(PM)Jag hatar din blotta existens

vad menar ni????

Jätte bra kapitel (y)

Jättebra

mermermer
*totalt super beroende*

Jean
"Välkomna hem älskade barn!" Utbrister farmor kärleksfullt när Jean och Jess stiger av bussen. Hon drar in Jean och Jess i en stor varm kram. För Jean är det den första kroppskontakt han har fått på flera månader och han sluter ögonen, andas in den svaga doften av blommor som alltid omger farmor. Det var snart jul, och jul betydde jullov och chansen att få åka hem.
Sedan är det över, lika snabbt och oväntat som själva kramen hade varit.
"Farmor, du skämmer ut oss", mumlar Jess svagt och tittar ner i marken. Jean ser att hon rodnar och att Nadine och hennes gäng tittar nästan hånfullt på dem. Jess' relation med Nadine hade förresten tagit slut redan dagen efter att den hade börjat och enligt Jeans mening var det lika bra. Han förstod faktiskt inte vad Jess klagade över. Hon hade ju folk som pratade med henne. Visserligen var det bara förolämpningar men Jean tycker ändå att det verkar bättre än det som han hade råkat ut för.
Om Jess var ett djur så var Jean ett monster. Inte nog med att han var av vilieblod, vetskapen om att Jean hade en örn i ständigt följe fastän det var olagligt hade varit början på en massa rykten och prat bakom hans rygg. Det var som om Jean var död. Han fanns inte, men man kunde gärna tala om honom.
Jean rycks ur sina dystra tankar av farmors skratt. "Såså Jess. Jag är bara så glad över att ni är hemma igen. Jag hade ingen aning om att huset var så stort, och så tyst", säger farmor med ett leende och Jean kramar om henne.
"Jag är också glad att vara hemma!" Säger han och ler brett mot farmor. Han undrar om hon förstår hur sant det han nyss har sagt är. Bakom Jean himlar Jess med ögonen och sneglar oroligt mot Nadine men Jean bryr sig inte. Folk fick väl tro vad de ville om honom så länge som Jean fortfarande visste sanningen.

Jätte bra kapitel

Grymt bra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

världens bästa ♥

Jättebra!♥