PRS(Dragon Fantasy)

Ian makade sig närmare Meira och gäspade. Han hann inte svara utan somnade.
Då läkaren var borta somnade Nalel på sängen. I sömnen såg hon hur mörkret kröp närmare.

Meira somnade hon med, trött och utmattad och orolig för Nalel.

Under Nalels sömn kom Gandalf in. Han började kämpa mit mörkret och han verkade få bort det. Men Nalel hann få en sista dröm.

Meira sov djupt, hon behövde det, mycket att ta igen för att återfå sina krafter och hon höll om Ian som att han var hennes allt.

Gandalf var tillsist klar och Nalel såg fridfullare ut och lugnare än på länge. Just nu hade hon bra drömmar. Hon sov länge, och vaknade inte fören sent nästa dag. Utvilad satte hon sig upp. en aning förvirrad vart hon var.

Meira sov djupt och vaknade inte försen solen stod mitt på himmelen och Ian drog i hennes hår för att hon skulle vakna, "Hungrig" sa han bedjande.

Nalel tog sig upp på benen, hon kom ihåg nu, och hon kom ihåg sin sista dröm. Hon bankade på dörren då den var låst. "Någon där ute! Jag måste varna någon! Orcherna är här om två dagar!".

Springande steg hördes, snart öppnades dörren och Gandalf kom in.

Nalel backade undan och såg upp på trollkarlen. "Jag hade en sista dröm...Orcherna är vid staden vid solnedgången om två dagar".

Gandalf nickade bekymrat, "Bra att du säger till, hur är det annars?" mumlar han.