wolfy & rollspelare prs

”Inte en klänning du kommer imponera ennmonarl med men den är bättre än de två andra alternativen.” Hans gammelmormor var mycket gammaldags av sig, den gumman skulle knappast uppskatta Cleos klänningar. ”Min mamma kanske har någon som faller dig i smaken. Annars kan vi åka någonstans och köpa en.” Han strök sina fingrar längs med hennes midja.

"Vi kan gå och köpa en annars." log hon och suckade tyst. Hon tog på sig en av hans tjocktröjor innan hon gick mot dörren. "Kom nu." log hon snett.

”Om du vill ha någon av dina klänningar på dig så ska du ha det.” Ett bra intryck skulle hon kanske inte ge ifrån sig men vad spelade det egentligen för roll? Drottningen skulle bete sig väldigt småsint om hon hakade upp sig över en klänning.

"Nej, jag vill inte någon en hjärtattack." log hon och ryckte lätt på axlarna. Sin silvriga klänning fick hon spara till ett annat tillfälle. Hon log smått och gick ut från hans rum och ner mot hallen.

”Så rart av dig att tänka på de andra,” skrattade han och följde lydigt efter henne ner mot hallen. Efter att ha tittat in i köket och bett några beskyddaren följa med klev han ut. Han höll handen för ansiktet för att ens lite skydda sig från solen innan han gick över till bilen.

Cleo vände sig mot honom och rynkade på pannan innan hon kom på att han blev svag av sol. Hon la sina händer över hans ansikte och log lite för sig själv medan hon gick mot bilen.
"Akta det lilla trappsteget ner." sade hon och fnittrade till.

”Du behöver inte..” började han men avslutade inte meningen utan lät henne istället hålla sina händer för hans ansikte. Det skyddade inte mycket men all hjälp var välkommen. Då han satt sig ner gav han henne en puss på pannan, talade sedan om för beskyddaren vart de skulle åka.

Hon fnittrade till och kramade hårt om honom med ett stort leende på läpparna. Hon lutade sig mot honom och slöt ögonen i några sekunder.

Han la armen om henne och höll sedan på med sin mobil med sin lediga hand. Det var en lustig uppfinning enligt honom, inget som moroi använde sig mycket av. Men den var användbar och han kände att han behövde den vilket var orsak nog att fortsätta använda den.

Cleo öppnade ögonen och tittade nyfiket ner i hans mobil med ett leende på läpparna.
"Vad gör du?" fnittrade hon och smekte leendes hans arm. Hon tittade upp på honom och log stort.