The cold in our bodies [PRS]

Hon hade svept in sig i en rock och satt vid bordet. Hon började att dricka teet och såg upp.
"Jag sov bra. " Sa hon och gjorde en grimas.
"Jag skulle ha bett om mera örter innan vi for hit. Men jag trodde att jag skulle hinna hem." Hon såg bort innan hon tog åt sig brödbiten.
"Det är inte bara för örterna jag måste hem. Det är för en annan sak med. Mer får jag inte säga..."

Olivia såg bekymrat på Alice. "Vad kan jag göra för att hjälpa dig, Alice?" Hon sjönk ner på stolen mitt emot henne. Kastade en blick åt Lotties håll för att se efter om hon hade någon bra idé, innan hon vände blicken tillbaka på Alice. "Du ska få återvända hem. Greven har lovat det. Och örterna.. det kanske växer samma örter här? Jag kan gå ut och leta om du vill? Och tjänarna, de kanske har något? Hemma, i Ivans slott, där samlade jag flera örter som jag torkade och behöll inne på mitt rum. Några tjänare här kanske gör detsamma?", föreslog hon.

Hon satte ner brödbiten och skakade på huvudet.
"Nej det är okej. Jag kommer inte att dö om jag inte tar dem men " Hon gjorde en grimas.
"Det är för dels för sömn, huvudvärk och andra kropsliga saker." Hon såg på Lottie som kom tillbaka.
"Olivia kan jag få tala med dig?" Hon såg obekväm ut.
"I enrum?"

Olivia dröjde med blicken på Alice. Det gjorde henne ledsen att hon inte kunde hjälpa Alice. Men så vaknade hon upp ur tankarna då hon hörde Lotties stämma. "Hm?" Alice vred på huvudet för att titta på henne och nickade tafatt till svar för att sedan ställa sig upp. Hon följde efter Lottie. "Vad är det?", sa hon lågt, som för att Alice inte skulle höra på.

Alice satt kvar och åt sin frukost. Hon var i djupa tankar medan hon stirrade ner i bordet. Hörde hur elden knastrade.
"Hon måste vara med i festen." Lottie såg besvärad ut och bet sig i läppen.
"Inte nog med det..." Hon såg hur två tjänare kom med en underbart vacker klänning.
"Hon kommer bära lila...." Viskade hon. Hoppades Olivia skulle förstå. Att lila var lika med som hedersgäst. Hon skulle sticka ut.

Olivia hade förväntat sig att det handlade om lagarna gällande Alices hemstad. Att hon inte fick skvallra, att hon alrig varit bland män tidigare, men det här.. Det överraskade henne.
"Lila? Men det.. Men det är ju en exklusiv färg! Alice.. hon blir huvudpersonen...!", flämtade hon och höjde en hand över munnen samtidigt som hon såg chockat på sin vän. Vad hade Hugo planerat egentligen?
Hon samlade sig något. "Okej, vi får stötta henne. Vi måste vara starka för Alice.", sa hon beslutsamt, som att hon övertygade sig själv också.

Lottie nickade sakta "Precis och efter gårdagen.... Jag tror Alice inte inte riktigt vill dansa efter varken grevens eller Hugos pipa." Hon såg på den underbart vackra klänningen och tjänarna såg på dem.
"Det kommer mer." Sa en av dem och öppnade dörren till Alices rum, utan att knacka och gick in med klänningen.
Lottie såg oroat på Olivia.
"Detta är inte bra... " Viskade hon och man hörde Alices röst.
"Snälla gå ut. Jag vill inte ha någon klänning.... Nej...." Sa hon lite högre och man hörde rädslan och ilskan i rösten.
Alice kom snart ut med röda kinder och tog Olivias hand.
"Jag ger mig av! Inte en chans att jag är på den där festen!" Hon såg på henne.
"Du hjälper mig, nu!" Hon var som besatt och såg sig om.

Olivia vände sig till Alice och fattade henne händer samtidigt som hon sökte hennes blick. Hon förstod ju hennes rädsla, frustration och ilska. Det här var orättvist. Men de var tvungna att göra det bästa av situationen. "Såja, Alice.", sa hon först och letade kontakt med henne. "Först måste du få i dig något. Har du ätit klart? Och sedan ska jag och Lottie ta hand om dig. Ingen annan ska få komma dig nära, inte så länge vi är här.", sa hon lika beslutsam i rösten som tidigare.
"Se det som ett hinder på vägen bara. Och så många som du har tagit dig över. Det här klarar du också.", försökte hon och nickade understrykande till orden. "Låt mig och Lottie ta hand om dig nu. Finns det något du hade velat ha, något realistiskt, som vi kan hjälpa dig med?", frågade hon.

Hon ville brista ut i gråt och tog henne i famnen.
"Jag vill inte ha någon annan i min närhet än er." Sa hon och skakade i hela kroppen.
Kvinnorna kom ut och såg på dem och började sedan att gå.
"Vi kommer snart med mer." Sa dem och försvann ner för trappan.
Alice skakade på huvudet och såg på henne.
"Jag är utsvulten. Men detta gör mig bara illamående. Jag har ingen lust med att visas upp igen." Sa hon utmattad.

"Såja, det är bara morgonen. En sak i taget." Hon släppte taget om Alices hand för att höja den till hennes ansikte och stryka undan en hårslinga som fallit i hennes ansikte. "Ät mer av brödet. Det är stärkande. Och teet, det lugnar dig. Det är kamomill.", sa hon vänligt, lugnt.
Hon hjälpte henne tillbaka till bordet och sköt ut stolen så att Alice skulle sätta sig ner. "Lottie, du kan väl öppna fönstret- så får vi in lite frisk luft? Och kanske höra fåglarnas sång? Det ser ut att vara fint väder idag." Olivia försökte allt för att göra Alice på bättre humör.