Skriva av sig-tråden

Allt känns fel, men jag vet inte vad.
Kanske det är vardagen, göra samma sak om och om igen.
Kanske det är känslan av att känna sig fast och bevakad.
Kanske det är tankarna att jag egentligen inte har någon större betydelse.
Kanske det är skolan som gör mig förvirrad.
Kanske jag bara är vilse, utan anledning.
Kanske jag bara vill härifrån.

Jag vet inte.

Jag vill inget hellre än att röka just nu.

Har ju bestämt mig för att sluta... Varit rökfri sen klockan 23 igår kväll. Men GUUUU jag vill verkligen röka just nu... Fy fan så jävla jobbigt detta är! Har ju rökt varje dag i åtta år, ända sedan jag var 13 år... -.-'

Men jag ska åka till affären å köpa läsk, chips, godis och sedan ska jag fan titta på Harry Potter!

RÖKA
RÖKA
RÖKA
RÖKA
RÖKA
RÖKA

SKA JAG INTE GÖRA!
SKA KÄMPA!

-.-'

Åh Massa kramar på dig!
Men kom ihåg att det bara är tio dagar tills vi får se Seremedy och jag kan krama dig på riktigt! (om jag vågar alltså, heh)

Det är något så magiskt med dig att jag ibland knappt tror att det är sant, att du inte finns på riktigt. Men samtidigt får du mig att envist vilja hålla fast och tro på en sorts magi, trots den strikt naturvetenskapliga del som alltid hållit mig tillbaka. Trots alla de fula sidor av mänskligheten som du har sett, får du oss att se alla de vackra.

En liten daggdroppe som jag inte ens lagt märke till om jag passerat den, men ett foto av droppen som du med omsorg och kärlek tagit kan plötsligt få mig att tappa andan. Dina fjäderpennor rymmer hela personligheter och historier, och ditt huvud äventyr som jag önskar att jag fick vara med om. Du är vacker, men det du åstadkommer är så vackert att jag blir som ett litet barn som trycker näsan mot skyltfönstret med munnen på vid gavel och lysande ögon.

Jag vill tacka tid för allt det vackra som du visar oss. Också det, tror jag är en av de uppgifter som moder jord ålagt dig. Jag är så glad för din skull. Trots dina många motgångar i livet tror jag att du har vindarna med dig.

Nu blev jag ännu mer sugen på att få träffa dig någon gång, så det är synd att det inte blir något med skördefesten (hade nästintill beordrat pojkvännen att köpa julklapp till mig hos dig). Hoppas att allt går vägen för dig, jag kollar webshopen allt som oftast och kan bara inte bestämma mig! Det ska vara MIN penna liksom, även om alla är så vansinnigt vackra.

Jag tror faktiskt på fullaste allvar att mina föräldrar kan vara några av de mest känslokalla, hjärtlösa personer som finns.

Jag fick precis nyss en lång ursäkt för något som hände för ett år och några månader sedan..

Jag har gått och väntat på den där ursäkten. Jag hade gett upp hoppet om den.
Men nu kom den iallafall, i form av ett rätt långt facebook-meddelande. Det kändes som att han verkligen menade den. Det kändes bra att få läsa den.

Men just nu är jag osäker på hur jag ska reagera.

Jag tror att du lättast kan komma vidare genom att förlåta. Givetvis beror det på vad han gjort dig, men som regel gäller att man bör släppa taget för att inte låta det tynga en själv i år framöver. Att fela är mänskligt och att förlåta är gudomligt som man säger.

Inte för att jag själv alltid efterlever detta - dessvärre är jag en hämndlysten och långsint person. Men just därför vet jag hur mycket energi det tar.

JAG HATAR GRUPPARBETEN SÅ ÄCKLIGT MYCKET. VI HAR EN DEADLINE TILLS IMORGON MEN ALLA ÄR SÅ STÖRDA I ARSLET SEGA OCH VI ÄR LÅNG IFRÅN KLARA. JAG FÅR INTE ENS TAG PÅ PERSONERNA VIA FACEBOOK ELLER ANDRA SOCIALA MEDIER DÅ VI MÅSTE LÄMNA IN FEM FAKTA OM KANADA SENAST IMORGON SAMT PRESENTERA EN POWER POINT. JAG ÄR SÅ FRUSTRERAD, ÅH GUD VARFÖR DETTA BITTRA ÖDE DETTa är ju första stora grejen på gymnasiet jag vill ju prestera mina färdigheter ordentligt ((

EDIT: Alltså får uppriktigt sagt ångest då läraren kommer få sämre förtroende för mig som elev samt att jag kommer se så dum ut, och det vill jag inte. Jag vill inte se dum ut. Jag vill vara omtyckt, smart. Jag skäms över denna usla planering, jag borde ha förhindrat detta. Går ju fan på ett högre läroverk, måste ju leva upp till min plats som jag tursamt nog har fått..

Jag hatar också grupparbete det går med 2 ( plus mig ) person inte fler då skulle det bara sluta med bråk om vem som skulle göra vad·
då skulle det bara sluta

När du såg mina skärsår sa du åt mig att sluta söka uppmärksamhet.

När jag sa att jag hade ångest över skolan så sa du åt mig att sluta gnälla och gå och plugga ännu mer så skulle jag slippa ha ångest.

När jag sa att jag kände mig tjock eller ful sa du att isåfall borde jag sluta äta så mycket kalorier.

När jag sa rätt i ansiktet på dig, att jag hade försökt ta livet av mig, och jag tänkte att om det finns ett litet, litet hjärta i dig så kommer du då faktiskt fatta att något är fel -
Då sa du åt mig att sluta komma med löjliga hot.



Ja, allihopa. Det är min mamma jag pratar om.