Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}



och nu jäkklar har jag ställt till det för mig, i detta ämnet. Finns det en mupp som orkar lyssna lite för jag vill inte skriva i öppet forum.

(Och no offence, men minst 13+ är nog en fördel...)

_{Skrivet av ikka:}
evut: Usch. Jag vill skriva ett fint svar till dig, men jag vet inte vad jag ska säga... Jag känner inte dig alls, men jag tror verkligen att du förtjänar bättre vänner än dem. Stay strong!

_{Skrivet av evut:}
Ska försöka skriva om allt som snurrar omkring i mitt huvud, ursäkta om det blir fel och osammanhängande men orkar inte anstränga mig för att få fram en bra text.

Det är så mycket, jag kan inte ens tänka på allt, jag kan inte säga vad som gör att jag är så ledsen just nu för det är så MYCKET.

Jag blev bästavän med M när jag var 8 år, vi va varje dag och delade allt med varandra. I sexan började hon säga taskiga saker och hon tryckte ner mitt självförtroende till botten. Hon dissade mig för andra och det började en ny kille i klassen under oss, vi kallar honom L.
Han var en av de där "populära", en med status och som hade hundratals andra "populära" vänner.
Hon la till honom och andra så kallade populära på bdb (töntigt indeed, men det var det coolaste som fanns då). Jag kommer ihåg så väl när hon sa att "LA har börjat va med mig mer nu för att jag har tagit kontakt med L och några till", LA var en tjej som gick i våran klass och brukade va lite med oss men vi va inte så tajta med henne som vi va ed varandra, LA var en av de populära.
M började adda en massa populära på bdb och facebook.
När vi började i sjuan berättade hon att hon visste jättemånga killar som gillade henne, hon närmade sig de populära på internet men inte i skolan (vi hade börjat på en ny STOOR skola i högstadiet där nästan alla populära också gick).
I början av sjuan umgicks M, jag, MT och AH, vi vågade inte gå själva. Efter nån månad började MT och AH smådissa oss lite, dom gick utan att vänta osvosvosv. Men det var inget som bekymrade mig jättemycket DÅ. Jag visste att det fortfarande var vi fyra mot världen. (Jag och M var "bästa bästisar", AH och MT var också "bästa bästisar".)
Ett par månader efter att vi började i sjuan blev hon tillsammans med en jättesöt kille, H. H var inte riktigt en av de populära, men han var galet söt så många tjejer gillade honom.
Vi började umgås med H och hans kompisar, jag har aldrig varken före eller efter dom haft en så nära kompisrelation till några killar.
H och M gjorde slut dagen före nyårsafton i sjuan, de hade varit tillsammans i ca 4 månader tror jag.
Jag och M slutade prata med H eller hans kompisar, och jag saknar dom fortfarande något sjukt, H var min allra bästa killkompis, bättre än många tjejkompisar.
Efter sportlovet började en ny tjej i våran klass, E. När E hade varit och hälsat på hade M TOTALdissat mig hela dagen, bara varit med E och jag mådde så sjukt dåligt.
Men ja, när E började i våran klass var dagen då hon hade hälsat på nästan som bortglömd, M dissade inte mig men E var med i vårat "gäng", AH, MT, jag & M.
Nån vecka efter började M dissa mig för S, EJ & MY. Det var inte totaldissar men ja, ni fattar.
I April kom den, TOTALDISSEN. Hon började umgås med SB, de var alltid tillsammans och jag gick själv hela tiden. AH och MT hade lovat att de skulle va med mig eftersom att M hade vänt tyggen åt mig, men trots det lämnade dom mig ofta, när vi satt vid maten så var det: "Men AH, ska vi gå nu eller?", så sitter jag där, ahopp... Jag gick somsagt mycket själv och mådde piss rent ut sagt, hade konstant ont i magen och höll på att brista ut i gråt flera gånger i skolan.
Nu var det jag, E, AH och MT som var "gänget", men jag var fortfarande "the outsider" i vårat gäng, E var ny och AH och MT verkade gilla henne mycket mer än mig, vilket jag tror är sant också.
Jag började i åttan, hade haft den bästa sommaren i mitt liv och hade galen ångest inför skolan. M och jag brukade alltid gå tillsammans till skolan, det gjorde vi även de första dagarna i åttan men jag märkte att hon aldrig ringde på mornarna och inte verkade vilja gå med mig.
En dag sket jag i att ringa och stack bara ner till skolan själv. Det var så skönt, att slippa vänta på henne som alltid kom försent, att slippa hålla hennes takt istället för att susa ner på 5 minuter som jag ville göra.
Men samtidigt gjorde det så ont, 6 år sätter sina spår.
Under 6-8 gav M regelbundet mig de där bitchblickarna, kommentarerna som sa allt: "du är ju dum i huvet" "shit vad töntig du är" osv, skrytet om att alla visste vem M var, "asså jag har fått reda på 8 killar som gillar mig, vad ska jag göraa?", så fort JAG sa något så svarade hon inte ens.

Nu kommer det som är mest aktuellt just nu, och som för tillfället gör mest ont.
MT och AH började i slutet av sjuan säga taskiga saker, "Eva du är så trög", "Men åååh seriöst fattar du ingenting, "Nej jag vill inte va med dig". De säger att de skämtar och att jag tar allt så seriöst, men jag känner de här två tjejerna så väl, jag vet hur dom tänker och kan läsa av deras ansikten.
En gång för ca 2 veckor sen frågade jag om jag fick vara med dem och E och baka, det fick jag inte. Och det gjorde så fruktansvärt ont.
Och jag vet nästan, jag är helt säker på att dom snackar galet mycket skit om mig. Jag bara ser det på dom.
Idag på hemkunskapen hade jag tuggumi, då säger AH: "Eva har du tuggumi?" då säger jag ja, för det har jag ju "Spotta ut det, hon sa att man skulle göra det", då sa jag ja okej, jag hörde inte när hon sa det. Självklart vet både hon och jag att man inte får ha tuggumi på lektionen, hon sa det bara för att vara bättre än mig, få mig att se dum ut.
Det gör så ont, SÅ GALET ONT, jag vet inte vad jag ska säga eller göra, jag kan inte skita i dom för då har jag inga vänner, åren med M och månaderna med AH och MT har satt djupa spår, jag har inget självförtroende alls och har blivit blyg, JAG har blivit blyg. Jag var hon som pratade med främlingar på gatan, nu är jag hon som knappt pratar med folk i skolan.
Jag vill bara skrika ut allt, jag klarar inte av detta

Det där var två saker av allt som tynger mig, inte ett ända ord om saker som min syster och pappa eller om H som jag har blivit förälskad i men som tynger mig lika mycket för det.

Snälla, hjälp mig för jag tror allvarligt talat att jag inte klarar mer