Barnie och coolingen, prs

Vi dyker ner i skålen.

Vi sitter i en vagn av något slag och pratar. Jag lutar mig mot Sam. Han lägger armen om mig. Jag ler upp mot honom och han böjer sig ner och kysser mig. Jag besvarar kyssen och lägger händerna på hans axlar. Hans händer glider ner till min midja. Sedan dyker någon upp i dörröppningen. Ted. Han ser besvärat på oss. Jag rodnar och Sam lägger en beskyddande arm om mig.

Vi kommer upp igen. Jag känner illamående efter vad jag sett. Sam ler sliskigt och går iväg.
- Det kan inte bli mycket värre, så, din tur Brian! Muttrar jag.

Jag fnissar inombords, "Tro mig, de saker vi har gjort är h-em-s-k-a! Du fick mig att kyssa en av tavlorna"
Jag drar henne med mig mot ytan. Sen stannar jag i sista sekunden.
"redo?"

Jag börjar fnissa.
- Redo.

"Bra"
(förlåt, måste sluta nu, skriver på eftermiddan igen )

(Ok)

När vi landar i sällskapsrummet kan jag inte låta bli att skratta. Jag drar handen genom håret och reser mig upp.
"Där kommer vi!", jag pekar på de yngre kopiorna av oss.
"Vi går i tvåan.."
Jag ler mot oss. Vi, kopiorna av oss, sätter sig i en soffa och viskar.
"Kom, vi måste närmare", jag drar med mig Pling till soffan.
När vi kommer fram ser jag att vi redan missat lite.
Mitt yngre jag ler snett och drar fram sin trollstav, Plings yngre sig med.
"Och alltid, i all framtid vaka över det", våra dån höll fram stavarna över den lilla boken och broschen. Gnistrorna som kom ut var magiska, båda två satt förundrat och såg på dem. Tills jag lyckades, eller mitt DÅ lyckades, vrida staven lite. Allting exploderade, boken, broschen, staven. Plings då skrattade överdrivet högt och mitt då grät. Jag log mot minnet. Plötsligt slutade bådas oljud.
"Pling?"
"Mmh"
"Bästis?"
"Alltid"

Jag ser på nu-Brian och ler. Det här minnet är bäst av dem alla.
- Alltid! Säger jag tyst till honom. Sedan sr jag på våra då:n en sista gång innan vi sugs tillbaka. Det är tyst ett tag.
- Så vi är bästisar? Frågar jag och flinar skämtsamt,
- Synd att man aldrig får hela kakan! Skrattar jag.

"Vi har i alla fall varit det", säger jag tyst. Jag vill inte tänka på det som hänt mellan oss..
"Så, gick det bra älskling?", Sam kommer fram och kramar om Plings axlar.

Jag rycker till.
- Jeez, Sam! Fan vad du skräms! Muttrar jag,
- Och du, håll dig borta. Du är fett creepy! Tillägger jag.

Ted börjar garva.
"Sam ditt creep! Låt min flickvän va'", tessie ler stort och Cornelia fnissar. JAg bara hånler åt honom.