PRS(Dragon Fantasy)

Nalel såg förvånat på honom över att han frågade. "Bra, bättre än på länge, får jag lämna det här rummet snart? Jag vill träffa min son".

"De kan komma och besöka dig, men du får inte lämna rummet, säkerhetskäl." sa han innan han försvann och dörren stängdes och låstes.

Nalel suckade men nickade. Hon sjönk ner på sängen då Gandalf försvann och blundade. Hon ville bara träffa sin familj...Och hon utgjorde ingen fara nu...
Ian ryckte i Meiras hand. "Vart är mamma?".

"Vi ska gå till henne." mumlar Meira trött och tar sig ur sängen. Hon klär på sig och tar Ian i hand, snart är de framför Nalels dörr, knackar på och kommer in.

Ian tjöt glatt och kastade sig i famnen på Nalel. "Mamma!". Hon var tvungen att le och kramade om honom innan hon såg på Meira. "Hur är det?".

Dörren stängdes bakom dem och Meira satte sig på sängen. Hon var blek och verkade trött.
"Trött bara." mumlade hon och synade sin vän, "Och du själv?" frågar hon.

"Jag mår bra...Faktiskt bättre än på länge, men de låter mig inte komma ut härifrån" sa Nalel och suckade. Hon kramade fortfarande Ian och sträckte ut en hand och drog in Meira i kramen.

"Vad skönt att höra." ler hon och kramar om dem, det värmer i hela hennes hjärta att Ian ville ha henne med, som en extra mor eller något.

Nalel släppte dem tillslut. "Orcherna kommer om två dar Meira...Du måste få bort Ian från slottet". Hon fick inte gå, men Meira kunde.

Meira ser på henne och skakar på huvudet, "Det skulle vara för riskabelt, kan inte ens försvara mig själv som det är nu." sa Meira tyst då hon hatade att erkänna att hon var svag, en vekling, men det hade tagit på hennes krafter.
"Men slottet rustas och de gör allt för att försvara kvinnor och barn, ja de som behöver skydd." sa Meira trött.