Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Jag jobbade hos smeden" mumlade Niel lika tyst. Han slöt ögonen och somnade snabbt.

Mona nickade sakta och blundade hon med. Och fortfarande med armarna om honom somnade hon lika lätt.

Milena skrattade lågt och fortsatte med vad Mona börjat: sy hål i kläderna. Hon vikte allt och plockade lite här och var innan hon gick ut på krogen och mötte Fredrik vid den tid de kommit överens om.

Fredrik var lika gammal som Milena och hade samma jobb. De liknade varandra både till utseende och personlighet, och även om de bara träffats en gång förut utan att någon annan visste, så kände båda att de hade en speciell relation till varandra.

Mona sov några timmar innan hon vaknade till. Sömnigt satte hon sig upp och det tog ett tag innan att hon märkte att MIlena var borta. "Milena?". Hon lyckades ställa sig upp och med ytterst långsamma steg tog hon sig till badrummet. Milena var inte där heller.

-Milena-
- Och en gång så försvann Niel in i ett grotthål och kom tillbaka alldeles skum!
- WOOOOW! kved Fredde lyckligt och log ivrigt mot Milena. Milena sträckte stolt på sig.
- Och vet du, Niel lär mig att slåss!
- ÅH!! Kan du be din lord att lära mig?
- Hmm....kom då!

Milena och Fredrik sprang hand i hand mot värdshuset.

Mona suckade tungt. Vart var flickan? Hon gick och la sig vid Niel igen. Hon drog en filt över dem och kramade lätt om honom innan hon somnade om.

- Vi måste vara tysta! viskade Milena då hon steg in i rummet. Fredrik nickade men stelnade märkbart då han såg sig och Milena i spegeln. De såg nästan helt identiska ut.

Mona mumlade tyst i sömnen då de viskade till varandra. Hon kramade om Niel lite hårdare och täcket gled mer åt hans sida.

Milena stirrade på Fredrik.
- Vi är ju lika som....
- ...tvillingar...

Mona mumlade mer och vred på sig. Plötsligt öppnade hon ögonen och satte sig långsamt upp. "Milena?" mumlade hon innan hon såg att det var en till i rummet. Hon spärrade upp ögonen. "Milena, vem är det där?".