Prs

-Det är Olivia som inte är du! Hon kan aldrig bli lika vacker och fin som du, sa jag

- Kom nu Wahidah. Han har ju varit skit dum mot dig. Sade Sara.
- Du ska inte säga någonting. Var tyst. Sade jag och blängde på Sara.
Jag såg på William igen.
- Är du säker? Frågade jag och kände en tår som droppade ner på min hand som Sille slickade på.

-Det klart jag är.., sa jag

Jag visste inte vad jag skulle säga och väntade på att någon annan skulle säga något.

-Kyssen med Olivia betydde ingenting.. Men varje gång jag kysser dig så känns det som att det bara är du och jag som existerar, sa jag

Isen smalt en aning men var inte nära på borta. Jag drog ett djupt andetag och såg på William.
- Är du arg på mig? Frågade jag.

-Varför skulle jag vara arg på dig? du är den enda som får mig att fungera!, sa jag

- Jag överreagerar alltid. Sade jag dystert.
- Kommer du snart Wahidah? Frågade Sara.
- Gå själv. Sade jag irriterat och Sara gick.

-Nej! jag skulle också bli sur och säkert skapa orkaner om du kysste nån annan, sa jag

Jag rodnade och log.