Barnie och coolingen, prs

Vi doppar huvudena i minnessållet.

(Ted
Jag ser på Pling, den gamla Pling, som skuttar genom korridoren med armarna i luften.
"Det var otroligt Teddy!"
"Fantastiskt!", ropar mitt gamla jag och ler stort. Då stannar vi. Jag lyssnar spänt medan Pling hoppar runt mig och nynnar på något.
"Peeves", viskar mitt då jag och hon stannar, "In där. Nu."
Vi hoppar in i en garderob och tystnar helt.
"Baaaarn, uppe på NATTEN!", Peeves flyger in i korridoren och hjular i luften. Peeves stannar framför en tavla och drar fram en spritpenna.
"Vilken fin man vi har här då", han skrattar och ritar en mustasch på den gråtande kvinnan i tavlan.
"Pebbes din skurk!", Mitt då hoppar fram och Peeves hoppar till av förskräckelse och tappar pennan.
"Du.. DU kallade mig vad?", viskar han fram.
"Pebbes!", mitt då ler triumferande.
"PEBBES!", då Pling hoppar fram och Peeves flyger upp i luften av chock.
"Ni usla små krabater, jag ska.. ELEVER UPPE PÅ NATTEN!", skriker han för full hals och tar upp pennan. Våra då:n springer iväg och gömmer oss. Vi hör hur Peeves för en hemsk utskällning av Filtch innan vi sticker tillbaka till verkligheten.

När jag kommer tillbaka garvar jag högt.
- Den där var bra! Flinar jag mot Ted.
- MER!??!

"Vems tur nu?", jag stirrar på Cornelia.
"Jaha… Kanske jag ska…?", Cornelia ser på Pling.

- Brians tur.

"Gör det, iväg med er!", jag knuffar fram dem.

Jag flinar och ser de andra försvinna.

(Din tuuuur)

(Ne, din)

(joho, jag skrev vääärsta långa minnet däär)