Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael log ömt mot honom. "Hur mår du idag?" Undrade han och studerade honom noga. "Jag går mer än gärna med dig Oliver. Det vet du." Log han.

Han log ömt.
"Jag mår bra..." Sa han och nickade.
"Då ska vi sätta på oss varmare kläder bara."

Han nickade. " Absolut. Kan du ära mig med att äta lite frukost först?" Bad han varmt. Såg sedan mot Rhiannon. " Önskar du slå följe med oss?" Undrade han varmt.

Han skrockade och visade sin måltid.
"Jag ska ju redan göra det." Sa han ömt och såg på Rhiannon.
"Du är en sådan vacker flicka. Du gör honom lycklig."

Rhannon såg upp och rodnade.
"Ehm ja.... Ja jag kan följa med."

Rafael log varmt mot Rhiannon och tog några klunkar av blodet. Han såg sedan mot Oliver och log roat. " Helt rätt. Kanske är jag som börjar bli äldre och inte du. " Log han ömt. Roat.

Han skakade på huvudet.
"Åh sluta nu. Hon är vacker och jag förstår nu varför just henne. Bedårande" Sa han och drack av sitt te.

Rafael flinade lite och såg på honom. " Jag vet. Hon är mycket vacker. " Log han varmt. " Och du har rätt. Hon gör mig lycklig." Sa han och tog några klunkar av blodet.

Han blinkade åt honom och skrattade till. Sedan bytte han språk så de kunde prata ostört.
"Säg mig har du gett henne en ring än om hon gör dig lycklig?"

Rafael blev förundrad över språket Oliver valde. Det var språket han lärt honom när han bara var en pojke. Men han blev än mer förundrad över frågan. Om han kunde rodna så skulle han ha gjort det. Han vek skamset ned blicken och svalde hårt. " Nej Oliver det har jag inte. Min önskan skulle vara det. Men hon skulle inte svara ja. Hon anser sig vara min ägodel. Likt så många andra. " Viskade han med sorg i rösten på samma språk.

Han log fortfarande och såg på Rhiannon med sina ögon.
"Fråga henne så får du nog avgöra själv. Jag tror hon inte kommer säga det. Om Det är så så får du dricka russinblod"