Bellatrix dotter

Du är bara så HIMLA bra! Och det kommer mer på söndag!

Tack så mycket!

jättebra!! jag är helt fast xD så himla spännande! jag tycker att du skulle bli författare! alla här plus många fler hade läst dina böcker

Gillar din ff.... Skulle gilla alla inlägg om jag kunde....

Håller med er två där uppe

Superbra

Superbra!!!

Här kommer nästa kapitel

Kapitel 10

Harry:
Jag stormade argt in i huset efter Lupin hade gett sig av. Snape hade skyndat sig efter, men han hade inte kommit tillbaka. Fast han tog det väll som en chans att smita tillbaks till Hogwarts, och förbereda sig inför nästa termin. Han skulle vara trolldryckslärare igen. Jag vet inte vem det var som skulle vara lärare i försvar mot svartkonster men på Dumbledore, verkade bli en tjej. Jag sprang upp för alla trappor till mitt och Rons rum. Tanken på Ron rev upp ett sår i bröstet, jag flämtade till. Att det gjorde så ont. Men Ron var mer än en kompis bara. Han var min bror, min familj och tvillingsjäl. Jag blundade och kastade mig ner i sängen. Först Ron, sen Ginny och jag var fortfarande osäker på om de hade Hermione eller inte. Jag suckade, tre dagar till Hogwarts. Jag längtade efter Hagrid. Jag suckade igen, jag tänkte på vad Ginny hade sagt:

”De använder Ron och kanske Hermione, som lockbete, för att få dig till Voldemort”, förklarade Ginny tålmodigt.
”Tror du att de har tagit Hermoine också?”, hade jag svarat
”Kanske jag vet inte”

En tanke tog fart i mitt huvud, skulle de släppa Ron om jag kom ditt? Kanske…, men det var inte säkert. Jag tänkte på Ginny, vad skulle hon säga om jag hade lämnat över mig frivilligt till Voldemort, eller mamma, pappa och Sirius? Eller alla andra i Fenixordern? Jag vet inte men de skulle inte gilla det, gissade jag. Under min säng låg albumet som Hagrid hade gett mig, efter första terminen. Precis innan jag hoppade på Hogwarts expressen hade han kallat på mig, och gett mig den här. Ibland undrade jag om Hagrid verkligen förstod hur mycket jag gillade honom. Jag tog upp albumet, och strök bort dammet från den. Jag öppnade den första sidan. Där stod mamma och pappa. De log och vinkade mot kameran, jag fick tårar i ögonen. De var fin klädda som om de hade varit på en fin fest. Pappa hade kammat sitt hår och hade frack på sig, medans mamma hade uppsatt hår och en vacker vit klänning. Hur många gånger jag än hade bläddrat igenom det här, skulle jag aldrig tröttna på det. Underbilden stod det:
Lily och James Potter 1992, nygifta.
Nygifta? Det hade jag aldrig sett förut. Jag tog av glasögonen och putsade de mot mig t-shirt. Sen satte jag på de och blinkade.
Lily och James Potter 1992, nygifta den 26 maj.
Gifta i Sankt McKinsey kyrka utanför London.
Pastor Whitedove vigde de under ekens gröna blad, som sträckte sig mot skyn.Höll jag på att bli galen? Jag stirrade länge på texten men inget nytt kom fram.
Jag tittade på de understrukna bokstäverna. Vad betydde de, bildade de ett ord? Jag tog upp bläck och en bit pargamet, från min väska och skrev ner bokstäverna.
”Konstigt”, muttrade jag för mig själv och vände blad. Där var allt som vanligt, och på nästa, och nästa igen. Jag bläddrade tillbaka igen till den första sidan. Där stod nu bara:
Lily och James Potter 1992.
Sen knackade det på dörren och Sirius steg in.

Ginny:
Jag gick tätt efter Lupin som gick allt längre in i skogen. En meter hade han sagt, men jag kunde inte låta bli att gå närmre. Lupin märkte det, och skyndade på tempot lite så jag hamlade efter.
”Sakta ner”, klagade jag trött. Han log lite
”Då får du hålla avståndet vi kom överrens om”, svarade han men saktade ner farten.
”Som du kom på”, rättade jag. Lupin himlade med ögonen.
”Jaja, som jag kom på”, han flinade lite och jag också. Jag gillade att vara med Remus, det var inte den spänningen det var mellan mig och Harry. När jag var med Harry kändes det som man måste prata hela tiden, men med Remus gick det bra att vara tyst utan att det kändes konstigt.
”Vad ska jag kalla dig? Remus, Lupin eller någonting annat?”, frågade jag hans rygg. Då stannade han tvärt, och jag råkade gå rakt in i honom. Han vände sig om.
”Ehh, förlåt det var inte meningen”, svarade jag generat och bakade bak några steg. Han la huvudet på sned, och tittade på mig.
”Helst Remus”, svarade han, sen sa han:
”Vad skulle du annars kalla mig?” Jag blev röd som en pion i ansiktet.
”Inget”, stammade jag generat. Remus tittade roat på mig.
”Okej, är du säkert på att du inte var något?” Jag nickade snabbt
”Jag är säker”, svarade jag. I huvudet hade jag tänkt ut några namn, men han skulle inte gilla de. Vi
började gå igen, och nu gick jag på hans sida.
”Imorgon, måste du till Diagongrände (stavning!)”, sa Remus utan att titta på mig. Jag suckade.
”Jag vet”, jag kunde redan föreställa mig hur det var. Trångt, alla knuffar undan en, en pumpasaft, och rent allmänt tråkigt. Det började skymma. VI slog läger i en glänta fylld med ormbunkar. Ur sin ryggsäck drog Remus upp ett tält. Tältet liknade de som vi hade sovit i på Quidditch mästerskapen för tre år sedan. Jag ryste vid minnet.
”Ginny kan du komma och hjälpa till här?”, ropade Remus från andra sidan tältet. Han höll i en tält pinne. ”Hjälp mig att få ner den här, där” Han pekade på en punkt cirka en meter framför oss.
”Visst”, sa jag glad att kunna hjälpa till. Med förenade krafter lyckades vi till slut. Nöjda med resultatet gick vi in i tältet. Det fanns två sovrum, tyvärr, båda med en dubbelsäng. Det fanns ett allrum med soffa med mera, ett kök, och en toalett.
”Jag vill ha det sovrummet”, sa jag ivrigt och pekade mot det till vänster.
”Då tar jag det andra”, sa Remus lugnt. I köket fanns ett kylskåp fylld med mat. Så till kvällsmat lagade jag tomatsoppa med bröd till. Remus fick en öl, medan jag tog mjölk. Efter kvällsmat diskade Remus, och långt in på kvällen satt vi och snackade och spelade knallkort. Remus hade blivit mer avslappnad då. Jag log lite mot honom, efter han hade vunnit knallkort fem gånger på raken.
”Jag ger upp”, sa jag och kröp ihop i soffan, med en filt tätt svept runt mig.
”Meh, vad du är tråkig ikväll Ginny! Kom igen en gång till”, bad han och tittade på mig. Som vanligt (det senaste dygnet), föll jag för hans bruna ögon.
”Men bara en gång, jag börjar bli trött”. Remus nickade ivrigt.
”Du börjar” Den här omgången vann han igen, men det gjorde mig inget. När jag hade gått och lagt mig i min säng, tänkte jag på Harry. Jag undrade om det var smart att följa efter Remus, just nu ville jag inget hellre än att ha Harrys varma kropp vid min sida.

Asbra!!!!

Jättebra! Men kan inte nästa inlägg vara ur ron eller Hermiones perspektiv? Snälla?!