Life - Lupple & Medi PRS

På morgonen vaknade hon tidigt, tog en dusch och sedan åt hon frukost. Plockade snabbt ihop sina saker för att sedan sätta sig i bilen. Hon hade en idé och startade bilen. Snart hade hon kört en bit och såg först nu en infart till vänster. Det var säkert till vargarnas by. Med ett leende körde hon vidare. Hon skulle dit på hemvägen.

Det hade varit en prövande natt men han visste att denna natt skulle vara värre. Den var alltid värre. De yngsta i flocken hade svårt med sina förvandlingar, från varg till människa om vartannat. Och barnen? De med starkast gener hade lidit värst. Han själv? Det hade varit oerhört jobbigt.

Hon var redan på väg tillbaka. Hon hade bilen full med godis och annat gott men ett stort kramdjur till Rose. Hon svängde in på vägen till byn och efter en halvtimme kom hon fram, stängde av motorn och öppnade dörren.
"Jag har en sak åt dig Gabriel." Hon satte sig och stängde sedan dörren.

Gabriel hörde motorn och hennes ord. Han svalde hårt men reste sig med Rose i famnen och gick fram till henne. "Hej älskade." Log han mot fönsterrutan och Rose tittade på henne men vände snart bort blicken och borrade in den i Gabriels axel. "Kom ut. "Log han och gestikulerade enkelt.

Hon klev ut och log mot dem.
"Jag har varit i affären. Jag har köppt lite godis ifall ni vill ha och Rose jag har en sak till dig. Ifall du får det jobbigt ikväll." Hon öppnade bakdörren och tog fram en stor kanin och log.
"Tror du den här duger för dig?" Hon log.

Rose fortsatte bara att snyfta och Gabriel log mjukt mot Olivia. "Gick allt bra för dig?" Frågade han och tog tacksamt emot kaninen. "Hon kommer älska den. "Viskade han lugnande mot Olivia och pussade hennes panna lätt. "Och godis? Du är för snäll. "Log han och såg sig omkring. Såg Sammy springa fram till dem. "Jag hoppas du inte tänker låta väktaren bevittna kvällen Gabriel." Morrade Sammy ilsket och Gabriel log lätt. "Såklart inte. Hon lämnade bara av lite förnödenheter. "Sa han och gav Sammy en varnande blick som fortsatte att springa.

Hon såg på Rose och smekte hennes kind.
"Och du ringer ifall du vaknar och har dumma drömamr. Lova mig det? Se den här kaninen är nästan lika stor som du. Det är ju en bamsing." Hon log och skrattade.
"Om de måste vara med dig hela kvällen så kan de lika gärna ha godis." Hon hoppade till och log mjukt.
"Sammy jag skulle bara lämna lite saker. Det var på hemvägen." Hon tog ut två stora påsar och log.
"Se, Godis, läsk och annat gott."

Rose nickade sakta. "Lovar. "Viskade hon snyftande och klamrade sig fast hårdare vid Gabriel. "Två stora påsar. "Log Gabriel och nickade åt henne att ställa ned dem. " Jag är väldigt. "Men han hann inte säga mycket mer förrän Sammy vände om och morrade mot Olivia och rörde sig snabbt fram till henne. Gabriel greppade tag om honom och knuffade undan honom, hårt så att han flyttades bakåt och föll ned på ryggen. "Älskade, tack för allt men åk hem. Jag kommer över när det har lugnat sig och jag antar att Sammy kommer vilja be om ursäkt då. Om typ någon dag eller så, inget personligt det är bara väldigt mycket känslor. "Viskade han och pussade henne på kinden.

"Bra." Hon såg på Sammy och backade undan. Såg sedan på Gabriel och nickade. Kysste honom tillbaka och satte sig i bilen och körde hemmåt. Det var skrämmande att se Sammy så ombytt.
Väl hemma låste hon in sig efter att ha packat in påsarna med godis och annat gott. När hon satte sig vid teven hade det redan mörknat ordentligt och hon kunde höra ylanden.

Han följde bilen med sin blick innan han tog de sakerna de hade fått med sig och ledde dem alla upp mot grottan. Det skulle inte passa sig att vara i ett hus. Det skulle bli oerhört jobbigt. Barnens föräldrar hade bäddat med sovplatser inne i grottan och någon hade tänt en brasa. Men vargarna plågades.