyger diskret ned kittelkakan i ena fickan och äter upp pastejen.
"Mm." Säger hon instämmande när Josephine sagt sitt. "Tack för pastejen och kakan, Josephine." Tackar hon sedan Josephine med ett leende.
"Du åt ju inte ens upp kakan." Säger rösten i bakhuvudet och man hör på den att rösten är sarkastisk.

"Varsågod", svarade Josephine glatt och gav Alex en snabb kram.
Hon tog fram sin trollstav ur flickan och granskade den. Hon svingade den lite och plötsligt flög en vattenstråle ur den och plötsligt for en vattenstråle mot Alex och sköljde över henne med iskallt vatten.
"Oj!", sa Josephine chockat. "Oj! Förlåt mig, Alex! Förlåt! Det var verkligen inte meningen!"

"Ah!" ropade Ty och skrattade när några vattenstänk kom på honom. Det var verkligen kallt.
Nu började tåget sakta in. "Vi är nog snart framme" sa han, medan flera elever började titta ut från kupéerna.

Alex tycker inte om att vara våt men hon har inget emot det.
"Men seriöst!? Tjejen hällde vatten över dig!" Utbrister rösten argt men Alex låtsas inte om den.
"Det gör inget." Säger hon och försöker att inte låtsas som det iskalla vattnet.

Josehine rodnade häftigt medan hon gång på gång upprepade "förlåt förlåt förlåt" då tåget saktade in.