Rollspelare & Wolfy prs

Jason satte sig i bilen och började köra hemåt. Han sneglade mot henne lite då och då för att kolla så allt var bra.
"Säker på att du mår bra? Vi kan alltid ta dejten lite senare." sade han.

”Allt är bra,” lovade hon honom och kramade om hans hand. Det hade kunnat gå betydligt värre så hon var glad över att hon kommit så lindrigt undan som hon gjort, ett sår vid magen skulle väl läka relativt fort.

Han nickade lite och suckade, han var inte helt övertygad men han ville inte pressa henne mer. Jason körde snabbt hem och parkerade bilen utanför. Han klev ut och lyfte upp henne igen innan han gick in och fortsatte raka vägen till sitt sovrum.

”Jason, jag är ingen invalid. Jag har friska ben och kan gå själv,” skrattade hon då han än en gång lyfte upp henne i sin famn. Hon lutade sitt huvud mot hans axel, tänkte ändå njuta av att slippa gå själv.

"Nej men du är min lilla prinsessa." sade han och släppte ner henne på sängen. Han la sig sedan ner och gäspade stort. Han tänkte inte resa sig upp förrän hon var klar då hon säkert skulle ta timmar på sig.

Leah satt kvar på sängen en stund innan hon försvann iväg till gästrummet för att från garderoben gräva fram klänningen samt ett par svarta lågklackade skor som nog skulle passa. Sedan gick hon in till badrummet för att ta en välbehövd dusch.

Jason somnade någonstans där mellan allt och vaknade inte förrän några timmar senare. Han drog handen över ansiktet och gick till badrummet. Han tog en snabb dusch och tog sedan på sig ett par kostymbyxor och en vit skjorta som han vek upp lite vid ärmarna.

Efter duschen fönade hon håret och genom att snurra slingor runt sina fingrar skapade hon små lockar. Sedan övergick hon till att lätt sminka sig, höll det alltid så naturligt och lite som möjligt. Slutligen krånglade hon på sig den svarta läderklänningen. Den slutade en bra bit ovanför knäna och lämnade inte mycket åt fantasin heller. Lite opassande kanske den var för att gå ut och äta på restaurang, men fick den en stark reaktion ur Jason skulle det vara allt värt. Hon kastade en sista blick i spegeln innan hon klev ur badrummet.

Jason fixade sitt hår och tog på sig sin klocka och några dyra armband som han gillade. Han granskade sin spegelbild och log smått. Han gick sedan ut och knackade lite på dörren till gästrummet.

Då det knackade på dörren till gästrummet tog hon ett djupt andetag innan hon gick för att öppna. Jason såg alltid otroligt bra ut, hon förstod inte ens hur det var möjligt, men nu såg han ut som om han var hemma från en annan planet.
”Wow,” kommenterade hon och log stort, ”vågar jag gå ut med dig? Folk kommer dregla över dig.”