PRS(Dragon Fantasy)

"Okej...det låter bättre än det här åtminstone". En kall cell med en stenbänk och en halmbädd..."Jag hoppas Gandalf får bort det" mumlade hon.

"Hoppas jag med, det är inte trevligt där." sa Meira och suckade.
"Jag måste gå, vila, men jag går till Ian." sa hon och vakten tog ett stadigt tag om hennes midja för att stödja henne då de gick tillbaka.

"Tack Meira, säg inte allt jag nästan gjort till honom, säg bara att jag kommer om ett tag till honom". Hon sjönk ner på halmbädden sedan och blundade.

Meira nickade, "Jag lovar." sa hon mjukt och började sedan tröttsamt ta sig upp för trapporna, hon visste vad Gandalf skulle säga, vila.

"Tack" mumlade Nalel igen. Hon kände sig så trött efter slaget i huvudet, och mörkret sög kraften ur henne, gjorde henne till ett lättare mål.

Vakten tog Meira till Nalels rum, hon öppnade dörren lätt och smög in. Pojken sov fortfarande, men hade sparkat av sig täcket. Hon drog över honom det och la sig vid honom i sängen.

Nalel höll nästan på att somna i cellen då steg väckte henne och två soldater kom in i cellen. De drog på henne en ögonbindel innan de drog upp henne och ledde henne framför dem uppför trapporna och in till ett okänt rum. Då hon väl fick ta av ögonbindeln såg hon ett vanligt rum, bara att det var lite dammigt. De låste bakom henen.

"Mamma?" mumlade Ian svagt och Eira vaknade till ur sin halvslummer.
"Nej, mamma är inte här, det är Meira." sa hon lugnande.

"Vart är mamma?" undrade Ian sömnigt och la sig tillrätta igen i sängen. Mest hans rödblonda kalufs stack fram.
En läkare kom till Nalel och undersökte och band om hdnnes sår.

"Mamma är borta ett slag, men hon kommer tillbaka, på uppdrag." svarade Meira och lät pojken ligga på hennes arm, det kändes varmt i hjärtat.