The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade och såg på honom. De hade börjat ta sig uppåt igen och hon vågat släppa hans arm för stunden.
"Den verkade väldigt snäll, lugn med." Viskade hon och hon svalde. Väl uppe i korridoren väntade hon på Leo och såg på honom.
"Vad sa du till dem? Jag menar Greven om att du skulle gå?"

Leo saktade in då Alice gick förbi honom de sista trappstegen som ledde till hennes rum. "Jag behövde inte säga något. De verkade ändå för upptagna med att lägga märke till att jag gick." Leo letade med blicken efter hennes agenda. Var det något hon egentligen ville fråga honom? Han övervägde att utveckla sitt svar. "Rion och jag kommer och går som vi vill. Det är så.. Så har vi alltid gjort." Han log snett mot henne. Det var ett sätt att förklara det. Han hoppades bara på att hon var nöjd med svaret.
"Se till att få en god natts sömn också. Så mycket som du kan. Du behöver samla dig."

Hon hade klivit in i sitt rum. Det kändes fortfarande skrämmande men hon vände sig om mot Leo och gav honom ett litet leende.
"Då förstår jag men jag ska inte hålla dig kvar. Tack så mycket Leo, Du.... är någon jag litar på... " Hon såg snabbt bort och hoppade till när det knackade på dörren.
"Jag kommer med mat." Hördes det från dörren.

Leo öppnade dörren för att mötas av samma tjänare de träffat på nere i köket. "Tack så mycket.", sa han och tog emot brickan med mat åt Alice. Han gick med den till bordet som stod placerat intill väggen inne i sovrummet. "Så, jag är bara glad att kunna hjälpa till. Jag är ledsen att jag inte kan göra mer än såhär.", sa han och menade det. "Vi ses, Alice." Leo nickade åt henne och lämnade sedan rummet för att återvända till Rion och de andra.

Hon neg för honom innan hon försvann i en hemlig passage.
Alice gick fram och satte sig och såg på maten. Inte det som de hade ätit tidigare men det luktade gott.
"Det är okej." Sa hon och gav honom ett leende igen.
"Sov gott sen eller vad ni gör." Hon tog upp gaffeln och började att äta.
"Alice..." Lottie kom snart in i rummet efter Leo gått och såg på henne.
"Jag hörde.." sa hon lågt och gick fram. Satte sig vid henne.
"Det är okej.." Viskade hon medan hon såg Alice äta.

Olivia visade sig också snart inne i rummet. "Du är tillbaka! Jag var orolig för dig.", sa hon och sjönk ner på en av stolarna vid bordet. Olivia hade bytt om till nattlinnet med en sjal över axlarna. Håret var flätat och vilade över hennes ena axel.
"Hur är det med dig?", frågade hon försiktigt och sträckte sig efter tändsticksasken för att tända ljuset på bordet.

Alice hade snart ätit upp och såg på dem båda.
"Bättre. Sir Leo fick mig på bättre tankar. Han är så mycket vänligare än Prins Rion." Hon såg ner och torkade sig om munnen. Hon ville även säga Ivan men hon vågade inte. Försiktigt lade hon armarna om sig.
"Kan jag få byta om? Jag är så fruktansvärt trött." Sa hon lågt och Lottie var snabbt på fötter.
"Det ordnar vi. Vi kommer dock sova längre från rummet. Det finns inga sängar för oss tjänstefolk nära de fina rummen."

"Javisst.", höll Olivia med och reste sig upp ur stolen hon också. Hon gick för att hämta Alices nattlinne. Linnet lade hon försiktigt på sängen så att det var redo när Alice skulle byta om. "Vill du ha ett bad också?", frågade hon och gjorde sig beredd på att gå och tappa upp varmt vatten åt henne.

"Nej det är bra. Jag badade ju tidigare. " Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
"Kan ni verkligen inte sova i soffan?" Hon pekade på soffan där hon sovit och Lottie skakade på huvudet.
"Nej det kan vi inte. Det skulle greven inte gilla om det kommer fram."

"Ja, du har rätt." Olivia stannade upp och nickade. Dolde en gäspning bakom sin hand. Hon var också trött.
"Vi är inte långt borta. Vi har försökt få ett rum så nära ditt som möjligt.", förklarade Olivia som märkte Alices oro. "Om det skulle vara något, så är vi här på nolltid.", tillade hon tröstande. "Är det för kallt här? Mera ved i elden kanske?", föreslog Olivia. Hon ville att Alice skulle ha det så bra som möjligt så att hon lugnt kunde lämna henne ifred när de skulle sova.