Sjunde året på Hogwarts

Jag flinade åt Cara och hoppade upp på bordet efter henne.
Sedan hoppade jag på Goyle, knuffade ner honom från bänken, drog ut klorna och rev honom rakt över axeln.
- Där fick du för vårt senaste möte då du torterade mej, det är nog bra att du får smaka på din egen medicin, sa jag men det lät mest som ett par vildsinta morrningar.
Jag vände mig om mot Crab med dova morrningar, han såg på mig och sprang sin väg.
Jag hoppade av Goyle som sprang efter sin vän.
- Det där kändes riktigt bra, sa jag och flinade mot de andra.

"jag förstår det. Det var riktigt snyggt" sa jag när vi lämnade salen och började gå upp mot tornet. Jag stannade när Snape stod framför oss och jag satte mig ner
"jag borde rapportera er medtanke på att ni är oregristrerade, men jag antar att det inte är någon ide" sa han och log "jag antar att ni är Laura, Dean, Blaise, Draco och Cara" sa han och pekade på oss i ordning och jag nickade. "Hur jag visste,Dean? Legumering, jag läste era tankar och listade ut vilka ni var Cara var den enda vars tankar jag inte kunde läsa så då visste jag att det var hon. Men var försiktigt nu" sa han och fortsatte ner mot stora salen
"jag antog att han skulle få reda på det förr eller senare. Men vad ska vi göra nu då?" frågade jag

Jag såg på Snape och log för mig själv, hade förstårt att han kunde något sådant med tanke på att han kunde lura Caras far.
- Vi kan väll leta reda på Ginny, vi lovade henne faktiskt att hon skulle få bli animagus, sa jag.
Hon är själv i korridoren på andra våningen, vi skrämmer går fram till henne och ser hur hon reagerar och sen förvandlar vi oss tillbaka mitt framför ögonen på henne, sa jag med ett leende.

"det låter som en bra plan." sa jag och vi gick mot korridoren där Ginny satt. Hon satt med ryggen mot oss och jag smög ljudlöst fram till henne och röt sedan till. Jag trodde Ginny skulle flyga i taket och jag skrattade och förvandlade mig till människa
"Cara! Du skrämde livet ur mig" sa hon och försökte hämta andan
"hej Ginny" sa jag vänligt och de andra kom fram
"vi undrade om du ville bli animagus?" frågade jag vänligt

Ginny såg vättskrämt på oss men log sedan.
- Jag undrade precis när ni skulle fråga, sa hon lätt.
Hur gör man då?
Cara berättade och efter några försök lyckades hon och framför oss stod en räv med lika falmande röd päls som Ginnys hår.
Vi andra förvandlade oss tillbaka och jag vände mig till Ginny.
- Hur känns det?
- Jätte bra älskar det, och Laura det är något jag måste visa dej i biblioteket.
- I biblioteket?, sa jag förvånat och vi förvandlade oss tillbaka och gick till biblioteket.
Ginny la en stor volym av en svart bok i mitt knä med sirklig guldstil stod det "De renblodiga släktena".
- Slå upp sidan 26, sa Ginny raskt.
Där var ett släktträd på hela Weaseysläkten.
- Där är min mormor och morfar mr och mrs Prewett, men titta på det som går ut från morfars linje, morfar verkar ha haft en romans som ung.

Jag följde med ögonen efter hans linje där en tunn tråd gick till Maria Pevensie och från de båda löpte en linje till Sandra Pevensie.
Sandra Pevensies linje löpte vidare och förenade sig med Gabriel Pewensie som i sin tur löpte vidare till namnen Laura och Vilma Pevensie.
Jag såg chockat ner i boken.
- Jag har gjort efterforskningar och din mor verkar ha misst sina krafter nån gång efter din födelse, det var någon sjukdom som härjade då. Och din mormor dog efter hon hade fött din mamma sen tog hennes släktningar hand om henne, sa Ginny och log lätt.
- Det är därför mamma aldrig har berättat om sin släkt, var hon kommer ifrån.
Eller hennes liv före det, och att vi aldrig har fått träffat släktingar, sa jag fortfarande i chock.

- Men Ginny det betyder ju att vi är släkt och att du är min halvkusin och att jag är halvblod, sa jag i glädje och kramade om henne.
- Ja vet visst är det underbart, sa Ginny och kramade mig.
- Jag trodde jag inte hade varken familj eller släkt i livet. Och nu har jag fått en hel Wesley släkt, åå jag är så glad Ginny.
Hur kom det sig att du letade i den här?, frågade jag.
- Den uppdaterar sig hela tiden med dödsfall och födelser, så jag brukar kolla i den för att se om Ron är i livet.
Och de var då jag såg det, ditt namn, sa Ginny min halvkusin och log mot mig.
Jag kände en värme sprida sig genom hela kroppen jag var inte ensam längre, jag hade en släkt, tänkte jag och såg glädjestrålande på de andra.

(Det här funderade jag ut när jag åt XD )

(jag blev glad när jag läste det)

Jag log stort mot Laura
"grattis" sa jag och kramade henne "då är du släkt med Draco också"
"Jag vet inte om det är något posetivt" skrattade han "men välkommen"
"ja och då kommer du in i min släkt också. Så våra släkten växer ihop med" sa jag och log stort "det här var de bästa nyheter vi kunde få. Då kan ju pappa inte säga om du kommer på bröllepet eftersom jag bjuder in släckten" skrattade jag

(Eller hur, gillar det verkligen )
- Klart det är nått possetivt Draco, sa jag och utan att tänka mig för gav jag honom en hastig kram och sen kramade jag Cara.
- Så då är vi släkt allihopa?, vad glad jag blir, sa jag och kastade mig i Deans famn som såg glad ut för min skull.
- Så ni ska gifta er? Va underbart!!, ni ska bara vet hur mycket jag har längtat efter en egen släkt. Och nu har jag en hel drös med släktingar, jag är så överlycklig, sa jag och såg glädjestrålande på de andra.

Draco såg lite chockat på Laura och log sedan och jag strålade som en sol
"jag trodde hela skolan hade fått reda på att vi var förlovade och skulle gifta oss" skrattade jag "ja det är underbart. Jag är så glad för din skull. Du får också komma Dean o självklart Blaise" skrattade jag "och du med Ginny. Men vi väntar till efter kriget" sa jag lätt
"ska du bjuda in hela skolan?" sa Draco men log ändå
"kan vi inte äta?" frågade jag

- Jag visste att ni var förlovade men inte när eller om ni skulle gifta er, sa jag och log.
Och jag vill gärna äta, man blir hungrig av sånnt här, sa jag och log.
Tog Dean och min halvkusin i varsin hand och vi gick ner till stora salen.
Där det fortfarande var lite oroligt efte vårt senaste besök.
- Vad ska vi sitta?, frågade jag och kollade på de fyra elevhemsborden. Jag kunde knappt stå still, så lycklig var jag.

Jag såg på borden och gick sedan mot Gryffindorsbotd och började äta. Jag log när jag såg flera av de nervösa eleverna och jag hade god lust att förvandla mig till snöleoparden men jag ville inte avslöja att jag var animagus
"Laura om man förlovar sig brukar det innebära giftemål" sa Draco och jag nickade
"ja så jag är fast med honom" skrattade jag retsamt. Fast sanningen var att jag inte kunde varit lyckligare, jag är förlovad med Draco, sams med pappa, har ensuperbra relation med Severus och världens bästa vänner
"kan livet bli bättre?" frågade jag glatt