Pirates! PRS Medi & Vidomina

Tom hoppade ner frå räcket där han satt och nickade.
"Jag ska se efter honom." Han log och bugade sig för sin kapten.

Kiliah såg på John med ett leende och skrattade.
"Bra vi går." Hon tog hans arm och stödde sig på det.

Kapten John himlade med ögonen. "Alltid så dramatisk..", mumlade han och syftade på Toms beteende. Han nickade bara som svar och vände sig om för att gå därifrån. "Ett simpelt 'ajaj, kapten' skulle duga.", viskade han till Kiliah som han hade trott sett det hela.
När de gick över land passerade de Cuns hus, korsade marknaden och torget för att gå till värdshuset som nu stod med dörrarna öppna. Värmen säkert, tänkte John och klev in i byggnaden.
Därinne var det redan ganska mycket folk tyckte han, men synade ett bord ledigt nära väggen.

Han flinade bara och gick för att se till Sammi och leka ifall han behövde få av lite energi.

Kiliah fnissade mot Johns svar och skakade på huvudet.
"Pappa låt honom göra så."

"Du har rätt. Såklart grabben ska få ha lite roligt, jag menar, det är ju inte som att han inte får betalt för att segla under min flagg.", sa John och lät ironisk. Alla i besättningen fick lön, så hade det alltid varit. Han visste att på senare tid verkade inte pengarna spela roll, det var ju en familj och ingen skulle skiljas från de. Men John hade ändå fortsatt dela ut pengar till var och en.
"Kom, vi sätter oss. Jag skulle behöva få i mig mat, och något att dricka." John gick före Kiliah till bordet och slog sig ner för att beställa av någon som verkade som en servitris. Servitrisen nickade och försvann för att gör i ordning Johns beställning.

Hon gick efter och slog sig ner vid hans sida och såg på John en lång stund.
"Du kände det med eller hur?" Hon såg på honom.
"Den där kalla känslan av halsbandet."

John hade fått ett glas serverat. Han smakade på drycken och drämde ner glaset i bordet, i mer kraft än vad han trott. "Ja, jag kände det.", mumlade han och tänkte tillbaka på känslan. Han blev osäker. Hade han fel så ville han inte skrämma Kiliah. Han såg mot henne och tvekade. "Men det är inget vi behöver oroa oss över, är jag säker.", sa han och smakade igen av drycken.
"Låt oss njuta av kvällen.", sa han sedan och såg mot henne med ett tillgjort leende.

"ja låt oss glömma det för stunden." Hon började äta och såg sedan sig om. Hon kände sig iakttagen och en kall kåre spred sig i hennes kropp och hon vädne på sig.
"Känner du det där?" Viskade hon och såg på John,

John nickade igen och tog en tugga av maten som han nu fått serverad.
Ethan sökte sig till de och satte sig ner bredvid Kiliah. "Kiliah, jag svär, hon såg ut precis som du, hon som jobbar här.", skrattade han och nickade mot en kvinna som jobbade som servitris inne i värdshuset.
John skulle precis till att svara Kiliah när Ethan dök upp. Istället nickade han instämmande. Ja, han hade också känt det. Tydligen var de de enda verkade det som.

"Så du gjorde vadå? Slängde henne upp på ena axeln eller vadå?" Hon flinade och stötte till honom med ena amen.
Hon såg sedan på John och drack upp.
"Jag känner mig olustig."

Ethan skrattade. "Nej, men jag övervägde det.", retades han. Vilket snabbt gjorde att John slog till Ethan i bakhuvudet. "Gör inte om det, du har inte min tillåtelse." Detta var ett tydligt beteende hur överbeskyddande John var av Kiliah. Kiliah var som hans dotter och inget skulle få såra henne, inte när han var i närheten.
"Ajaj, kapten.", sa Ethan och tog sig för bakhuvudet efter den kvarstående värken. Han pressade fram ett leende.
"Kiliah, du har fått i dig för mycket rom. Och du är skadad. Kanske du ska ta det lite lugnt?", sa Ethan och såg mot henne.