prs yehet & kkaebsong

Sextonåringen vet inte riktigt vad han ska ta sig till i denna situation, blicken glider från Zihao, till Julian och tillbaka igen. Att Zihao har så gott som ingenting på sig än underkläder hjälper ingenting alls, vilket Julian verkar notera själv. Jordan däremot verkar inte bry sig ett dugg, alldeles för upprörd för att få in bilden av de två för att bry sig. Istället slänger han sig ner på sin säng och gömmer sig under täcket.
"Hej," svarar Joshua med ett litet leende mot Julian, och drar ner Zihao så att han ligger bredvid honom, istället för att sitta på honom. Nej, gryffindoreleven har ingen lust att prata med Julian om detta, särskilt inte när Zihao fortfarande är där. Därför hittar han ett perfekt samtalsämne att fly till. "Vill du höra ett vidunder? Mimmi ska få kattungar."

Med ögon stora som två golfbollar, klängde Zihao sig fast vid Joshua, samtidigt som han föll ner bredvid den andre. Han drog täcket över huvudet och slingrade armarna runt sextonåringens överkropp. Hela situationen var så pinsam att han hade lust att börja gråta. Men det gjorde han inte, för då skulle nivån av pinsamhet överstiga gränsen med flera mil.
”Joshua, jag är rädd”, viskade sjuttonåringen och drog upp benen intill sig. ”Tänk om de äter upp mig, eller slänger ut mig, eller tittar på mig”, fortsatte han utan att inse hur larvigt det hela lät. Tanken på kattungarna fick honom inte direkt på bättre humör. Dumma, dumma Zihao, alltid lika fånig och dum.

"Är inte hon sjukt gammal?" frågar Julian och börjar bädda om Jordan, som verkar på riktigt dåligt humör. Joshua skriver en mental anteckning att han ska fråga om det senare, då hans vän antagligen inte vill prata om det med Zihao i rummet. Istället blänger sextonåringen mot sin blonda vän som börjat läsa en bok.
"Hon är inte så gammal." protesterar han och vänder sin uppmärksamhet återigen till slytherineleven bredvid sig. Försiktigt slingrar han sina armar om den äldre med ett magert leende. "Du är säker här, tror du att jag skulle låta dem äta eller slänga ut dig? Nej, det skulle jag inte."

”Det är ju sant..men ändå”, mumlade Zihao och började gnaga på Joshuas arm. ”Vad gör dem? Kan jag sluta gömma mig?” Frågade han sedan och kikade lite över täcket, ögonen fortfarande löjligt stora. Sjuttonåringen hade verkligen blivit en riktigt mes. Han var ju för fasen nästan rädd för allting, inklusive Joshuas vänner. Förut hade han åtminstone inte varit rädd för dem. Nu var han däremot det - totalt vettskrämd faktiskt. Inne i sextonåringens sovsal var det Zihao som var inkräktaren, inte dem.

Med ett svagt leende pillar Joshua med de mörka lockarna.
"Ena gömmer sig precis som du, andra läser." Svarar sextonåringen och kramar om slytherineleven. "Du behöver inte gömma dig alls."

Zihao puttade ner täcket ytterligare och vände ögonen mot Joshua.
”De hatar mig, så jo, jag måste visst gömma mig”, muttrade han och sneglade bort mot Julian som mycket riktigt satt med näsan i en bok. ”Den enda av mina vänner som inte tycker om dig är Anthony, men han tycker ju typ inte om någon, så det spelar ingen roll. Men ingen av dina kompisar, förutom Julian, tål mig”, förklarade han och gömde ansiktet i sextonåringens axel.

Blickem vilar på den äldre eleven och lutar sig mot kudden med handen mot Mimmis päls.
"Tror du verkligen att någon av dem kan slå ner dig? Nope." Joshua skakar på huvudet, nej Zihao är nog svår att få ner med hans längd. Även om vännerna faktiskt är hyfsat starka, så tvivlar gryffindoreleven på det. "Jag är faktiskt lite rädd för Anthony om jag ska vara helt ärlig."

Det där var ju visserligen sant, att ingen av Joshuas vänner hade någon chans om de kom i bråk med sjuttonåringen. Men det var inte därför som han kände ett behov av att gömma sig för dem. Allt han ville var att de skulle tycka om honom, åtminstone en aning. Nu när de inte gjorde det kunde han av någon anledning inte se dem rakt i ögonen.
”Nej, inte en mot en i vilket fall, kanske om de alla anföll mig på samma gång dock”, påpekade Zihao och ryckte lätt på axlarna. ”Alla är rädda för Anthony, förutom jag, men det är bara för att jag saknar respekt och dessutom är korkad.”

Joshua sluter ögonen och kramar om den äldre hårt.
"De kommer inte försöka att få ihjäl dig. Jag tror helt ärligt att de inte bryr sig, de vet att jag gillar dig." Försäkrar Joshua och lämnar små pussar över Zihaos ansikte. "Julian, visst kommer ni inte försöka slå ner Zihao?" Avbruten från sin lässtund ser sextonåringen upp från sin bok innan han återvänder till texten.
"Vi kommer inte försöka slå ner Zihao." Upprepar han och slänger i lite godis i munnen. Som den bra vän han är, han hade trots allt tjuvlyssnat lite.
"Och visst hatar du honom inte?"
"Jag hatar honom inte, längre." Tuggar Julian.

”Jag gillar hur ni säger försöka, som om ni inte tror att ni skulle kunna klå upp mig, även om ni ville”, påpekade Zihao med skrattet i halsen. Joshuas små pussar kittlande något alldeles förfärligt. Tillslut brast det och han kastade sig över sextonåringen bredvid sig med ett tjut. ”Det kittlas! Du vet att jag är kittlig!” Klagade han och slog den andre löst över kinderna. Han lutade sig bakåt en aning och log snett, drog istället hönderna upp mot håret. Fingrarna grävde ner sig i de mörka lockarna, samtidigt som sjuttonåringen lutade sig ännu närmare Joshua. Han hade på något sätt redan lyckats glömma att de inte var ensamma uppe i sovsalen längre.