(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

"Något som får dig att hallucinera smärtor" flinade Sam. Han stack sprutan i Arvid och tryckte i innehållet.
Alice lyckades gå normalt och inte snubbla eller falla omkull, men hon kände Adam bakom sig. "Jag mår bra.." upprepade hon.

Arvid kände sig konstig när inehållet sprutades in i honom han såg sig själv få en massa stryk han andades och började få mycket ont i kroppen
" Snälla få det att sluta sa Arvid bedjande
" Men lova att säga om det är något sa Adam

"Jag ger dig motgift då du läser duktigt" sa Sam. Han viftade med en annan spruta.
Alice nickade. "Det är okej, känner mig bara lite trött och konstig efter allt".

" Okej jag ska läsa sa Arvid och grät han ville inte vara här men kom han utanför detta rum så var han inte sig själv
" Säkert sa Adam han hade oro i rösten

Alice nickade. "Säkert". Hon log lite mot honom och fortsatte gå. Det gick bra en lång stund till. Ända tills hon halkade och föll bakåt på en rot. "Sablar!" for det ur henne medan hon föll.

Adam tog snabbt emot henne så hon inte skulle falla och skada sig mer
" Duktig pojke sa Sam och stack i sprutan med motgiften in i Arvids arm han såg åter igen in i boken och försökte förstå något av det som stod
" Hur ska du veta om jag har lärt mig något? frågade Arvid

Smått generat lyckades Alice ta sig upp då Adam fångat henne och fortsatte gå. "Tack" mumlade hon tyst. Hon var glad bara över att han inte insisterade på att hon skulle ha blod.
"Du ska få genomföra ett test sen" sa Sam.

Arvid suckade han återgick till boken men bara läste utan att finna något intresse av det han läste om han förstod inte varför han måste kunna det som stod i boken han gäspade av uttråkighet och för att han även var trött
Adam log och gick den här gången brevid henne

Alice log tillbaka lite. Tillslut var hon nog tvungen att få blod, men då skulle hon bara ta lite, och vara väldigt försiktig.

" Du kan ta mitt blod sen sa Adam och log mot Alice
Arvid somnade tillslut med huvudet i händerna han försökte att inte göra det men det var omöiligt hans pappa märkte det snart