När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai bara stirrade upp i taket, han var för trött för att orka göra något och han slöt ögonen igen

Xenia drog sakta av sig täcket och gick över golvet in på toaletten och satte sig på toalettstolen och kröp ihop.

Fai kände att Xenia var borta, egentligen ville han följa efter henne men han orkade inte, han mådde för dåligt för det

Xenia försökte hålla tårarna tillbaka men lät dem sedan komma ingen kunde ju ändå se henne eller höra henne för den delen.
Hon såg ner på sina sårfyllda armar, hon hade hållt sig borta från det länge, men hur länge skulle det vara?
Hon orkade inget just nu och ville absolut inte säga något eller berätta något för nån.
Xenia satte sig ner på det kalla golvet,hon slöt ögonen när hon kände den välbekanta smärtan i handleden komma och andades ut, det kändes skönt. Ytterligare smärta och blodet började rinna, någonstas var det något som sa henne att hon gjorde fel. Men hon orkade inte bry sig om det , det hjälpte för stunden och det var exakt vad hon behövde nu.

Fai stirrade upp i taket och reste sig sedan långsamt upp och gick fram till fönstret och såg ner. han undrade vad som skulle hända om han faktiskt hoppade

Xenia drog på sig en långärmad tröja för att dölja vad hon hade gjort förmodligen skulle det synas ändå men det var inget hon tänkte på då. Hon gick tillbaka ut och såg Fai stå vid fönstret och hon stannade förskrämt upp. "Fai vad tänker du göra? " sa hon skräckslaget och såg på honom.

(Tjoho kan äntligen skriva från mobilen :-) har köpt en ny. Hur mår då förresten? :| )

(Yeay, vad kul jag vet verkligen inte, det är lite bättre nu när jag sovit bort hela dagen )

Fai hörde Xenia komma in men han såg inte på henne utan bara på marken nedanför
"Jag vet inte" sa han lågt "vad har du själv gjort?" sa han allvarligt

( Ja, bra det eller ja så bra det kan bli då. )

"Nej inget." sa Xenia och döljde tröjärmarna där blodet hade börjat trängt igenom. Hon såg oroligt på Fai och gick fram till honom. "Tänk inte ens tanken, i så fall följer jag med dig." sa hon och följde hanns blick ner på marken.

(ja men nu är jag gladare ja jag har humörsvägningar till tusen idag xd)

"Xenia, jag har själv gjort det och jag förstår vad du gjorde" sa han lågt och vände sig sen mot henne "vad jag inte förstår är varför?" frågade han och skakade på huvudet "det gör du inte! hoppar jag följer du inte efter!!"

( Hahaha xD låter bra det....Du kanske är i övergångsåldern :O....xD )

"Nej, det är som sagt inget." sa hon undvikande på hanns fråga och nickade sedan. "Att jag gör, du kan inte bestämma över mig. Och jag tänker inte leva om du inte gör det." sa hon bestämt.