När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

(haha nja både och xD nja ja jag vet inte)

Fai gav henne en allvarlig blick "nej du gör det bara för skojskull eller vadå?" sa han allvarligt "jag kan se till att du inte hoppar efter" sa han bestämt

(asså det hade faktistk varit kul om de hoppade och de hamnade i himlen med alla som dött )

( Men vi kan ju köra på det, hahaha xD va kul )

"Kanske inte men det är inget viktigt. Strunta i det bara." sa hon undvikande och såg på honom sen. " Vet du inte att magin upphör att verka när man har dött? Jag kan så lätt som inget hoppa efter."

(haha ja men lr hur, jag tkr vi gör det då får vi ju med alla roliga karaktärer )

Fai såg allvarligt på henne "för mig är det viktigt och jag vill inte strunta i det" sa han och såg ner på marken
"Inte all magi, det finns fördelar med att ha Slytherin blod i odrorna" sa han allvarligt och ställde sig närmare kanten

( Japp, vi gör det C: )

"Det är inget viktigt, okej? Jag kan inte säga något." sa hon och såg på honom. "Ja, en sen då. Jag kan alltid ta mitt liv på nått annat sett sen. Jag tänker inte leva om du inte gör det." sa hon allvarligt.

(MoHahah vad elaka vi är xD)

Fai sa inget, de var ingen mening att försöka dra det ur henne. han såg ner på marken "menar du det verkligen? om jag hoppar, hoppar du med?" sa han och mötte hennes blick

( Japp :3 elak är bra xD )

"Jamen självklart Fai, tror du jag vill leva utan dig? Jag har inget att leva för." sa hon och mötte hanns blick. "Fai, jag vill inte leva utan dig och du är inte lycklig här. Och kan inte påstå att jag är det heller."

(ja men lr hur xD)

Fai log svagt mot henne "Jag vet inte, du hade hittat någon ny" sa han tillslut och undvek att se på henne "jag kan inte säga emot dig där. vi borde kanske skriva ett brev till dem" sa han lågt och kände ett stygn av sorg när han tänkte på sina föräldrar

"Sällan Fai, det är dig jag älskar och det vet du. Sen skulle jag inte kunna leva när jag visste att du var död." sa hon och log svagt när han hade gett med sig och nickade. "Ja, kanske, men vet inte vad man ska skriva då." sa hon och fick tårar i ögonen när hon tänkte på sin mamma och pappa.

Fai log och höll om henne "jag älskar dig med" sa han och kysste henne och kände sina egna tårar rinna "vi borde nog be om ursäkt och i alla fall försöka förklara" sa han lågt och trollade fram papper och penna

Hon besvarade kyssen och nickad. "Ja, du har väll rätt. Vet bara inte vad jag ska skriva mer än att jag älskar dem och att det inte är deras fel. Jag vet inte vadjagska säga mera." sa Xenia med tårarna rinnande och tog emot papper och penna av Fai.