prs yehet & kkaebsong

"Över min döda kropp. Det kommer inte alls att hända Zihao." Försäkrar sextonåringen och stryker den äldre över ryggen. Samuel skulle aldrig våga göra något liknande. "Såklart du får om du vill!" Jo, det vore roligt att ha lite mer sällskap under julen, då hans vänner än så länge inte vet om de ska åka bort eller inte.

Ett litet skratt undslapp Zihao och han skakade på huvudet.
”Det vet jag väl, men det betyder inte att jag inte är paranoid”, förklarade han och sneglade på Joshua med en lätt road blick. ”Jag åker ändå mycket hellre hem till dig än till mina föräldrar”, mumlade han och fortsatte granska den yngre. Åkte han hem över julen skulle han defintivt bli bemött av bistra miner och en massa bråk. Och sedan skulle han ju även bli tvungen att förklara varför han knappt varit med på några lektioner under hela höstterminen. Ett samtal han mer än gärna undvek.

Med en liten nick sluter Joshua sina ögonlock.
"Du får gärna följa med.. kan skicka en uggla till mamma imorgon." Viskar han med ett försäkrande litet leende. Lite nervös att ta med Zihao dit är han definitivt men ändå ser han fram emot det.

”Du vet, jag följer bara med om du vill det”, påpekade Zihao och slöt även han ögonlocken. ”Jag menar, man får stanna på slottet under julen och skulle de inte typ ha någon fest eller något precis innan?” Lärarna hade inte varit speciellt frikostiga med sina ledtrådar, men det var åtminstone en sak som var säker - att någonting särskilt skulle ske i slottet innan julen. Det skulle troligen bara någonting super fånigt, men ändå.

"Såklart jag vill att du ska följa med." Påpekar Joshua, jo det vill han definitivt. I tystnad borrar han ner ansiktet hos den äldre eleven och pillar försiktigt med de mörka lockarna. "Tror det är innan lovet.. något firande."

Med en gäspning nickade Zihao och makade sig ännu närmre sextonåringen.
”Någon gång måste du hälsa på hemma hos mig också, huset är faktiskt inte lika illa som mina föräldrar”, mumlade han och kände sömnen svepa in honom i sin famn. Han var extremt trött, på gränsen till så utmattad att han knappt kunde hålla sig vaken. Det var väldigt ohyfsat att somna mitt under en konversation dock, vilket var den enda anledningen till att han inte somnat ännu.

Joshua nickar tyst med ett svagt leende.
"Det gör jag gärna." Att träffa slytherinelevens föräldrar gör honom nervös, men helt härligt skulle han vilja göra det. Träffa Zihaos bröder också. "Sov så gott.." Viskar sextonåringen vars andning också börjar lugna ner sig.

Trots att Zihao kunde höra Joshua, var rösten avlägsen. Han grymtade något till svar, osäker på om ordet godnatt kunde urskiljas eller ej. Troligen hade det mest låtit som sludder men han hade redan sjunkit in i djup sömn, oförmögen att börja oroa sig över sådana småsaker. Som vanligt var nattens drömmar konstiga och abstrakta. Först skulle han baka en tårta på jord och choklad och sedan skulle han helt plötsligt serva detta misslyckade bakverk till Weasley tvillingarna. Väldigt, väldigt underligt.

Ett leende sprids över ansiktet när Joshua ser hur den äldre eleven faller till sömns. Fingrarna stryks försiktigt över Zihaos kind innan han låter sig själv falla till sömns. Drömmarna ät som vanligt icke existerande allt är bara svårt och tomt där han sover. I bakgrunden hör han hur tvillingarna rör sig i salen där alla andra sover.

Zihao slog upp ögonen med ett ryck när någonting pälsigt strök över hans ansikte. Förvirrad, försökte han fokusera blicken. Det tog några försök, men tillslut fäste de mörka ögonen sig på Mimmi som satt sig någonstans snett ovanför sjuttonåringens huvud.
”Katt..” muttrade han och skakade på huvudet. Nåja, han vaknade hellre till att missen bara strök sig förbi honom istället för att denna satte sig över ansiktet på honom. Försiktigt puttade han på Joshua som fortfarande såg ut att sova. ”Vakna, sömntuta.”