Skriva av sig-tråden

Aj. Jag fick just en ganska rejäl käftsmäll av min egna hand. Så dum i huvudet. Så ansvarslös. Så osmart. Så patetisk. Det är vad jag är.

Du är jättesmart och en ut av de minst patetiska människor jag haft kontakt med! Stop think so. D:<

Nej för om uppgiften jag gör inte är tillräckligt tydlig (för mig, de andra är inte lika korkade som jag) fattar jag ingenting, kastar böckerna i golvet och slår mig själv. Det kallar i alla fall jag för patetiskt och osmart.

Uppgiften kan vara svår och otydlig, eftersom att det kanske inte är ditt kvarter. Jag menar, när det gäller matte fattar jag absolut ingenting medan de andra i min klass kan jobba jävligt snabbt. ^^
Du behöver hitta en lugn plats (eller en stökig, bror på vart du arbetar bäst ) och jobba med din uppgift. Läsa igenom, fråga någon som är i närheten. Det är meningen att man ska kunna få hjälp med skoluppgifter eller andra uppgifter. För INGEN kan allting, alla behöver ställa frågor. ♥3

Du är inte dum eller ansvarslös eller osmart eller patetisk.

Mycket händer i tidiga tonåren och helt plötsligt finns det en massa tryck från omvärlden som inte fanns där tidigare. Samtidigt som det är en massa förändringar som pågår inom dig. Klart du blir överväldigad ibland. Det är okej. Det händer de allra flesta. Du är inte sämre för det.

Och det finns ingen skam i att be om hjälp när man inte förstår. Bättre att be om hjälp och lära sig något än att fortsätta vara oförstående, inte sant? Är det plugg du behöver hjälp med så släng iväg en uggla. Jag har ju redan gått din årskurs

Och jag är bara en uggla bort för vad som helst annars också Du är inte dålig på något sätt. Okej?

Men jag är egentligen ganska bra på NO... Jag har en lugn plats och allt går bra tills jag stöter på ett problem. Då kan jag inte arbeta och blir inte klar i tid, då bryter jag mot mitt pluggschema och då brister jag. Om inte mamma är hemma kan jag inte få någon hjälp heller..

Du kan fråga en vän med samma uppgift om hjälp och du kan förklara allt för din NO lärare om det inte löser sig. Han/hon kommer att förstå ♥ ♥

Jag har alltid haft ganska häftigt temperament.. När jag var liten och någon hälsade på mig om jag inte det kunde jag bli hemskt aggressiv och skrika åt personen. Det är mycket bättre nu, men jag blir fortfarande väldigt arg ibland. Oftast på mig själv
Ja det känns liksom som att jag måste vara märkvärdigt duktig efter allt slit men om det ändå inte lönar sig ger jag upp.

Jag har ju mamma, hon var lärare i de svåraste ämnena (enligt mig), NO och matte. Men ibland är hon ju inte hemma och då bryter det mot mitt pluggschema vilket gör mig väldigt sur

Tack så mycket!

Och tack Eliiin! ♥

Jag blir bara sämre och sämre på allt jag gör, jag blir missnöjd över allt jag gör och pressar mig själv till att prestera bättre hela tiden. Idag på slöjden började jag nästan gråta eftersom att jag inte är ett dugg nöjd över det jag gör, vill bara kunna slänga och göra om, göra rätt. På bilden får jag hela tiden en klump i magen när jag ser hur fina alla andras grejer är, hur duktiga de är. I engelskan blir jag stressad när de andra börjar komma ikapp min kunskapsnivå. På dansen kände jag mig så duktig förut, nu får jag hela tiden känslan av att jag inte är så duktig som jag tyckt, alla andra är plötsligt så mycket bättre. Matte är väl det ända jag fortfarande kan känna mig sådär bra på, fast det börjar också gå neråt.
Usch, jag är så patetisk.

Chaemy: Det är de svåraste ämnena enligt mig också xD Speciellt matte, men jag känner liksom att har jag klarat av gymnasiematten så borde jag ju klara av högstadiematten xD Så vill du någon gång ha hjälp så är det som sagt bara att slänga iväg en uggla Bättre det än att sitta och nedvärdera sig själv sådär. (Jag var också mästare på det förut, någonting gick dåligt och sen var jag den sämsta människa som någonsin funnits)