Skriva av sig-tråden

​Det har inte varit någon särskilt bra vecka. Jag vet inte riktigt varför, för det är svårt att veta vad som är fel ibland.

Jag har bara känt mig så fruktansvärt dålig hela veckan.

Folk skrattar åt mig, stirrar på mig, ignorerar mig och jag tror inte att någon klasskompis verkligen sade något till mig till mig idag.

Vi hade idrott igår, spelade softball och det gick så fruktansvärt dåligt och jag förstod att det kommer inte gå att göra något åt mitt idrottsbetyg i år heller. Jag kan fortfarande inte träffa en boll, och man skulle kunna ha roligt åt det men jag är inte tillräckligt populär för att det ska vara roligt. I skolan är jag hon som är bra på de teoretiska ämnena, hon som alltid räcker upp handen och får höga betyg och gör allting. Men inte ens där är jag tillräckligt bra längre. Jag vet inte längre, men det känns som att alla andra börjar komma ikapp mer nu.

En kompis till mig, som jag inte har särskilt mycket kontakt med längre, var med i tidningen idag, med en fantastisk debattartikel om rasism. Hon gör det, jag gör... kanske ett resereportage från New York. Vem bryr sig om det? Det är inte ens viktigt. Jag är så grymt imponerad av henne och jag unnar henne all lycka, speciellt eftersom jag vet att hon antagligen hittar detta (du är verkligen grym) men det är också en påminnelse om hur dålig jag är. Det är alla andra prestationer folk åstadkommer också, det är inget personligt mot dessa människor, det bara påminner mig.

Jag har politiska åsikter men jag kan inte ens formulera de utan att jag låter som en nervös liten barnunge som bara hittar på om jag skulle försöka argumentera med dem. Det blir alltid förlöjligat, varenda gång.

På min fanfiction skrev jag i måndags, och då gick det bra, men nu känns motivationen som att den är på lägsta möjliga nivå. Vem bryr sig? Ingen läser, ingen bryr sig. Jag är inte populär där heller längre.
Jag halkar hela tiden in på Instagramkonton med perfekta människor, som är så vältränade och äter bananglass i galet ambitiösa uppläggningar eller fitnessgurus proteinshakes. Det är alltid något av det. Är de inte det är de långa och smala och söta och klär sig fint och tar fina bilder med låg kontrast eftersom det ger ett så sofistikerat uttryck. Jag låter ironisk, och lite är jag kanske det, men helst vill jag bara verkligen vara en av dem.

eventuell TW ätstörning


Och jag saknar J.
Jag saknar mina vänner och jag saknar att ha vänner.
Det skulle hjälpa så mycket.


Men jag förstör bara allting och jag kan aldrig laga något hur jag än försöker.

Mily: Jo, jag vet, jag hade "deeptalk" med min gamla kompis i måndags och hoppades jag skulle få ut nåt av det, typ att vi skulle bli vänner igen. Men hon betedde sig så himla omoget att jag har bestämt mig för att undvika henne helt, även om hon sagt att hon gärna vill vara vän med mig igen trots att hon hatar min bästis. Men jag skiter i henne nu, jag vet ändå att hon aldrig kommer förändras tillbaka igen så...

Alltså jag vet inte ens. Jag har mått så bra ett längre tag nu och är rädd att börja må dåligt igen. Jag vill inte alls, men jag känner hur det närmar sig igen på något sätt? Börjar få ångest när jag äter mycket igen. Börjar jämföra mig med andra hela tiden. Blir ännu mer nervös hela tiden över typ allt. Börjar bry mig mer om vad folk tycker om mig igen. Usch, jag vill inte. Jag som trodde att allt hade blivit så mycket bättre och skulle fortsätta vara så, typ. Ganska dumt av mig att tro det egentligen, inte som att det faktiskt skulle hända.

Hatar min klass så mycket. Fattar inte att jag ska behöva stå ut med dem två år till.

För var dag när jag möter nyhetsreportage och nyhetsartiklar får jag en svidande ledsnad och ilska i kroppen. Jag skämtar inte när jag säger att jag är uppriktigt livrädd!

Jag växte upp i ett område där 25% röstade på SD i skolvalet 2006. Och jag växte upp med rasister och nazister.

Jag vill så innerligt att SD ställer sig upp, tar sitt ansvar och ber uppriktigt om ursäkt. SD måste be om ursäkt för att ha väckt liv i mer rasism, och kryddat på nazismen i landet. Man måste be om ursäkt för att många av SD's följare i många fall har rasistiska och nazistiska värderingar.

Men nej då, man tar i finspråk (så fint det bara går för SD'are) och får folk att falla för offerkoftan.

Det skrämmer mig så djupt in i själen att jag har bekanta på facebook som seriöst kommer rösta på SD med anledningen att "SD vet vad som är rätt med invandrarfrågor, och det är förjävligt hur median arbetat emot partiet".

DET FINNS SÅ MYCKET MER ÄN INVANDRARFRÅGAN SOM DET HÄR HAR ATT GÖRA MED! Vi talar om invandrare som får mordhot i brevlådan var och varannan dag. Vi talar om medmänniskor som adopterats från andra länder och som fått en uppväxt i Sverige och känner Sverige ut och innan - men som ändå får skit för sitt utseende och påbrå. Och hallå! Vilka som skall styra Sverige?! Ja, gärna några som har lite mer vett om ekonomi, arbetsfrågor, miljöfrågor, sjukvården och skolan framförallt.


Jag skämtar inte när jag säger att jag SKALL LÄMNA LANDET. Jag vägrar bo kvar i detta landet där mina manliga chefer tycker att jag skall föda barn nu för att det är rätt. Eller som säger att jag borde tänka om för att jag date'ar en tjej. Eller som tycker att jag skall engagera mig i kvinnofrågor utomlands - för i Sverige har vi det minsann så jävla bra jämfört med vad som varit. Vi borde vara nöjda. Jag borde vara nöjd och tacksam.

Ja. Jag är kanske det. För jag vet att på många platser i världen hade det sett annorlunda ut för mig. Men det räcker nu. Jag flyttar till Japan så snart jag kan och lever hellre i den mansdominerande världen - och bygger upp mitt gym, är utlänning och har tider på gymmet då bara kvinnor får vistas där. Jag skapar hellre något där, än lever i detta landet lagom som i nuläget studerar hur olika lagar krockar in i varandra. Vi får inte vara rasister enligt FN, men vi har yttrandefrihet - och alla skall få säga sitt! Kvinnan skall inte bli våldtagen, men är hon för full kan man inte avgöra hur seriös hon var i sitt omdöme att tacka nej till alla fantastiska sex-stunder.


JAG FULLSTÄNDIGT HATAR FULSPELET! JAG FULLSTÄNDIGT HATAR ATT ALLIANSEN TOG VID FÖR ÅTTA ÅR SEDAN, ATT SVENSKA SKOLAN RASAR. JAG FULLSTÄNDIGT AVSKYR VAD SD GÖR.

JAG ÄR FRUKTANSVÄRT LIVRÄDD FÖR VAD SOM KOMMER SKE NÄRMSTA 5-10ÅREN. Jag orkar inte. Hitler var lika ful och smart. Han kom med smarta förslag och fick med sig anhängare. Jag vill inte vara med mer och se vad som händer. Jag orkar inte. Jag vill lämna landet... igår.

♥ massa massa styrkekramar.
Du är underbart klok, stark, modig, fin, vacker, bra som du är och du förtjänar att må bra för du verkar vara en väldigt fin människa även om jag inte känner dig särskilt bra.
Kram!

Jag skäms delvis över den jag är. En del av mig som aldrig kommer att försvinna. En del som ingen medicin eller terapi eller behandling någonsin kommer att kunna bota. Jag hatar det här.

Min familj klagar och snackar skit om att jag inte äter kött. Fattar inte vad deras problem är. De betalar inte för det, de ska inte äta det, de kan fan till och med blunda om de inte vill se det. Hemskt med köttlösa rätter, alltså!

De får lära sig att acceptera att du inte äter kött hellt enkelt

Just nu vill jag bara gråta ut och jag vill att någon ska krama mig utan att säga ett ord.
Min klass suger. Sjuan suger. Högstadiet suger. Skolan suger.