Skriva av sig-tråden

Fan vad arg jag blir på min pappa. Han skrek skithögt och frågade om jag skulle äta när jag sitter i rummet bredvid. Så frågar jag varför han skriker, så säger han att han trodde att jag var uppe. Sen lite senare så sticker han in huvudet igen och ba: "Och hur ofta på sista tiden är det som du har suttit utan hörlurar?" med typ världens mest irriterade ton.
Det är väl för i helvete bättre än att göra som honom och lyssna på musik högt i rummet bredvid där jag och mamma kollar på teve?

Jag och min pappa har de senaste 1-2 åren glidit ifrån varandra jättemycket. Vi ses nästan aldrig längre fast att vi bor i samma hus, och när vi väl pratar så är han bara så arg på mig hela tiden, så jag orkar liksom inte.
Undra hur det kommer att bli när jag flyttar hemifrån? Kommer jag typ aldrig prata med honom då förutom när han och mamma kommer på besök?
Det känns som att han knappt känner mig eller vet vem jag är längre, och när jag t.ex. blir jätteglad över nåt och börjar hoppa av lycka så säger han åt mig att lugna ner mig, och om jag blir arg och skriker så ska jag vara tyst.
Nä, jag vet inte riktigt vad som har hänt mellan oss. Jag tror att vi i vissa områden är alldeles för lika, och i andra alldeles för olika, så vi kan aldrig riktigt komma överens..
Jag vill inte heller typ ta massa initiativ och sånt heller för det är hans fucking ansvar och inte mitt.
Jag har ingen skyldighet att behöva vara med honom om jag inte vill, men han som ändå är min pappa har å andra sidan en skyldighet att ta hand om mig tills jag är 18.

Mobbning. Får små lappar i skåpen och det börjar gå överstyr. Står saker i stil med att jag är totalt värdelös, äcklig och borde dö osv.

Nämen fy. Du vet väl att du inte alls är värdelös? Och att det finns tusen anledningar till att du ska fortsätta leva?
Det är så synd att den som blir mobbad ska tvingas byta skola, när det egentligen borde vara tvärtom.
Stay strong, du äger. ♥

Ibland känns det så däremot.. Och ja det är synd, fast vad ska man göra.
♥

Det låter verkligen fantastiskt, och betydligt mer än jag kan begära! Men några pennor jag liksom tänkt mig är kanske en inspirerad av norrsken - något jag aldrig upplevt men som verkar så vackert. Eller en för mitt elevhem Slytherin. Jag är också väldigt förtjust i en bok som heter Stardust, om du kanske läst den? Jag tror att du skulle tycka om den annars. Något som hämtat inspiration från den skulle vara vackert, eller dimma på en sommaräng (flummar loss). Tyckt också väldigt mycket om Leonardo-pennan du gjorde en gång! Jag vet helt seriöst verkligen inte hur dessa pennor skulle se ut, men det kanske du gör? Om något inspirerar dig på något vis så skulle jag gladeligen införskaffa en ♥

Du kan alltid skicka iväg en uggla till mig om du vill skriva av dig. =)

Nej, vi genomgår samma process. Jag frågar den frågan för mig själv också, jag är inte aktiv eller social. Jag tittar hellre på serier än att vara med andra, och det har förekommit som ett rejält problem.

Får rönne. Kan inte göra nåt rätt.
Han tycker säkert att jag är jättepå och dryg. Jag ska fan aldrig prata igen.

Jag har tråkigt. Jag vill göra något.

Jag har så mycket som jag behöver göra, problemet är att jag inte vill. Jag låter som en bortskämd snorvalp men om jag inte känner för att göra något så fixar jag det inte. Jag älskar skolan, tycker det är skitkul men det räcker inte för att jag ska vara nöjd.

Jag vill ha en hobby som upptar hela min fritid. Något som gör att jag känner att jag lever.
Jag hade geocaching, det kan jag inte hålla på med längre.
Jag hade UE. Jag har kollat alla ställen jag kan ta mig till utan bil.

Vad fan ska jag göra?

FAAAAAN nej nu måste han gå och fucka up allt.

jag orkar inte med en jävligt skit stämning i familjen och en jävligt arg mamma en bror som inte får lämna huset och en alldeles knäpptyst pappa som tar emot allt skit.
och jag som försöker undvika att vara hemma och vistas utomhus med musik i hörlurarna.
jag orkar inte med en massa skrik och bråk och poliser nu inblandade. inget av detta har något att göra med mig men jag orkar inte.

funderar på att gå till kuratorn på måndag. måste prata med någon men vet inte om jag klarar av att prata med mina kompisar. jag litar inte på att j kan klara av att inte berätta till alla hon känner, och s känner jag inte så väl och i kommer inte veta hur hon ska svara känna sig obekväm. n är inte ens ett alternativ, hon berättar fan allt till sin mamma.

satan. om några timmar när de kommer hem kommer det bli allt annat än tyst här hemma. vill bara gå och drunkna i musik. hejdå.