PRS(fashion7)

Elenora suckade djupt. "Förlåt...Men du har aldrig skadat mig". Det var lite av en lögn men hon brydde sig inte.
"Jag träffade på en man i byn, Markus hette han tror jag, han var riktigt frågvis och sliskig". Hon ryste lätt till. "Han kysste min hand hela tiden men slutade äntligen då jag sa att du var min fästman". Det var dock inte sant..De hade aldrig pratat om giftemål ens.

- Jaha! fnyste TOP. Han tänkte inte erkänna att han var svartsjuk.

"Top" mumlade Elenora sedan och såg upp på honom. "Någon gång, skulle du vilja gifta dig?" undrade hon lite försiktigt. Hon ville nog det någon gång... "Med mig alltså" tillade hon sedan. Hon rodnade lite och hoppades hans svar inte skulle vara ett rungande nej.

TOP såg upp på Elenora med olyckliga ögon.
- Jag är ledsen men nej. Jag kan inte. Jag är ett monster och om jag gifter mig kommer jag sakta tyna bort. Förlåt Elenora! Mumlade han förkrossat.

Elenora såg förkrossad ut hon med. "Synd...för jag ville gifta mig med dig" suckade hon. Det hade varit som en dröm då hon var liten. "Så...Vi kan varken få ett barn eller binda oss" mumlade hon.

- Förlåt. Sa TOP ännu en gång.
- Men oroa dig inte, du kommer både gifta dig och få barn. Med någon annan, när du slutat älska mig. Mumlade han surt.

"Jag kommer aldrig slyta älska dig Top!". Elenora såg allvarlig ut. "Du är den enda jag kommer älska i mitt liv". Hon suckade. "Därför är jag ledsen...Vi kommer aldrig kunna tillhöra varandra helt då..." suckade hon ledsamt. "Om mina föräldrar hittar mig har de rätt till att gifta bort mig med någon annan då..." suckade hon sen.

- Mm....Sa TOP bara. Han trodde henne inte en sekund.

Elenora kröp ihop i soffan. "Tänk om mina föräldrar verkligen skulle hitta mig Top...De skulla aldrig låta oss vara tillsammans".

- Jag låter de inte ta dig ifrån mig! Mumlade TOP.

(Kan de inte typ..bråka? Och så kommer hennes föräldrar och då åker hon frivilligt hem med dem för hon är så sur?)